• skattsessan

    Barnets språk

    Vi har skickat våra papper till Colombia och har en medgivandeålder på 0-35 månader vilket betyder att vi är godkända att ta emot ett barn som är mellan 0 år upp till dagen före barnet fyller 3 år.

    Ni som fått ett barn som är ca 2,5 år, hur mycket pratade ert barn.
    Tänker på hur mycket spanska jag måste lära mig, eller vänjer man barnet vid svenska ganska snabbt?

    Vill gärna höra era erfarenheter.

    Trevlig helg!

  • Svar på tråden Barnets språk
  • Crollan

    Hej!

    Våra pojkar var lite yngre, ca 2 år, när vi hämtade dem i Litauen, kanske kan våra erfarnenheter ge något ändå.

    Storebror var 1 år och 11 månader när han kom hem. Han pratade litauiska ord och hade inte börjat sätta ihop dem till meningar. Vi lärde oss några få fraser och ord (litauiska är svårt!). Vi körde på med svenska och kroppsspråk. Frasen "Duktig pojke" på litauiska använde vi flitigt! Vi hade inga som helst problem att förstå varandra.

    Lillebror var 25 månader när han kom och han hade hunnit längre i sin språkutveckling, han talade i litauiska meningar (kortare) och vi tänkte att det skulle bli svårare med honom. Men icke, det gick fint även denna gång! Denna gången fick vi lära oss frasen "Inte röra!" eftersom han var/är en mycket pillig man.

    Vad gäller deras sätt att ta till sig svenskan gick de tillväga på lite olika sätt. Storebror tystnade när vi kom till Sverige och var tyst ca en månad. Han började jollra (vi hörde att det inte längre var litauiska, varken melodi eller ljud) precis som ett litet spädbarn, efter en månad kom de svenska orden ett efter ett och någon månad senare satte han ihop dem. Vid treårskontrollen, då han varit här i ett år, talade han t o m bättre än en del svenskfödda treåringar.

    När lillebror kom hem talade han på på litauiska och bytte sedan ut de litauiska orden till svenska efter hand. Vi hade förväntat oss tystnad även där, men han pratade glatt på (det här med att bara gå på med glatt humör, är lite av hans personlighet). Även han pratade som en svenskfödd treåring på treårskontrollen.

    Jag har lagt ner mycket tid på språket med Storebror, satt ord på precis allt vi gjorde, läste mycket för honom. Var fruktansvärt trött på min egen röst. När lillebror kom efter ett år, fanns inte samma tid och kraft. Vilket jag har haft oerhört dåligt samvete för. Men lillebror har ju haft sin storebror att härma så det har rett ut sig ändå!

    Hade jag varit som du hade jag lärt mig så mycket spanska som jag haft möjlighet till, kanske inte så mycket för barnets skull, det tror jag reder sig ändå. Men vad roligt att kunna prata med barnhemspersonal, folk man möter etc! Man super in landet på ett helt annat sätt om man kan språket!

    Lycka till!

  • Pulkåkarn

    Crollan skrev 2009-02-27 19:50:50 följande:


    Hade jag varit som du hade jag lärt mig så mycket spanska som jag haft möjlighet till, kanske inte så mycket för barnets skull, det tror jag reder sig ändå. Men vad roligt att kunna prata med barnhemspersonal, folk man möter etc! Man super in landet på ett helt annat sätt om man kan språket! Lycka till!
    Precis vad jag skulle skriva! Jag lärde mig spanska en sommar i Honduras. Efter att ha gått en kvällskurs innan så var det rätt enkelt att plocka upp en "presens-spanska". Jag misstänker att många i Colombia liksom Honduras som inte pratar engelska och då är det lilla man kan guld värd. Att kunna prata lite med folk kommer ge er en starkare knytning till landet och kulturen- kort sagt : Kör hårt med spanska inlärandet!
  • ComEnt

    Nu kommer jag inte ihåg vart jag har hört det/och/eller läst det men ju bättre första språk ett barn har dessto lättare har det för att lära sig ett andra språk. Dvs om ett barn precis börjat lära sig sitt första språk så har det svårare att lära sig sitt andra språk - eller det kan ta längre tid - för att barnet har "luckor" som barnet inte vet vad vad den ska fylla ut dem med. Men allt brukar lösa sig till slut.
    Sen tror jag personligen att det beror lite på vilken "personlighet" barnet har. Våra Prinsar var 14 månader när vi hämtade hem dem, de hade inte ett fullgott förstaspråk så de har haft det lite halv"svårt" med svenskan. Inte att förstå men att kunna uttrycka sig. Ena Prinsen är långt efter den andra men istället så är det full fart på han och han upptäcker hela världen - hela tiden. Och då har har han - omedvetet antar jag - valt att koncentrera sig på sin kropp och världen och inte på att prata. Andra Prinsen har inte lika mycket "intresse" av världen samt att han inte är lika motorisk så han pratar jättebra och har ett helt annat ordförråd.

    Vi hade lärt oss några ord på bengali innan vi åkte och hämtade hem dem  men det är ett svårt språk... så de förstod inte vad vi sa... eller så skrattade de bara åt oss...

    Men att försöka lära sig sitt barns första språk kan väl aldrig vara fel? Även om det "bara" blir några fraser...

