Är det normalt med 4-5 åring som bits och slåss?

Alltså förstår att det är skitjobbigt...men vet du hur BARNET i fråga är utvecklad i pratet, pratar han bra/dåligt...många barn som har svårt att prata använder kroppspråk istället som bett,slag och dyl för det är det enda språk de behärskar...

kan även vara så att barnet lider av ngn NPF sjukdom...tänkte på det du sa om att han saknar empati och så....ett markerat särdrag i många diagnoser...

Lite OT...tycker det låter illa att säga unge om andras barn....

Jag tycker först och främst att du borde fundera över vem det är du ska begära saker av. Av en fyraåring kan du som förälder till annat barn inte kräva så mycket, däremot kan du kräva av personalen på din sons förskola att din son inte utsätts för fysiska eller psykiska påhopp. Din son och du har rätt att känna er trygga i miljön på förskolan.

HUR pedagogerna sedan tar tag i saken har du inte med att göra. De har tystnadsplikt och kan inte säga till dig att barnet är under utredning eller annat kring barnets liv.

Kan också svara på rubriken "Är det normalt med 4-5 åring som bits och slåss?" Det kan vara en helt normal reaktion på en situation som en fyra-femåring inte ska behöva befinna sig i.

Först...säger unge om mina egna barn som regel också...

Jag känner familjen också så därför vet jag lite mer om detta barn än annars, ingen utredning eller så pågår. Funderar själv på det där med nån störning faktiskt efterom jag tycker han visar empatibrist. Men jag tänker att det kanske är jag som överreagerar och att det faktiskt är normalt att bete sig så där trots att man är fyra...vet inte riktigt vad jag ska tro.

Kan jag som förälder kräva att de inte lämnar mitt barn ensam med ett barn som beter sig illa? Vi har haft ett samtal om det innan men nu tycker jag det blivit sämre igen. Fattar ju att de har ett elände i personalen att hålla koll på den här ungen som ju inte beter sig så bra mot någon annan där.

Han är inte sen i tal eller så, ter sig rätt smart och kan snarast verka beräknande och inställsam. Det tycker jag också är konstigt.

Nån mer synpunkt?

Jag funderar ju inte direkt på att ställa barnet i fråga mot väggen och begära saker av det...utan jag funderar mer kring om det verkligen är normalt att bete sig så när man är i den åldern? Eller om man kan börja fundera kring nåt problem bakom beteendet? Jag skulle nog faktiskt personligen ha lättare att ta beteendet om det beror på ett funktionshinder än om det bara är ett dåligt uppfostrat barn. Därför funderar jag över vad som är normalt eller ej.

Ingen som har nån åsikt om hur en 4-åring ska klara av att bete sig?

Jag tycker att en fyraåring borde ha lite bättre impulskontroll. Prata med personalen, jag tycker att de borde passa honom noga under en period.

Ja, de har i omgångar tom haft extra personal för att hålla våra andra ungar oskadda. Men nu känns det lite som att han är för stor för att det ska vara ett normalt jobbigt barn tycker jag, att det kanske är nåt vajsing med honom. För inte beter väl sig de flesta 4-åringar sådär eller?

Nån mer som har tankar kring detta? Vad är normalt för en 4-åring?

Nej det är inte "normalt" (inte ett ord jag gillar) men som sagt det kan ju ligga något bakom. Det är ju tyvär inte upp till personalen om man ska ta in ressurser i gruppen. Har jobbat med flera barn som skulle behöva det, men som alltid så sitter det i pengarna

Det är bra om ni pratar med personal och rektor så kan rektorn förstå att det börjar vara ohållvbart (det brukar ta mer om föräldrarna pratar med rektorn än om bara personalen gör det.

