Viktångest

Hej jag känner igen mej i lite av det du berättar. Jag är uppe i 82 kg nu och är i vecka 33, har ökat 15 kg. Visst är det jobbigt att se nummerna på vågen men samtidigtt måste du tänka att det är för barnets bästa. Jag faller väldigt lätt för frestelser nu mera och äter mycket gott. Har varit nere i skiten en gång i tiden och gick ner mej både psykiskt och fysiskt. Men jag är övertygad om att du är lika älskad om inte mer älskad om du väger några kilo extra. Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men du verkar ju ha det bra ocm ni nu ska ha ett bran till tillsammans.
Vad är det som gör att du tänker som du gör, lite lättare att hjälpa dej då.
Tycker du är en jättesöt tjej!

Då sitter vi i samma sits. JAg har alltid varit lite småmullig ända sedan jag var liten, sedan gick jag ner till normal vikt i nian. Det sitter djupt och man har alltid tankarna där. Det är mycket som kan blomma upp under en graviditet, jag har fått jobba jättemycket med mej själv. Men samtidigt tror jag det är en mognadsfråga, vad är det som är så farligt om du nu skulle gå upp 25 kg? Du har en jättefin mage, var stolt över den. Visst det är lätt att sitta och säga hur andra ska göra men jag försöker inte tänka på vikten.