Leva utan barn?

Hej alla som svarat !

Nu fick jag lite mer kraft...och några nya argument. TACK!

Vi har bara gjort en ivf som faktiskt lyckades men som slutade i missfall.
Jag har just fyllt 39 så hitta en ny man blir lite sressigt. Jag älskar ju min egen men blir galen av tanken att inte få en liten.

Som någon skrev så hade det varit annorlunda om han inte hade några barn innan. Men nu är det som det är.

Det här med att prata o prata.. den metoden kör jag stenhårt. Men jag har inte lyckats övertyga honom hur viktigt det är med barn för mig tydligen.

Jag har också tänkt en egoistisk tanke: att adoptera själv. (Det kan han inte heller tänka sig......)
Men nu ska jag hem och prata!!!!

Trevlig kväll! Och håll tummarna för att han ändrar sig.

Anna

Hej alla som skrivit!

Tack för alla hejarop!

Jag har verkligen försökt att få honom att förstå hur det känns för mig. Men det är inte lätt att förmedla.

Igår kväll hade vi ett snack...men vi kan inte riktigt kommunicera. Men han har förklarat lite mer hur han känner. Delvis är det åldern på honom . Delvis en oro att det ska vara nåt fel på fostret om jag väl blir gravid...

Och- nej, det finns inga garantier för att allt ska gå bra.

Sanna73- håller med dig om det här att man ältar och fantiserar väldigt mycket ibland.Inte så bra alltid.

Men en bra sak kom ut av detta. Han föreslog att vi ska träffa kuratorn på ivf-kliniken. Så nu har vi en tid redan på torsdag. Det ser jag fram emot. Träffa en expert på såna här frågor.
Jag rapporterar på fredag.

Big eyes- Det kanske hade varit något för er?

Kram till alla kämpar, tur att ni finns. :)

Hej igen!

Halvnorskan- det har jag inte tänkt på. Kan man göra det i Sverige? Det får ju bli ivf, det verkar inte gå på nåt annat sätt...

Jag har inte gett upp ännu. Hoppas att sambon ändrar sig. Vi få se efter imorgon.

Big eyes- skönt att ni har pratat med någon. Det kan vara lättare att mötas med ett proffs brevid. Speciellt om dom "kan" detta med barnlöshet. Lycka till dig.

Kram

Godmorgon!

Mumie- det var tänkvärda ord du skrev. Ibland blir man lite egoistisk och tänker bara på sig själv. "Jag ska minsann ha barn till varje pris. " Men som du skriver det är naturen som bestämmer hur det ska bli....

Igår var vi iallafall på samtal hos en kurator/psykolog på ivfkliniken. Det är något som jag varmt kan rekommendera för er som fastnat.

Vi fick båda komma till tals och hon satte ord på en del känslor. Hon förklarade också vad som händer med psyket när man går igenom en sån här kris som det faktiskt är.

Så både jag och min man fick lite att grubbla på över helgen. Vi ska resa bort på var sitt håll. Men det passar bra . För hon gav oss rådet att inte prata om det på några dar.

Så jag håller hoppet uppe.

Kramar till alla.

Anna/Vinterstorm