Viktångest

Hej jag känner igen mej i lite av det du berättar. Jag är uppe i 82 kg nu och är i vecka 33, har ökat 15 kg. Visst är det jobbigt att se nummerna på vågen men samtidigtt måste du tänka att det är för barnets bästa. Jag faller väldigt lätt för frestelser nu mera och äter mycket gott. Har varit nere i skiten en gång i tiden och gick ner mej både psykiskt och fysiskt. Men jag är övertygad om att du är lika älskad om inte mer älskad om du väger några kilo extra. Jag vet inte hur din familjesituation ser ut men du verkar ju ha det bra ocm ni nu ska ha ett bran till tillsammans.
Vad är det som gör att du tänker som du gör, lite lättare att hjälpa dej då.
Tycker du är en jättesöt tjej!

Min viktnoja började i mellan/högstadiet då jag blev retad i 5 år för att jag var "fet". Det sitter så gjupt och nu när jag inte verkar ha någon kontoll över vikten så kommer alla de känslorna tillbaka så starkt. Min man säger till mig att inte oroa mig eftersom jag är gravid men jag tänker mest att "det är inte du som blir stor som ett hus"...

Då sitter vi i samma sits. JAg har alltid varit lite småmullig ända sedan jag var liten, sedan gick jag ner till normal vikt i nian. Det sitter djupt och man har alltid tankarna där. Det är mycket som kan blomma upp under en graviditet, jag har fått jobba jättemycket med mej själv. Men samtidigt tror jag det är en mognadsfråga, vad är det som är så farligt om du nu skulle gå upp 25 kg? Du har en jättefin mage, var stolt över den. Visst det är lätt att sitta och säga hur andra ska göra men jag försöker inte tänka på vikten.

inte så lätt att låta bli... tänken finns ju där hela tiden att om jag går upp 25 kilo så måste dem bort plus 10-15 till... inte så kul

Jag hade precis gått ner 25 kg (till 68kg) när jag blev gravid första gången. Under grav gick jag upp 25 (sen vägde jag mig inte mer). Sen gick jag ner till 84. Inte ett gram till. Nu är jag gravid igen och fasar för att gå upp 25 kilo igen!

Har också haft viktproblem under hela tonårstiden och sen resten av livet. Men kasnke inte lika mycket som du låter det som... Men jag försöker att undvika godis och onödiga kcal så långt det går och hålla mig till frukt, russin, yogurth och sånt som ändå är bra för bebisen och mig, istället för godis.

Det enda jag kan tipsa om är att försöka hoppa över allt det onödiga, då har du gjort allt du kan för att inte gå upp enmassa onödiga kilon. Mat, grönsaker och frukt ska du äta mycket av för att ni ska må bra du och bebisen.

Lycka till!

låter som mig alltihop.. har startat på 68 kg och nu är jag uppe i ca95 kg... jag orkar inte väga mig mer... detta är mitt tredje barn ( v39) min andra grav gick jag upp tilll 96 från 68 och försa barnet stratade jag med 86 och slutade på 104kg..... så jag har åter igen lyckats med ca 25 kg..... och jag kännner och ser ut som en gris.... men jag VET att det går bort..... men känslan och vetskapen om att när jag kommer hem från BB så har jag fortfarande 20 kg att tampas med..

jag vet tjejer... jag vet..
men ta det lungt och är normalt. Ni är vackra ändå. .... kram på er!

Jag mår också jättedåligt av min vikt. Är i v 22 och har gått upp 9-10 kg redan. Förra graviditeten gick jag upp 20 kg, varav 5 under första halvan. Fortsätter det i den här takten kommer jag alltså gå upp ännu mer den här gången. Får ständigt kommentarer om hur stor jag är, och de gör ONT och gör mig
gråtfärdig.

Jag kan inte motionera pga foglossning, och tröstäter godis emellanåt (dumt, jag vet).

I v 33 med första så hade jag gått upp 15kg och sen la jag på mig resterande 8kg på bara 8 veckor. 1 kg i veckan är ju helt galet ju! Borde vara fysiskt omöjligt men inte för mig inte. Är bara rädd att viken ska skena iväg totalt igen. Är verkligen inte kul att komma hem från BB och veta att framför en ligger en låååång väg bara för att slippa ha gravidkläder. Huvaligen... Hoppas på att inte väga mer än 85 när bebisen förds men det verkar inte så troligt då jag väger 79 idag... 12 veckor och inte gå upp mer än 6 kg? Jag hoppas det är möjligt men om man kollar hur det gick sist så antar jag att det inte kommer bli så... Typiskt!

Jag blir så ledsen när jag hör att folk påpekar att du är stor! Om det händer igen tycker jag att du ska säga att det sårar dig! De har INTE med att göra huruvida du är stor, liten, rund eller kantig och har ingen rätt att haspla ur sig vad som helst. Fattar inte att folk kan vara så tanklösa och inte fatta att de inte kan veta hur andras självkänsla ser ut. Grrr
Lycka till med din graviditet och glöm aldrig att de som lyser mest är de med ett gott hjärta - vilket jag är säker på att du har.

det var fint skrivit jag är säker på att det lyser om dig med!!!