vuxna med adhd add as

Men han är inte ute ur mitt liv... Vi är fortfarande tillsammans och jag älskar honom ju. Men att lära sig leva ensam och att leva med vad han har gjort är fan inte lätt. Han har haft kontakt med flera tjejer på mail och sagt att han är kär i en av dem, att han aldrig känt så för någon annan (han har fortf kontakt med henne) och en att han vill ha sex med henne (henne har han träffat men säger att de bara har sett film). Tyvärr så tar jag på mig skulden för allt det och ber om ursäkt för att jag gjort si och så och för att jag inte är nog bra åt honom. trots allt han gjort mot mig så vill jag fortfarande ha honom och kan inte tänka mig ett liv utan honom... Dessutom så har vi en hund tillsammans och nu helt plötsligt så är jag ensam med allt ansvar och omskötning, jag som knappt klarar av mig själv Sorry att jag skriver av mig i den här tråden men jag klarar snart inte av alla tankar som snurrar i mitt huvud, det är aldrig tyst och stilla därinne och jag är så förbanat rastlös hela tiden och kan verkligen inte varva ner. Det känns som att jag är speedad hela tiden.

Hej! har en "liten" undran..har iofs inte följt den här tråden.men tänkte chansa och kasta ut en fråga är det någon här som växt upp med syskon med adhd? hur kände ni det? tog ni efter i beteende och humör? dom här barnen tar ju mycket plats..kan tänka mig att det ofta var mycket tjat o gnat.många ggr säkert orättvist i det "sk.friska barnets ögon".Hur är/var att växa upp med ett syskon med npf? nån som har några tips o råd hur man som förälder ska bete sig?

Jag vet ju innerst inne att jag är värd bättre men jag kan inte släppa honom för jag älskar honom.. Vi har varit tillsammans i snart åtta år och bott ihop så gott som hela tiden. Att vara ensam är det jag är mest rädd för då kommer alla konstiga tankar.. Han verkar tycka det är svammel med diagnosutredning och liknande, jag har ingen diagnos jag är bara dum i huvudet typ. Dessutom har jag extremt kontrollbehov och behov av att planera saker och klarar inte av förändringar vilket han har noll förståelse för. Jag tror jag har kommit till nån slags tillstånd där jag är halvt apatisk och bara accepterar allt han gör och ljuger om, bara jag inte förlorar honom helt så accepterar jag allt. Och jag vet ju att det är fel av mig men jag orkar inte göra annat...

Jag vet ju innerst inne att jag är värd bättre men jag kan inte släppa honom för jag älskar honom.. Vi har varit tillsammans i snart åtta år och bott ihop så gott som hela tiden. Att vara ensam är det jag är mest rädd för då kommer alla konstiga tankar.. Han verkar tycka det är svammel med diagnosutredning och liknande, jag har ingen diagnos jag är bara dum i huvudet typ. Dessutom har jag extremt kontrollbehov och behov av att planera saker och klarar inte av förändringar vilket han har noll förståelse för. Jag tror jag har kommit till nån slags tillstånd där jag är halvt apatisk och bara accepterar allt han gör och ljuger om, bara jag inte förlorar honom helt så accepterar jag allt. Och jag vet ju att det är fel av mig men jag orkar inte göra annat...

Är ledsen att jag inte svarat er idag men jag orkar inte just nu. Har väl i princip sprungit med full fart in i en vägg, det är så det känns... Jag äter Atarax men de hjälper ingenting och hela jag är ett stort ångestmoln just nu. Har dessutom ingen att prata med så det är katastrof på g för mig. Men jag orkar inte bry mig längre, jag orkar verkligen inte mer.

Hej hopp, har en familjeliv-svacka men jag tittar in då och då. Kom över lite intressant läsning... blogg.aftonbladet.se/25039/perma/988777 För mig intressant iaf för jag blir rent förjävlig dagen efter, kan ju ligga något i det som nämns i artikeln? Kram på er alla!

ställer om frågan... Hej! Vet inte om detta är ett forum för mig ännu. Jag "utreder" mig själv. Hur tar man som vuxen reda på om man har MBD/AS/ADHD ... ?? Som det är här så misstänker jag nånting, men så orkar jag inte gå hela livet.

Halloj gott folk! Tänkte ni är de bästa att fråga. Hur är vettigast att bemöta o vara kring någon med ex. adhd?