    Lycka till!!


    CompleteEntire CompleteEntire CompleteEntire CompleteEntire
  • chopanddave

    Vi har en komplicerad situation, jag är svensk, min man engelsman och vi bor i Tyskland. Var son var nästan 2 när vi hämtade honom fran Ryssland men vi har aldrig hört honom prata nagon Ryska. Hans första ord pa svenska och engelska är exakt samma som var biologiska dotter, fast senare sa klart. Han har varit hos oss i 2.5 manad nu och babypratar hela dagarna blandat med riktiga ord. De första veckorna tog han till sig, mamma, daddy, pippi, nej nej nej, by, by etc sen stod det still ett tag när han istället lärde sig, ga ordentligt, springa, klättra, nu de senaste 2 veckorna har spraket börjat utvecklas igen. Det gar i vagor precis som med var dotter. Allt har/tar sin tid men en sak i taget . Vi pratade med var adoptionsorganisation om spraket, de menade att det kommer att bli vart minsta problem....sa ingen orsak att oroa sig. Var dotter som nu är 4 ar "glömmer" sin tyska efter ungefär en vecka varje sommar när vi är i Sverige 6 veckor.
    Jag läste en hel del om sprakutveckling när jag skulle ha mitt första barn. Den gamla modellen med första sprak är till mycket reviderad av sprakforskare. Barn kan vara multi-linguala, det behöver inte finnas ett första sprak.

  • Ane63

    Vi har tre barn från just Colombia. Vi hade läst en del spanska innan vi hämtade dem och det tyckte jag underlättade en massa.

    Pojken som då var 4½ år hade ett väl utvecklat språk enligt vår tolk. Vi pratade både spanska och svenska med honom i början. Han hade ingen tyst period utan började ganska så snart att byta ut de spanska orden mot svenska helt ordagrant även grammatiskt.

    Hans biologiska lillasyster (vi hämtade dem samtidigt) var drygt 1½ år. Hon pratade inte mycket, sa några få ord på spanska. Hon förstod dock språket bra. Hon var däremot tyst en dryg månad sedan vi kommit hem för att helt plötsligt en dag bara börja prata svenska. Minns den dagen ännu. Det var mitt i ett varuhus och vi stod och tittade på kläder och helt plötsligt säger hon: vill ha den mammma. Sedan den dagen har hon aldrig varit tyst =)

    Deras lillasyster var 17 månader och pratade inte något när vi fick henne. Hon förstod spanska men började ganska så snart att även förstå svenska. Det underlättade mycket att hon hade storasyskon som blev henes stora idoler på en gång. Hon sa dock inget själv utan även hon var tyst ett bra tag sedan vi kommit hem. Sedan kom språket i etapper.

    Vi läste otroligt mycket för dem alla tre och använde den sk "farmorsmetoden" där man benämner allt man gör. Håller med Crollan, man var var väldigt trött på att ständigt höra sin egen röst. Fast det var effektivt och idag med facit i hand har de alla ett väl utvecklat språk och har klarat sig igenom grundskolan väldigt bra.
    Lycka till!!! Hasta luego!!

  • Gnista

    Vår son var två år när vi hämtade honom (också från Colombia). Han hade inget språk då, och hade en lång tyst period när vi kom hem. Under ett år kom bara enstaka ord som mamma och pappa. Vi blev rekommenderade att agera papegojor och upprepa allt vi gjorde typ "nu sätter vi på dom gula strumporna på dom små fötterna och sen ska vi gå ut i den kalla snön...".

    Vi började hos logoped innan jul och nu har det släppt lite. Där fick vi istället tipset att förenkla och bara säga t.ex. "blå buss". 3,5 år gammal pratar han nu i tre-ordsmeningar och man märker hur lättad han är när vi förstår vad han menar.

    (Idag satt han och jag och läste en bok och han pekade på en tomat i den. "Mammas nanna" sa han. Jag förstod inte vad han menade och frågade maken som förstod. Han hade sagt "mammas hjärta". Tomaten var hjärtformad och jag kallar ofta sonen mitt hjärta, så han la ihop två och två. Han blev så glad när pappa kom och förklarade vad han menat )

  • Gnista

    Förtydligande: Han hade alltså först en lång helt tyst period på ca 6 mån och efter den kom det under 1 års tid bara enstaka ord.

  • skattsessan

    Tack för alla svar, jätteintressant att läsa om era erfarenheter.
    Vi ska försöka lära oss spanska, har köpt 2 spanska böcker på bokrean
    En som verkar vara riktigt bra med fraser som är bra att kunna samt den andra som är en bild och så står det spanska ordet och det svenska, som en bilderbok kan man säga hihi...

  • tickan

    skattsessan: Ett tips kan vara att gå på biblioteket och låna en spanskakurs. Då lånar man i ett paket både bok och kassett/cd.

  • skattsessan

    tickan skrev 2009-03-01 12:01:20 följande:


    skattsessan: Ett tips kan vara att gå på biblioteket och låna en spanskakurs. Då lånar man i ett paket både bok och kassett/cd.
    Tack för tipset, visste inte att de hade sånna språkkurser att låna ut. Ska absolut göra det
Svar på tråden Barnets språk