vuxna med adhd add as

Ja dö - dejt... jag tyckte det lät kul

Imorgon kl 8 så ska jag sätta mig på en buss och åka i 3½ timme för att hälsa på min farfar som ligger på sjukhus med långt framskriden cancer.. De tror inte att han har många dagar kvar. Ska bara åka upp över dan, kommer fram 11.40 och ska åka igen kl 15.03

Mina känslor far upp och ner hela tiden kring detta.. Måste säga att jag får jättebra stöd från min kille, han har tagit ledigt från jobbet bara för att jag ska kunna åka upp.. Han ska ta hand om hunden så jag får åka.

Jag vill åka samtidigt som jag inte vill. Vill minnas min farfar som den stora, starka, glada, underbara farfar han alltid har varit. Har växt upp hos farmor och farfar för jag gick aldrig på dagis och sånt utan var hos dem så jag står dem otroligt nära.

Dessutom så hatar jag verkligen sjukhus, jag får ångest bara av att tänka på det för jag förknippar det med så dåliga saker. Min familj vet ingenting om hur jag känner för sjukhus och jag orkar inte med att de ska veta just nu.

Har ni några bra råd och tankar åt mig? Hur ska jag kunna hålla samman och inte bryta ihop när jag är där? Är livrädd att få en ångestattack eller något. Ska rota igenom alla medicinskåp och se om jag inte kan hitta nån endaste Atarax men jag tror inte jag har några.

Förutom detta så har jag haft en ganska bra dag trots allt, trots det jag kände förra natten.

Har kommit hem efter en fruktansvärt jobbig dag. Har träffat min farfar och fått många saker sagda och bara fått hålla hans hand en stund.. Men jag är så psykiskt körd i botten just nu som man bara kan bli. Orkar inte skriva mer ikväll.

Tittar in en sväng.. dagen har varit bra, likaså gårdagen. Har dock en jobbig kväll men det löser sig. Hoppas ni alla mår bra och har haft en fin valborg.

Vad det gäller mat så har jag inga direkta problem.. Förutom att jag känner aldrig eller ytterst sällan hunger. Sen har jag svårt att äta mat med viss konsistens, som tex gröt, banan, potatismos osv. Sen vill jag aldrig äta nya saker som jag inte smakat förut för jag är extremt känslig för sådant som är äckligt, smakar det bara lite konstigt eller annorlunda (även mat jag är van att äta) så kräks jag nästan.

Idag har jag vart på första samtalet med den nya kuratorn (på vc) som jag ska börja gå hos regelbundet... Det var skitjobbigt att erkänna alla problem och hur jag mår och vad jag behöver hjälp med, men som hon sa så är det ju ett stort steg att själv inse att man inte mår bra och varför. Så det känns riktigt bra fast jag är helt slut i huvudet efter bara en timmes samtal... Ska dit igen den 13 maj.

Idag är en tung dag... Jag var så glad och livlig på morgonen men nu har jag nyss fått veta att min farfar ligger för döden, det handlar inte om många timmar nu. Är så glad att jag var upp dit förra veckan för det var en av de sista klara dagarna han hade. Fick veta när jag var på stan att han är inte medveten om något längre och det handlar nog bara om timmar nu. Jag försöker så hårt att hålla tårarna tillbaka och att inte bryta ihop, för går jag sönder nu så kommer jag aldrig orka samla bitarna igen.

Om man kommer till insikt att man har någon form av ätstörning eller iaf ätproblematik, hur går man tillväga för att få hjälp? Något fel är det på mig när det gäller mat och jag börjar inse det mer och mer men jag vet inte vad jag ska göra åt det... Tyvärr så har jag noll förtroende för vården där jag bor, däremot så har jag börjat gå hos en jättefin kurator som jag har förtroende för redan efter en träff men vet inte om jag kan ta upp det här med henne.

