separationsångest
Jag förstår verkligen vad det är du pratar om. Även om jag inte har haft exakt samma problem som du så känner jag igen det där med att man har svårt att bryta upp ur relationer även om de är väldigt dåliga. Jag har däremot haft en hel del seriösa förhållanden, men risken finns hela tiden att man stannar på grund av någon slags falsk trygghet.
Jag mår fruktansvärt dåligt vid separationer, när jag var liten grät jag till och med när jag möblerade om i mitt rum. Jag har lyckats bota det lite genom åren genom att resa, byta jobb och flytta lite då och då.
Jag är också uppväxt med skilda föräldrar men hade turen att få en helt underbar styvpappa. Min pappa och hans nya har dock inte alltid varit så snälla mot mig och jag har fått ta en hel del skit. Relationen till min pappa är fortfarande jobbig och jag känner att det är jag är den som är vuxen och tar ansvar av oss två. Men det är ändå bättre än förr.
Jag hade nog fortsatt med KBT om jag hade varit dig. Själv ska jag börja med det igen tänkte jag. Jag har också provat hypnosterapi vilket har hjälpt mig väldigt mycket med att acceptera saker och ting som de är.
Lycka till med allt och styrkekramar.