Grejen är att jag har bara jobbat inom butik i hela mitt liv och jag trivs bra även om jag har svårt att komma in i "gänget". Annars så tycker jag om att skriva och jag älskar kläder... Blomaffär hade jag gärna varit på men jag är allergisk mot vissa blommor så det skulle nog inte fungera.
Jag vet inte om jag skulle säga att jag är direkt bra på något... Alla jag känner säger att jag är sjukt bra på att uttrycka mig i skrift och jag tycker ju om att skriva...
Jag har den där känslan igen av att vara stressad hela tiden... Är så fruktansvärt rastlös och det bara kryper i hela kroppen och humöret svänger som fan upp och ner. Kan inte ta tag i nånting och få det gjort utan går mest och vandrar omkring... Försökt se en film nu ikväll men kan inte ligga still på soffan utan kliver upp, sätter mig, går runt, sätter mig en stund och sen upp och vandra, osv hela tiden.
Anonym (concerta) skrev 2009-04-08 21:52:16 följande:
Har en bra kväll ikväll... Min älskling är här ikväll och det är lugnt i torktumlaren för en gångs skull. Är inte så där rastlös och stressad som jag varit tidigare idag och tidigare i veckan. Konstigt nog så är jag nästan bara lugn när han är här 
Önskar er alla en underbar påskhelg!
Har just haft ett bråk med fd sambon... Orkar inte dra hela historien men grejen är att jag har problem med minnet (har ju fått det bekräftat genom min utredning hos psykologen). Han drar upp saker som han sagt förut och säger att han har sagt/förklarat det hundra gånger tidigare och säger att jag får skylla mig själv när jag inte kommer ihåg det! Jag kan inte minnas saker som är sagda under bråk för flera veckor/månader sedan, jag kan bara inte minnas då.. Och han blir arg och säger att det är ju bekvämt att ha nåt att skylla på (att jag fått diagnos funktionshinder av AF). Han verkar inte fatta hur jag mår och att jag inte är som alla andra och att jag rår verkligen inte för att jag inte minns vissa saker. Jag har nog svårt att minnas när jag mår bra och jag kan verkligen inte komma ihåg allt som är sagt när vi bråkar och skriker på varandra. Mår så jävla dåligt just nu för jag gör bara fel hela tiden!!! Jag säger en sak och menar på ett visst sätt och varenda gång så missförstår han det och så blir vi osams. Och han vet hur förtvivlad jag blir när han lämnar mig när han är arg och vi bråkat, jag blir så upprörd att jag kan knappt andas och kan inte lugna mig på flera timmar. Förlåt att jag skriver av mig här, jag skäms.. men jag orkar inte sitta ensam just nu.
Han har ingen respekt alls för mig... Jag fick veta idag (igen) att han har kontakt med en massa andra tjejer som tror att han är singel. Han säger att han har ett behov av att snacka med andra för han vill inte vara isolerad. Men grejen är att jag kom ju på honom före jul med att ha suttit och skrivit till en tjej att han ville ha sex med henne och sånt och sen var han och träffade henne men han säger att ingenting hänt, de bara sett film. Till en tjej han jobbar med har han suttit och skickat mail att han har aldrig känt för nån så som han känner för henne och att det finns så många andra tjejer därute så varför ska han nöja sig med mig. Och hon har skrivit att han verkar ha det så dåligt hemma, att han förtjänar bättre osv och han har hållt med. Vi har pratat om det och han säger att det inte var på det sättet men ändå fortsätter han ha kontakt med henne och ljuger om det! jag VET att jag förtjänar bättre än så här men jag älskar honom ju och han har sina fina stunder. Igår sa han för första gången sen han flyttade i slutet av januari att han älskar mig men att han tycker allt är så jobbigt just nu och att orkar inte prata om saker och ting.
Ska gå ut och promenera med hunden för jag måste ut, klarar inte av att sitta i den här förbanande lägenheten där exakt allt påminner mig om honom! Måste vädra mig själv ett tag.... återkommer.
Vet ni om man har rätt att få sina journaler utskrivna? Jag skulle vilja veta vad som kom fram av de samtal som jag gick på hos PBU när jag var barn/tonåring på 90-talet. Skulle även vilja ta del av vad det finns om mig på den skola jag gick på när jag hade som mest problem och fick träffa skolkuratorn två gånger i veckan för samtal. Tror ni man kan få reda på det så här många år efter och hur gör man? Har jag rätt att få ta del av det ens?