vuxna med adhd add as

Grattis *Tummen upp*

Jag är så ledsen just nu.. Precis allt jag gör och säger blir fel och min pojkvän blir arg på mig. När jag försöker förklara hur jag menar så tror han ändå inte på mig utan påstår att jag har "bakomliggande motiv". Vi har ju vart tillsammans i snart åtta år (till sommaren) och bott ihop nästan hela tiden tills han flyttade hux flux i slutet av januari. Han har flyttat in i en lägenhet som vi tillsammans vart och tittat på och bestämde att vi skulle flytta till tillsammans men helt plötsligt så flyttade han ut ensam en helg när jag var bortrest och sa att han ville bo ensam. (kort historia om hur det är mellan oss bara).I fredags så var han hemma och umgicks med sin lillebror. Och eftersom jag hade tvättat på dan och skulle in till stan sen på kvällen så tog jag med en påse med lite kläder åt honom som jag tvättat åt honom och gick förbi och lämnade hos honom. Försökte bara vara snäll...Nu idag så kommer det fram att han är skitsur för det! För han tycker att jag kontrollerade honom och inte kunde låta bli att komma dit för att jag trodde han var med nån tjej... Allt jag gjorde var att försöka vara snäll och lämna lite rena underkläder för jag visste att han inte hade det hemma. Så nu har jag fått be om ursäkt hundra gånger idag och han tror ändå inte på mig varför jag gjorde det. Blir så jävla ledsen för jag menar ju inget illa och ändå så gör jag alltid fel. Känner ni också så? Att vad ni än gör så blir det fel?? När jag försöker förklara för honom att jag tänker inte på samma sätt som honom och att jag fungerar inte på samma sätt så säger han bara att det är bara som jag tror, att han vet att jag tror att jag är annorlunda. Han är världens goaste kille i vanliga fall men jag blir så ledsen när jag hela tiden får höra vad jag gör fel och inte vad jag gör som faktiskt blir rätt eller som är bra. Förlåt att jag skriver av mig här men jag tänkte att ni kanske förstår den där känslan av att alltid göra fel... Ordet förlåt är nog det ord som jag använt oftast sen han flyttade för jag ber om ursäkt tusen gånger i veckan känns det som för att allt blir just... fel.

Du gör rätt, tror sällan ett förhållande som gått så pass långt att man psykar o förnedrar kan fixa sig med rådgivning, nej stå på dig, du är en stark kvinna ensam.har ni barn tillsammans?

Jag har haft tre såna förhållanden tidigare i mitt liv, fast då har det handlat om både psykisk och fysisk misshandel. Du gör helt rätt som står på dig! Saker blir aldrig bättre hur mycket man än hoppas på det. Önskar dig all lycka till och är glad att du verkar vara starkare än vad jag var Ingen är värd att behandlas illa.

Känner mig så less just nu... Alltså jag vet inte om det är ett "vanligt" problem eller om det bara är jag som är knäpp... Men jag tycker inte om att prata med och träffa okända människor i situationer där jag känner mig "utsatt"/obekväm.Som idag var jag och min kille iväg och köpte ett barbord åt mig som jag hittat på Blocket. Till att börja med så när jag ska svara på en annons så skickar jag mail eller sms för jag vill inte ringa...Sen när vi kommer dit så vill jag knappt titta på bordet och kolla så att det är fint utan vill bara betala och komma ut därifrån för jag mår skitdåligt av det. Nu kollade ju min kille så att allt var fint och bra men han blir irriterad på mig för att jag är så här.Det är samma sak om vi är på tex Elgiganten och ska köpa en grej och han säger åt mig att gå fram till en säljare och prata med dem, jag totalvägrar så han måste göra det och envisas han med att jag ska göra det så kan jag nästan börja gråta för så jobbigt är det.Är det bara jag som är så här???

Alltså är det bara jag som tycker concerta är en skit medicn? Upplever inte att min nuvarande dos ger ngt, blää