Hej!
Våra pojkar var lite yngre, ca 2 år, när vi hämtade dem i Litauen, kanske kan våra erfarnenheter ge något ändå.
Storebror var 1 år och 11 månader när han kom hem. Han pratade litauiska ord och hade inte börjat sätta ihop dem till meningar. Vi lärde oss några få fraser och ord (litauiska är svårt!). Vi körde på med svenska och kroppsspråk. Frasen "Duktig pojke" på litauiska använde vi flitigt! Vi hade inga som helst problem att förstå varandra.
Lillebror var 25 månader när han kom och han hade hunnit längre i sin språkutveckling, han talade i litauiska meningar (kortare) och vi tänkte att det skulle bli svårare med honom. Men icke, det gick fint även denna gång! Denna gången fick vi lära oss frasen "Inte röra!" eftersom han var/är en mycket pillig man.
Vad gäller deras sätt att ta till sig svenskan gick de tillväga på lite olika sätt. Storebror tystnade när vi kom till Sverige och var tyst ca en månad. Han började jollra (vi hörde att det inte längre var litauiska, varken melodi eller ljud) precis som ett litet spädbarn, efter en månad kom de svenska orden ett efter ett och någon månad senare satte han ihop dem. Vid treårskontrollen, då han varit här i ett år, talade han t o m bättre än en del svenskfödda treåringar.
När lillebror kom hem talade han på på litauiska och bytte sedan ut de litauiska orden till svenska efter hand. Vi hade förväntat oss tystnad även där, men han pratade glatt på (det här med att bara gå på med glatt humör, är lite av hans personlighet). Även han pratade som en svenskfödd treåring på treårskontrollen.
Jag har lagt ner mycket tid på språket med Storebror, satt ord på precis allt vi gjorde, läste mycket för honom. Var fruktansvärt trött på min egen röst. När lillebror kom efter ett år, fanns inte samma tid och kraft. Vilket jag har haft oerhört dåligt samvete för. Men lillebror har ju haft sin storebror att härma så det har rett ut sig ändå!
Hade jag varit som du hade jag lärt mig så mycket spanska som jag haft möjlighet till, kanske inte så mycket för barnets skull, det tror jag reder sig ändå. Men vad roligt att kunna prata med barnhemspersonal, folk man möter etc! Man super in landet på ett helt annat sätt om man kan språket!
Lycka till!