vuxna med adhd add as

Hej! Att läsa igenom allt ni skrivit gav mig en ganska bra start på dagen och att även se att det finns bekanta med i diskussionerna känns ännu bättre. Jag har fått diagnosen "En släng av aspergers" för ett par år sedan ochsen dess har inget varit detsamma. Mitt liv känns ensamt då de flesta runt omkring mig är "normala". Jag har en son tillsammans med en underbar men oh så komplicerad Adhd:are. Vi har ett sk on/off förhållande. Vi kan inte förstå oss på varandra hur vi än vänder och vrider på allt. Så att se att det finns fler med samma problematik som jag själv värmer.

De är oftast jag som avslutar vårt förhållande och tar emot honom med öppna armar redan några dagar senare. Det är oftast enda utvägen för mig när vi inte kan lösa ett enda problem eller blir osams om saker som egentligen är ganska simpla att lösa. Hans sätt att alltid missförstå mig och ta mina känslor ifrån mig är inte lätt att hantera. Och om jag blir ledsen för något han gör vänder han det illa kvickt till att det är mig det är fel på. Du har däremot helt rätt i att han sparkar rätt ut.

det värsta är nog när dom närmaste vet om att man har adhd och vet att det är ett slags funktionshinder,men ändå så behandlar dom en som en NT(normal) och ställer krav o förväntar sig att man ska palla med som dom gör. undra hur ett förhållande skulle vara om jag hade en pojkvän med adhd,skulle det vara enklare än att vara ihop med en normal kille?

hahaha, ser detta framför mig, så charmigt!

jag har så långtråkigt idag,och ingen att "leka" med. buhuu alla är utloggade på msn oxå. får väl klä på mig o gå till affären och handla så man får nåt gjort idag....vill nån följa med???hihihihi

jag handlade kräm mjölk grönsaker o frukt,och den obligatoriska tortellinin,jag kan inte leva utan pasta,älskar alla pastarätter.