• Vinterstorm

    Leva utan barn?

    Hej alla!

    Ja, så var man där igen . I det STORA mörka hålet.

    Min sambo har just gett mig beskedet att han inte vill gå igenom ett ivf till. Han har ingen förklaring utan tycker att det var alldeleses för jobbigt känslomässigt. Han har två barn sen tidigare. Så vi har ju inte riktigt samma utgångspunkt.

    Nu vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag kan/vågar knappt tänka tanken på att jag inte ska få ha en alldeles egen liten o hålla i famnen....
    Usch jag bara gråter o gråter...

    Hur går man vidare? Nån där ute som vet ?

    Vinterstorm/ Anna

  • Svar på tråden Leva utan barn?
  • viti

    Jag blir så arg!! Om han inte hade haft barn hade det nog varit annorlunda. Jag tycker att du ska kräva att ni fortsätter eller byta karl. Han har ju barn då ska du oxå få chansen att bli förälder.

  • aylaen

    usch!!!tycker man ska försöka förstå!!
    lätt för honnom att säga att han inte orkar!!!
    usch!!!
    håller helt med villiams mamma
    kram på dig!

  • Fiaflopp

    Ge honom tid och prata prata prata!!!
    Att prata genom en ivf behandling är det viktigaste för att behålla kärleken och känslorna...vi hade jättesvårt i de första behandlingarna men efter 4 försök så pratar vi MASSOR och jag lovar att det hjälper,vi har varot berädda att ge upp flera ggr...
    Försök prata...lycka till!

  • Linusida

    Hej Anna,

    Lite egoistisk måste jag nog ändå säga att din sambo är. Det är klart att IVF-svängen är jobbig, men det är ju ändå 100% jobbigare för dig än för honom, så den smärtan borde han ju verkligen klara av för din skull.

    Jag tycker väl som de ovan att du ska försöka prata med honom och få honom att förstå hur viktigt ett barn är för dig. Om han ändå inte lyssnar skulle nog jag också börja tänka mig för om han verkligen är den rätte. Tänk om 5 år om du fortfarande inte har några barn och han vill att ni ska separera av någon anledning. Då står du där själv kvar och det är försent att skaffa barn (vet inte hur gammal du är..).

    Jag tror säkert att han vill ta nya tag igen, kraften brukar komma tillbaka efter ett tag!

    Lycka till!

    Kram

  • snickarbyxor

    Så har jag varit i denna situvationen och jag ställde ett ultimatum , Vi skafar barn eller så lämmnar jag dig......Tycker faktiskt att du ska tänka på dig själv i detta fallet....

  • ammus

    Hej sitter & läser ditt inlägg, Det var en dålig ursäkt från din man!
    Det är lätt att säga han som redan har två barn!
    Har han valt att leva med dig , ska han väl ställa upp till hundra! Han tycker det är JOBBIGT" Vad ska vi tycka, som får hålla på med alla sprutor osv. Vill han ha dig, får han gå hela vägen med dig oxå ,Lycka till!!!!!!

  • Sanna73

    Ge din man lite tid (några dagar) och kräv sedan att ni skall prata igenom detta ordentligt. Tala om för honom hur jobbigt det är för dig och kräv sedan att han ställer upp.

    Jag vet inte hur många försök ni gjort. Till mig och min man sa de att vi skulle bereda oss på att det kunde ta ett antal försök innan det funkade. Måste inte vara så men vi skulle ha beredskap för det.
    Din man har barn och därför anser jag att du har utslagsrösten i detta skede ang gemensamma barn. Det är du som får ge upp barndrömmen pga hans beslut inte han. Betona det. Älskar han dig borde han vara beredd att göra en hel del för att din dröm skall få bli sann om det finns en chans till det.

    Lycka till.

  • Vinterstorm

    Hej alla som svarat !

    Nu fick jag lite mer kraft...och några nya argument. TACK!

    Vi har bara gjort en ivf som faktiskt lyckades men som slutade i missfall.
    Jag har just fyllt 39 så hitta en ny man blir lite sressigt. Jag älskar ju min egen men blir galen av tanken att inte få en liten.

    Som någon skrev så hade det varit annorlunda om han inte hade några barn innan. Men nu är det som det är.

    Det här med att prata o prata.. den metoden kör jag stenhårt. Men jag har inte lyckats övertyga honom hur viktigt det är med barn för mig tydligen.

    Jag har också tänkt en egoistisk tanke: att adoptera själv. (Det kan han inte heller tänka sig......)
    Men nu ska jag hem och prata!!!!

    Trevlig kväll! Och håll tummarna för att han ändrar sig.

    Anna

  • Sanna73

    Anna, lycka till. Stå på dig. Att ge upp efter ett försök, nej, det är för snart, i vart fall om du känner att du orkar med hormoner och spruter och hela grejen en gång till. Allt han behöver göra är ju att stötta kvinnan han älskar och runka i en kopp (för att uttrycka sig burdust).
    Är det för att han inte orkar se dig lida under behandling så lär ju inte du bli en gladare människa för att din dröm om barn inte slår in.

    Säger han nej så har du ju som sagt din utväg, adoptera själv. Jag tycker inte det är egoism. Det är kärlek och längtan efter ett barn som kallar en mamma.

    Kram Sanna

  • MajaIda

    JA, Anna!!
    Adoptera- jag själv skulle inte heller kunna tänka mig att det var kört-
    Kämpa på- jag hoppas verkligen det löser sig för er.
    Kram*

Svar på tråden Leva utan barn?