Anonym (fia) skrev 2009-05-07 16:16:19 följande:

Jag ska dit på onsdag nästa vecka igen så jag ska se om det finns tid och läge för att ta upp det. Har insett att min situation är ohållbar... Är aldrig hungrig och när jag väl lagar mat så känner jag bara äckel. Har inga såna problem att jag har anorexi eller bulimi utan jag vill helt enkelt inte äta just mat.. Tyvärr så går godis att äta utan att jag känner äckel så det blir ju ofta det istället för mat och det fungerar ju inte i längden. Inte lätt att erkänna det men så är det

Förbannat vad jag är LESS på att inte få sova!! Hundfan har väckt mig halv fem idag IGEN. Igår så väckte han mig tjugo över fem. Jag orkar snart inte! Är som en jävla zombie när jag inte får sova!

Ursäkta en okunnig men vad innebär bipolär?

Mitt liv är ett helvete just nu... Min farfar är jättedålig och jag går bara och väntar på det värsta samtalet någonsin. Jag ska flytta på torsdag och känner bara panik inför det. Har absolut noll pengar. Och naturligtvis så bet jag sönder min sista kindtand idag!! Så nu har jag en jättegigantisk grop och sylvassa kanter. Har fruktansvärd fobi mot tandläkaren men jag måste ringa dit imorgon för den tand som nu gått sönder är den som gett mig käkbensinfektioner upprepade gånger och nu ligger det helt öppet och kommer ner massor av bakterier. Hur mycket skit ska en människa klara egentligen??

Har grym ångest just nu.. Har just ringt tandläkarn och väntar att de ska ringa upp 7.50 ungefär. Fan ta de om de inte ringer då och om de inte kan ge mig en tid nu på morgonen för jag kan bara komma på förmiddan. Fy fan vad dåligt jag mår just nu.

Tänkte kolla med er om ni vet och kan ge ett snabbt svar för jag behöver svar ganska omgående... Jag ska vara hos tandläkaren kl 13 idag för att få lugnande och sen få komma in till tandläkaren 13.30 och det är en ny tdl som jag aldrig träffat förut så är jättenervös för det.
Men grejen är att jag hittade 3 Atarax här hemma som jag kan ta just innan jag ska fara, men frågan är om det räcker med tre Atarax och så kanske jag inte behöver ta lugnande där? Mår så ruskigt dåligt av deras lugnande efteråt... Har inte ätit annat än en smoothie sedan igår så magen är rätt tom. Vad tror ni??

Anonym (Hej) skrev 2009-05-11 11:35:42 följande:

Vad menar du med nödvändig tandvård? Nu ska jag ju dit akut för att jag bitit sönder min sista kindtand som de länge velat ta bort men jag har vägrat.. Kommer inte låta dem ta bort den idag heller utan bara laga den så den håller ett tag till. Det enda jag har hemma är tre st Atarax och frågan är hur lugn jag blir av dem om jag klarar mig på det eller om jag trots det måste ta lugnande hos tandläkaren.. Det var det jag behövde svar på, vad andra tror om det.

Jag klarade det på tre atarax!! Iofs så tog det kanske totalt io min det hon fixade en provisorisk stoppning i hålet.. Men för mig att dels gå dit, dels våga säga att jag vägrar dra ut tanden nu utan vill ha den fixad och att klara det utan lugnande och lustgas - det är ett ENORMT framsteg ska ni veta!!

Licens To Kiss skrev 2009-05-13 07:37:06 följande:

Svarar jag också.. Har också skaffat en spikmatta och det är helt underbart. Kan absolut rekommendera det

Hela mitt liv är ett stor kaos just nu.. Minsta lilla grej som händer nu och jag kommer att bryta ihop totalt och då är det kört. Orkar verkligen inget mer nu. Lägenheten ser förjävlig ut, det är skitit, grisigt, stökigt, grejer överallt och jag får panik. Får nycklarna till nya lägenheten imorrn och imorrnkväll kommer killen hit och ska hjälpa mig att flytta lite smågrejer sen på fredag så ska vi flytta alla möbler och sådant. Jag är en person som verkligen inte klarar av stora förändringar och vad kan man kalla detta?!
Dessutom har jag fortfarande inte fått nån kallelse till psykiatrin trots att jag väntat över tre månader (vårdgarantin).