brottom! för dyr katt?

Tycker inte att du betalat för mycket!
Personligen ogillar jag uttryck som "för dyrt" när det kommer till djur, om du förstår. Om man ska sätta ett minimipris på katt så är det 1500, och en kattunge till det priset ska komma med full vetvård. Och vara omsorgsfullt uppfödd och socialicerad naturligtvis. Oavsett ras, hårlängd eller teckning. Gillar du din katt, och är nöjd med hennes temperament, personlighet och hur hon ser ut, så har du ju gjort en jättebra affär:)
Jag räknar med att lägga 20.000 för nästa katt, då jag funderar på import. Och jag räknar inte med att gå back, för även om det är en "hobby"(ett annat uttryck som känns helt fel att använda!) så hade jag lagt ner om jag bara gått back hela tiden. Den förtjänst jag gör kan jag sedan lägga på till exempel fler fadderbarn, alltså är det inte en felprioritering att lägga ner de pengarna på en katt. Men för mig har det alltid varit naturligt att syssla med avel, medan det finns andra som inte vill, utan bara njuta av en enskild individ. Jag kan ju reta mig på att människor gör felprioriteringar hela tiden(titta bara på vad folk lägger i sina korgar i affären;)) men det är ju deras pengar... Att lägga 10.000 i inköp på en katt(ett friskt och vackert djur) känns inte som "en sjuk" summa. Och tycker man att det är dyrt, så avstår man väl från att köpa? Det är ett fritt land.

Ja, det kommer att bli en affärsverksamhet. Antagligen har jag väl bara tur med min uppfödning och gör rätt val av katter, helt enkelt. Men skulle jag inte göra nån vinst, även om det nu kan klassas som hobby, skulle jag inte fortsätta. Eftersom det inkluderar levande varelser använder jag mig hellre av benämningen "uppfödning" ist. för "hobbyverksamhet.

Det beror ju på hur man räknar.
Men rasen är relativt frisk, det är inte många tester som behöver göras. Är föräldradjuren friska, så ger de frisk avkomma. Jag håller mig alltid med egen hane, förstås. Omkostnader per kattunge i vetvård ligger på c.a 700, det kanske är billigt? 200 i registreringskostnader per unge, och mat c:a 200/mån och sand 60/mån. Test på katt som ev. ska vidare i avel 600 kr. Högt räknat c.a 2000 i utgifter/per unge. Jag tar 6000 i snitt, har jag fyra ungar blir det 4000X4 kvar.

Jag ställer bara ut ibland, för det är så stressande för katterna, en del gillar det, inte mina. De gånger jag ställt ut, har jag inte heller räknat in i själva uppfödningen, även om man mycket väl kan göra det förstås. Jag är sjukskriven, så jag behöver ju aldrig ta ut semester när det är dags för kull. Jag räknar inte heller in att vi behövt måla om alla väggar, och att möbler och kläder blir nerpissade och förstörda. Men vi har aldrig haft tex kejsarsnitt, eller andra komplikationer. Sedan räknar jag inte in vad föräldrarna kostar i försäkring och så vidare, dem ska jag ju ändå ha. Men som företag sedan ska ju allt räknas in, och då kommer jag också att behöva utöka uppfödningen. Då kommer jag bara att köpa vuxna katter, som har testats och som är garanterat friska. Jag kan också vara helt säker på vad jag får, man slipper oroa sig för att ungen "drar iväg" åt ett annat håll, sas. Importer kommer det att bli, har inte haft det ännu, men det kan behövas; avelsbasen är rätt snäv. Och som företag måste jag gå med förtjänst, vilket jag vet att andra klarar av. Jag planerar att driva på 25-50%, det skulle ju inte gå att livnära sig på det. Men med tur och rätt investeringar; visst kan man gå med vinst, även om den inte är jättestor! Som sagt, skulle jag enbart gå back skulle jag lägga ner.

Sedan förstår jag att man kan använda sig av ordet/ benämnas som hobby/hobbyverksamhet, jag säger bara att jag personligen föredrar att kalla det enbart "uppfödning", när det senare blir ett företag kommer jag fortfarande benämna det "uppfödning". Det är bara ett ord som jag känner mig bekvämare med.

Men i slutändan tror jag nog kanske att vi räknar på lite olika sätt, helt enkelt. Och så har jag kanske haft en massa tur, billigt vetvård och katter som aldrig varit sjuka? Jag har tre väninnor, som alla föder upp rasrent. Och jag ser ju att det kan bli olönsamt när oturen är framme, många snitt, semesterdagar som förloras på stödmatning. Och att det är svårt att sälja ungar periodvis, osv. Så, jag kan inte komma på en bättre förklaring till att det gått bra för mig, än att jag haft tur.

Men jag tror att det finns uppfödare som det går mycket bättre för, än vad som sägs, för att det ska kunna klassas som just en "hobby".

Ja, just det, stödkatterna jag tar hand om gör jag ingen förtjänst på, det går väl på jämt ut. Om man tänker att jag kunnat ha en renrasig kull istället, är det ju en ren förlustaffär! Jag tar 1500 för en stödhemsunge, då är ungarna vaccinerade 2 ggr, avmaskade, chippade och vet.bes. naturligtvis uppfödda på samma mat som mina andra ungar och socialiserade. Jag har tagit in katter som ska skjutas, eller vars avkomma ska avlivas, då tar jag in dem och de får en chans att leva ett långt och lyckligt liv. Men där kommer förtjänsten till hjärtat istället:). Och den är inte heller så dålig;)