Leva utan barn?

Ni skriver prata och prata, men killen min tycker inte om att prata om det, han ställer upp mycket och jag ser att det är viktigt för honom .Men han orkar inte prata säger han för det blir jobbigare, medan prat för mig är problemlösande. Så hur gör man? Han lyssnar på mig men ibland säger han att nu blir det för mycket.
Han stänger in allt i sig själv.

Min vän ville heller int eprata för han har svårt för det men efter 4 försök så lättade även han på hjärtat och äntligen pratade han och han tyckte det var jätteskönt!
Han "trodde" det var jobbigare att prata om det men nu så säger han att det är det bästa han gjort,nu slipper han ju fundera på sitt eget håll och kan dela sina tankar och känslor med mig!
SÅ prata...visst hjälper det!

Instämmer med Fiaflopp, prata är otroligt viktigt.

Vi människor är bra på mycket men tankeläsningen funkar oftast ganska dåligt medan fantasin är livlig. När vi inte pratar med varandra försöker vi tolka varandra och där spelar fantasin oss offta ett spratt. Min erfarenhet är att män gärna vill låtsas som ingenting, vilket funkar bäst när vi inte pratar om det, kanske funkar det i vanliga fall (för visst kan vi kvinnor ibland villa analysera och tala för mycket) men barnlöshet är inget "vanliga fall", barnlöshet är en extremsituation och då måste vi som par veta vart vi har varandra. Att skaffa barn är inget enmansprojekt, det är ett teamprojekt och i alla temprojekt måste vi ha avstämmning för att veta hur de andra team medlemmarna ligger till.

Big eyes, antar att du försökt få din man att prata. Tror det bästa du kan göra är att fortsätta med det och inte ge upp. Vill han och känner du att det kan vara en lösning, fråga om ni inte kan träffa en kurator eller liknande (eller han själv). Lycka till!

Håller med alla andra kloka människor som skrivit här.. Han måste försöka sätta sig in i din sits, han har ju barn och inte du. Man förstår att de kan tycka att det är jobbigt men det är det ju för oss också! Försök att få honom med dig så hållerjag tuummarna för att han ändrar sig och förstår din sits.
Vad finns det annars för alternativ, har han något alt? Skulle ni kunna tänka er adoption?

jag förstår dig , men förstår även han ,, det e psykiskt jobbigt för båda parter även om han ha barn sedan tidigare , min sambo tyckte det va mäst jobbigt att se hur dåligt jag mådde av misslykanden , som vart , sätt er ner och prata tala om att du heller e ledsen en gång te än att ge upp,,, förhoppnings vis bli det ju ett glädje skutt, men man kan ju aldrig ta ut nått i förväg .. hoppas att det ordnar sig

Förstår inte vad som är jobbigt för mannen!

Han gör ju ingentig!

Stå på dej!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Du är värd en egen bebbe:)

Vilken tråkig situation! För mig är ett liv utan barn inte ett alternativ, och jag har själv funderat på hur jag skulle gjort om min sambo inte velat gå vidare. Hoppas att ni kan prata igenom saken ordentligt och att du kan få honom att förstå hur viktigt det är för dig. Helt själviskt skulle jag inte kunna acceptera din partners syn på saken. Som sagt, tänk om ni separerar framöver och det då är för sent för dig. Stå på dig!!!! Jag har en kollega som råkade ut för precis det. Nu är hon 43, separerad och ofrivilligt barnlös...

Många goda och kloka råd har du fått här av andra som jag instämmer med.

Sickar över en stor Lycka till Kram

Hej, jag tycker att du ska stå på dig...det är ju en rättighet att få bli förälder tycker jag,,,eller?? har ett barn själv och har under 9 års tid Faktiskt...försökt med att få ett syskon-men det funkar inte ens med ivf..för oss är det pengarna som saknas-grymma värld!! men ge dig inte- hoppas det löser sig-kram sanne b

Hej alla som skrivit!

Tack för alla hejarop!

Jag har verkligen försökt att få honom att förstå hur det känns för mig. Men det är inte lätt att förmedla.

Igår kväll hade vi ett snack...men vi kan inte riktigt kommunicera. Men han har förklarat lite mer hur han känner. Delvis är det åldern på honom . Delvis en oro att det ska vara nåt fel på fostret om jag väl blir gravid...

Och- nej, det finns inga garantier för att allt ska gå bra.

Sanna73- håller med dig om det här att man ältar och fantiserar väldigt mycket ibland.Inte så bra alltid.

Men en bra sak kom ut av detta. Han föreslog att vi ska träffa kuratorn på ivf-kliniken. Så nu har vi en tid redan på torsdag. Det ser jag fram emot. Träffa en expert på såna här frågor.
Jag rapporterar på fredag.

Big eyes- Det kanske hade varit något för er?

Kram till alla kämpar, tur att ni finns. :)