Thinner: Du är inte ensam!!! Om det nu är till någon tröst 
Känner igen det du skriver, här hemma känns det som att allt är en kamp, och blir det inte på vår dotters vis i vissa situationer så rasar hela hennes värld! Själv är jag höggravid i v38 och är hemma mycket med Alicia nu...hm, ibland önskar jag mig smått tillbaka till jobbet - bara i någon timme eller så 
Den arga mamman var jag igår... de dagarna är inte kul alls... och stackars Alicia rasade ut totalt igår över lunchen, inget konstigt alls - korv och mos, men det fick bägarnen att rinna över totalt *suck*. Men efter det var hon helt slut, sov i 3 timmar på em. Hon behövde nog den vilan - jag oxå
Skönt att er dag fick ett härligt avslut med mys - det är gott att de mysiga stunderna kommer trots allt 
AnnamedAochJ: nu blev jag inte alls avis - här hemma har det precis dragit in ett snöoväder under em
Ser att det händer mycket hos många i tråden - sänder ut en stor kram för jag hinner inte skriva mer personligt idag.
För vi har kommit hem från BB Alicia har fått en lillebror Han föddes i v 39+0, tis den 17 mars. En söt liten gosse på 50 cm och 3415 g. Men usch, hade glömt hur jobbigt det var att föda barn... och denna gången gjorde det på något sätt mycket mycket ondare oxå! Däremot är min kropp i 1000ggr bättre skick efter förlossningen än vad den var förra gången, och det är uppskattat! Nix, nu kommer strax nyfiken mormor och nyfiken farmor för att träffa sitt namnlösa barnbarn ( ) för första gången
Karin November: usch vad otäckt! Förstår att ni blir oroliga! Alicia har astma, klassad förkylningsastma. Har haft det jobbigt sedan hon var 5 månader och fick vid ca 8 månaders ålder utskrivet pulmicort och airomir. Dessa inhaleras dagligen. Har sett olika ut i perioder, i början tror jag hon inhalerade de båda dagligen morgon och kväll under första året. Sedan i höstas fick hon ett pulver utskrivet (singular) som skulle tas på maten och ersätta kortisonet (pulmicorten) och detta innebar att hon endast inhalerade pulmicort morgon. Pulvret hade god effekt på henne och under vinterhalvåret har vi fått endast inhalerat airomir vid behov. Exempelvis då en förkylning kommer och vi märker på hennes andning att det blir jobbigt. Jobbigast blir det för Alicia nattetid, hostar mycket i sömnen och vid förkylningar så störs sömnen också. Dock är det ett trixande med mediciner, men de hjälper. Det viktigaste som jag har lärt mig är att ge airomir tidigt vid en förkylning, så det slipper att går "för långt". Vi har tyvärr fått åka in många gånger för att Alicia har haft andningsproblem, och det är inget kul! Ger man airomir (det luftrörsvidgande) i tid kan man förhindra detta. Dock går hon utan mediciner nu sedan en dryg månad tillbaka, då vi har blivit uppmande att ta bort dem under sommarhalvåret. Gjorde så förra sommaren också och det fungarade jättebra. Nu har alicia varit förkyld i veckan och vi har märkt att det blir jobbigt för henne på nätterna och vi har stått i valet och kvalet om vi ska inhalera henne innan hon går och lägger sig, men vi har avstått och det har fungerat ganska bra.
Hoppas emma svarar an bra på medicinerna ni har fått så ni slipper att åka in akut igen! Verkligen inget kul alls!
Ett stort grattis till flickan Maddie
Här hemma är det inte så kul just nu. Vår lille Elias på 9 veckor är inlagd på barnmedicin sedan i fredags. Fick plötsligt hög feber och vi blev ombedda att åka in då barn under tre månader inte ska ha feber (hade ingen aning om detta). En jobbig helg med många olika hypoteser från doktorerna. Test efter test har tagits. Har bla tagit vätska från ryggmärg då det varit tal om hjärnhinneinflammation, gjort ultraljud på magen och div olika blodprover och lämnat urinprov. Nu verkar senaste hypotesen vara urinvägsinfektion, men de vet ändå inte, vi får svar från odlingen imorgon. Dock har de släppt tanken om hjärnhinneinflammation vilket är skönt.
Man känner sig helt hjälplös. Så litet knyte som ligger och gnyr och tårar som rinner ner för kinderna, det skär så i mammahjärtat. Jag bröt ihop och pappa fick åka in med honom då det var akut. Jag stannade hemma med Alicia för att komma efter till sjukhuset med henne på tidig morgon. Vi tillbringade gårdagen på sjukhuset hela familjen och natten gjorde far och son på sjukhuset. Lilleman svarar ändå an på den antibiotika han får men får ligga inne tills imorgon då vi hoppas att de ger beskedet urinvägsinfektion och vi får åka hem. Vill helst inte åka hem utan vetskap om varför han har varit så dålig... Nej, nu ska jag lämna Alicia till mormor och åka till Elias. Ska även avlösa hans pappa som får åka hem inatt.
Usch, är så fruktansvärt när barn blir sjuka, och speciellt när man som förälder inte längre kan göra något utan man får bara vänta och se vad sjukvårdspersonalen säger... Men det är skönt att man blir tagen på allvar och får stanna kvar. Hellre det än att få åka hem tidigt och känna sig otrygg.
Tack alla söta snälla 
Nu har lilleman och jag äntligen kommit hem. Såå skönt! Vet inte om jag har blivit klokare då det inte framgår tydligt varför han blev så dålig. Alla provsvar är jättebra, och visst det är glädjande. Läkarna har varit undrande gällande storasyster då hon kanske kan ha dragit med sig något från dagis, men vi har varit kärnfriska. Dock utgår de från att det är en virusinfektion han har haft, då inget annat har påvisats. Att han har varit så medtagen kan ses utifrån hans ålder. Men glädjande är ändå att se vår son åter le, jollra, skratta och sprattla för fullt i sängen - helt underbart!!!!
AnnaGottegris: stort grattis till de första stegen! Det är verkligen en fantastisk upplevelse både för barnet och dess föräldrar! Tänkt när de är så små och precis lär sig gå - då är självförtroendet verkligen på topp!!!! Alla leksaker blir även helt onödiga en tid framöver då de endast vill utöva sin nya stora färdighet i livet!
Usch vad otäckt!!!! Förstår att du blev rädd! Har lite liknande oro här hemma. För ett tag sedan stod jag med Elias vid skötbordet i tvättstugan när jag helt plötsligt ser min dotter springa iväg utanför fönstret! Fick hjärtat i halsgropen och sedan den dagen är alltid ytterdörren låst! Dock har hon till skillnad från din dotter inte kunskapen med att låsa upp den dörren än. Däremot har hon vid ett flertal tillfällen låst in sig i div rum hemma hos olika folk som vi har hälsat på. Upplever alltid en stress innan dörren åter är öppnad! Vet ju inte vad hon kan hitta på under tiden! Precis som heli beskriver så pratar jag mycket med Alicia om att det är farligt. Hon förstår till viss del, men den busiga sidan av Alicia övervinner ofta den förnuftiga, men någonstans så vet hon ändå att det är fel. För hon går här hemma och säger vad jag har sagt "barn låser inga dörrar, det gör bara vuxna"