Det behöver ju inte vara så att han har svårt att kontrollera sig, eller att han har svårt med empatin. det kan vara någon annanstans skon klämmer. han har behov av att bli sedd, det är någon form av rop på hjälp helt enkelt. När jag jobbade på dagis hade vi en kille i den åldern som bråkade en hel del med andra barn. Det hade helt klart börjat bli jobbigt för de andra barnen ville kanske inte alltid ha med honom och det gäller ju att bryta sånt här innan det får alltför eländiga konsekvenser både för andra och för det här stackars barnet som bränner alla sina broar. Den här lille killen var absolut inte sen i talet, han var tvärtom rätt tidig och sånt kan också ställa till det. Det kan leda till att omvärlden alltför tidigt börjar prata med barnet som om han(hon) var mycket äldre och förstod mycket mer än man egentligen kan begära. Vill också för sakens skull tillägga att den lille killen i vårt fall dessutom var precis hur go och mysig och trevlig och lugn och snäll som helst däremellan... Vi tog hjälp av en specialpedagog som föreslog att vi skulle avstå från att uppmärksamma de negativa beteendet och överberömma det positiva. det är ganska svårt att ta till sig och genomföra, för man vill så gärna ta tag i problem och prata om hur fel ditten och datten är och försöka nå fram till att en person ber om ursäkt osv. men det är kanske inte alltid det bästa trots allt. I vårt fall gällde det att visa för den här lille killen att det som ger (eller borde ge!) uppmärksamhet är när man gör bra saker, inte när man gör dumma saker.

Nu vet jag ju inte om man har haft kontakt med tex en specialpedagog i ert fall, men det kan du kanske fråga om du nu känner föräldrarna..? Det är inte heller lätt att hantera detta som förälder. man vill ju på alla sätt och vis att ens barn ska "uppföra sig", men också att han7hon ska få kompisar på dagis - inte bli den där som ingen vill leka med... Om inte personalen har föreslagit att man tar hjälp av specialpedagog eller liknande så tycker jag att de här föräldrarna själva borde be om det. (Om de nu ens har blivit informerade om allt som händer??) De vill ju som sagt självklart att deras barn ska ha det bra på dagis och träffa kompisar och leka och ha kul. Har han svårt med den sociala biten när det gäller att få kontakt med de andra barnen eller att hantera motgångar i leken så mår han naturligtvis inte bra heller!

Jag kan tycka att det låter som ett avvikande beteende, just att som fyraåring bitas i synnerhet. Som flera frågat, hur är han språkmässigt? Vad säger pedagogerna om situationen för din son?

Jag tror personligen att det är fel väg att gå om man tar in extra förstärkning i form av bodyguards eller vad man ska säga. Då bör man snarare tala med den utåtagerade pojkens föräldrar om att få en resurs till honom för att hjälpa och stödja honom till att fungera i gruppen.

Be personalen om att en specialpedagog skall komma till avdelningen, alternativt om det finns ett stödteam, för att du vill försäkra dig om att din son är trygg med denna gosse i sin närhet. Våld skall aldrig accepteras och som pedagog är man ytterst ansvarig för att inget barn far illa, varesig det som blir utsatt för våld eller det som utsätter andra för våld.

Skulle detta ske på en arbetsplats där vuxna var berörda, då skulle saker ske fort. Det är sådant som kan göra mig frustrerad i mitt arbete, att det tar tid och att det är svårt att få bukt med sådana här problem.

Tack för era svar, det är intressant att se er syn på saken. Och jag ser att flera med mig tycker att det verkar avvikande att hålla på så här när man är så pass stor.

Tyvärr så går det inte alls att prata med föräldrarna till barnet om detta då de definitivt blundar för saken och tycker att det är helt normalt...pojkar är ju pojkar he, he...de håller honom heller inte under särskild uppsikt när han är med andra barn utan det blir vi andra föräldrar som får göra det. Jag håller på att ta slut faktiskt för det är oerhört påfrestande.

Vi har pratat med personalen ett flertal gånger om detta och det har som sagt funnits resurspersoner på avdelningen vid ett antal tillfällen. Men jag tror inte att nån annan resurs kallats in. Antar att det stora problemet är att inte föräldrarna vill se problemet, svårt att komma nån vart om man inte jobbar ihop utan mot varandra!

Vi får se hur det går under våren, har väl nåt samtal igen på dagis om ett tag.

