Viktångest

Min viktnoja började i mellan/högstadiet då jag blev retad i 5 år för att jag var "fet". Det sitter så gjupt och nu när jag inte verkar ha någon kontoll över vikten så kommer alla de känslorna tillbaka så starkt. Min man säger till mig att inte oroa mig eftersom jag är gravid men jag tänker mest att "det är inte du som blir stor som ett hus"...

inte så lätt att låta bli... tänken finns ju där hela tiden att om jag går upp 25 kilo så måste dem bort plus 10-15 till... inte så kul

I v 33 med första så hade jag gått upp 15kg och sen la jag på mig resterande 8kg på bara 8 veckor. 1 kg i veckan är ju helt galet ju! Borde vara fysiskt omöjligt men inte för mig inte. Är bara rädd att viken ska skena iväg totalt igen. Är verkligen inte kul att komma hem från BB och veta att framför en ligger en låååång väg bara för att slippa ha gravidkläder. Huvaligen... Hoppas på att inte väga mer än 85 när bebisen förds men det verkar inte så troligt då jag väger 79 idag... 12 veckor och inte gå upp mer än 6 kg? Jag hoppas det är möjligt men om man kollar hur det gick sist så antar jag att det inte kommer bli så... Typiskt!

En till som känner som jag! Jag förstår precis hur du känner! Jag vägde 92 kg vidd förlossning. Tappade 10 kg de första 2 veckorna men hade ju 13 kvar att gå ner!

Jag är oxå så att jag försöker ha setnkoll på maten och sen blir det att jag överäter vissa dagar och då får man ångest och sen så äter man för lite tills man överäter nästa gång... jobbigt!

I´m with you sister!!! Har mina gymbesök planerade från att jag har blivit godkänd av läkaren att träna. Blir gymet 3 dar i veckan plus promenader/cykling de andra dagarna så jag totalt tränar 5-6 dar i veckan. Tittar på bilder när ettan var nyfödd och skäms för jag är som en valross hela jag. Det ska INTE hålla i sig denna gången. Till beach 2010 ska jag vara smal och vältränad... Även om det blir snordyrt för mitt mål är att krympa ur min gamla garderob. Men måste som sagt ner en 30 kg innan jag är nöjd... Suck!