Rädd – för smärta men mest för att tvingas visa sig så naken

Jag är mer orolig inför att ligga med brösten framme när man ska få barnet att ta bröstet.. Men att ligga och visa underlivet kommer också vara jättenervöst.. Vem vet hur många som kommer komma in och titta där?

Jag har aldrig visat mig naken för någon annan än min kille och aldrig varit på gynundersökning

Då får du och sambon vara i fred med ert underverk. Alla höll sig helt undan när vår lille kille föddes. Han lades upp på mitt bröst sedan vara det bara vi tre i hela världen kändes det som . Det är ju tid för mamma, pappa och barn....det vet ju personalen också.

Vad bra isåfall :P jag trodde dom skulle vara med och visa hur man gjorde med ammningen.

TS: Jag känner igen mig i det du skriver. En lite rolig sak som hände under min förlossning var att jag var väldigt noga med att min sambo skulle dra för persiennerna när de skulle kolla hur mycket öppen jag var.......detta var jag väldigt noga med tills sonen var ute, vi satt inne på rummet och skulle mysa hela familjen och undersköterskan går fram till fönstret och rullar ner persiennerna...De hade varit uppe under hela utdrivningsskedet.......det hade jag ingen koll på. Nu skrattar vi åt det.....tror dock inte man kan se in genom fönstren utifrån men ändå, jag var mycket noga med att persiennerna var nere.......

Jag tror som andra skrivit här i tråden att du inte kommer tänka på det när du väl är inne i din förlossning. Jag tyckte det var jobbigt första gången de skulle känna hur mycket öppen jag var men sedan vande man sig (jag låg inne 7 dgr innan min son kom)

Lycka till och hoppas du får en fantastisk upplevelse!

Tips!
Barnmorska som svarar på frågor om "nakenfobi" här.
www.boombaby.se/index.php

Jag känner igen mig i det du skriver, jag kände mig väldigt ängslig inför "nakenheten" under förlossningen. Nu blev det inte alls som vi tänkt oss, jag blev inlagd för prematura sammandragningar i v 31 och fick då inte lämna sängen eller höja ryggen ens. ALLA behov skulle utföras i ett bäcken i sängen, jag mådde så dåligt över detta och kände mig så förnedrad på något sätt. Fick riktig panik när jag insåg att jag var tvungen att göra nummer två och någon annan fick stå och torka en i rumpan samtidigt som det stank ve och fasa i rummet och personal stod och tittade....

I v 32 förlöstes jag med att akut snitt och jag måste säga att jag känner ännu större obehag och rädsla inför det här med att vara så utlämnad. Läget blev mycket kritiskt för min del och därför slet personalen av mig kläder, tvingade isär mina ben för att sätta kateter med dörren öppen in i salen. Fast att jag var helt borta och höll på att förlora medvetandet så kände jag mig ännu mer förnedrad..... Ligga där helnaken med dörrarna öppna och 12 personer i rummet som klämde, kände, satte nålar och försökte informera mig om läget. Rullades i ilfart till op och jag kommer så väl ihåg att jag tänkte "måtte dom bara ha lagt över ett täcke..."

Mitt inlägg hjälper ju knappast dig....jag har ingen aning om hur jag ska förbereda mig inför nästa gång och känner mig ännu räddare än förra gången.

Barnmorskan jag går hos nu, väntar nummer 2 i september, tar inte min oro på allvar och säger som många andra att när man väl är i det så tänker man inte på det.

Suck...ja detta var ju ett äkta neggo inlägg

Jag förstår precis vad du menar. Jag är också väldigt pryd och bekymrade mig mycket inför förlossningen. När man ser bilder från förlossningar så verkar folk gladeligen slänga av sig allt de har, och allt ska vara så naturligt. Jag var mycket bestämd när jag talade om för min sambo att om jag tappade förståndet på grund av smärta så skulle han se till att jag hade skjortan knäppt. Min förlossning blev dödsjobbig och jag har stora minnesförluster därifrån. Men under hela tiden lyckades jag se till att skjortan var knäppt. Tills bebisen kom ut, då knäppte jag såklart upp så han kunde ligga hud mot hud. Den lilla integritet man kan tänkas få bevara i en sådan här utelämnande situation har man ju såklart rätt till. Lycka till på förlossningen.

jag hade ett linne o kjol hela tiden, om man föder knästående i sängen är det lugnt :)

när du väl ligger där så tänker du inte på de. jag tog kejsarsnitt och då drar dom nattlinnet, rocken eller vad man ska kalla den för upp till brösten och så har man inga trosor på sig inför 9 personer, och när jag väl låg där tänkte jag inte på de alls

Håller med alla andra här, man bryr sig verkligen inte när man väl är i aktivt förlossningsarbete! Jag var rädd för allt möjligt som är "pinsamt" i vanliga fall, typ att skreva inför alla möjliga främmande människor, kräkas inför folk, bajsa ner sig, skrika, bli galen osv. Jag kan säga att det mesta hände och jag skämdes inte ett dugg. Inte heller nu i efterhand Kan säga att det är en väldigt speciell situation just när man ska föda barn och man är liksom i en annan värld, eller nåt.