Vill mest veta om det kan anses normalt och att jag är ute och cyklar eller om min känsla av att nåt är fel är befogad.

Min pojke är 5 år och vi hade en period i höstas/vintras där han slog och puttade sina kompisar. Dels är min pojk sen i språket och talet och dels så började han på denna avdelning när han var 4½. Han har alltså gått på småbarnsavdelning hela tiden pga platsbrist. Det var en ny miljö för honom medans många av barnen hade gått på den stora avdelningen tillsammans. Så innan han fann sig tillrätta + språkproblem gjorde att han slogs o puttades istället för att prata. Vi åtgärdade detta i samråd med personalen genom att han fick en egen "tavla" på väggen och om han hade varit "snäll" fram till lunch fick han en bild och sen om han var "snäll" på eftermiddagen fick han en bild. Samt lite fler åtgärder typ att han fick gå undan och lugna ner sig när han slått någon och vi förbättrade vår relation i hemmet också.
Svårt att förklara.

Men nu igår så fick han "flippen" och bet ett annat barn i ryggslutet/rumpan.
Min första tanke var "åh nej" ska han börja nu igen och jag tyckte precis som ni att bitas i den åldern gör man väl inte, vad har han nu fått det ifrån liksom?
Och jag vet faktiskt inte varför han gjorde det. Det kan vara att han är avundsjuk på denna pojken för han har nyss fått ett syskon och vi ska ha barn i juli/augusti. Samt denna pojken slutar 13.00 varje dag och vår pojk uttalar sig dagligen om varför han måste vara på dagis till kl 17! Det är så mycket som rör sig i hans lilla huvud.
Fast att man tycker att barn i 4-5 års ålder borde förstå bättre så ÄR dom fortfrande barn med en rätt omogen hjärna. Så i ert fall tror jag "problemet" ligger i att barnets föräldrar inte är tillmötesgående. Vi har varit direkt tillmötesgående och det har hjälpt nåt enormt för att vända vår sons beteende.

Nej, det är inte normalt men ett typiskt beteende för ett barn som börjat på dagis innan han hade en fungerande anknytning. Han visar tydliga beteendestörningar som kommer att bli ännu värre i skolan....

www.hemmaforaldrar.se/pojkars_hjarnor_skadas_av_tidig_separation.htm

Hmmm kanske vi inte ska uttala oss fullt så drastiskt... Vi VET ju egentligen inget om denna pojke...
Däremot håller jag med dig om att det är bra om man kommer till rätta med detta så snart som möjligt, för pojkens skull framförallt, för han mår säkert inte bra som det är nu och kommer säkert få det jobbigt längre fram om man inte kommer till rätta med problemet. Men vad som egentligen ligger bakom problemet vet vi ju inte så det tycker jag vi ska avhålla oss från att spekulera i.

TS
Som förälder kan du säga som det är, att du upplever oro för ditt eget barn och önskar att de här pedagogerna tar itu med situationen. De har dock tystnadsplikt så räkna inte med att de kan diskutera denna pojke med dig. Däremot bör de kunna lova dig att de ska göra vad de kan för att förbättra situationen för alla inblandade. Pedagogerna kan ju be om hjälp kring sitt eget förhållningssätt i mötet med detta barn. De kan ju be om stöd av t ex specialpedagog eller pedagogisk handledare för sin egen skull och på så sätt hjälpa barnet och detta kan de ju göra utan att föräldrarna anser att barnet har problem... Förstår du hur jag menar?
Nå väl, det är svårt för dig som förälder att göra så mkt, men jag tycker absolut du ska berätta om din oro och sen får du lita på att pedagogerna tar itu med detta trots att de inte kan diskutera detta barn närmre med dig p g a tystnadsplikt. Jag vill inte spekulera i vad detta barn kan ha för eventuellt problem och varför, jag VET ju egentligen inget om pojken och vill inte säga något om huruvida detta skulle vara normalt beteende. Oftast bits inte fyra åringar, men visst kan de komma i konflikt och puttas när de blir arga på varandra...