Aurorasamtal för omföderskor?

Var på förlossningsförberedande kurs på Danderyds sjukhus idag igen. Får verkligen ångest när jag är där. Tur att kursen är över. Käkarna värker av spänning och jag har precis fått ta en varm dusch för att få bort mina spända axlar.

Ska börja skriva ner mina önskemål inför en förlossning på en gång.

Falken . vad läskigt att hon blev så liten och att moderkakan var i så dåligt skick. Tur att hon ändå var pigg efteråt!

Ja, i efterhand så blir man ju rädd för vad som kunnat hända. Har gått i "terapi" genom att gå igenom CTG-kurvan om och om igen, och se vad de gjorde för beslut. Värkförstärkande dropp kommer de inte att få sätta på mig igen, och jag ska försöka att undvika EDA. För mina systrar har förlossningen också stannat av första gången, medan senare förlossningar har flutit på fint. Och så är det ju, att förstföderskor är de som i synnerhet drabbas av värksvaghet. Det håller jag fast vid mentalt. Min BF är förresten 28:e sept, är i v 18.

Pga att hon var så liten så tror jag att vi kommer att få göra tillväxt-UL också på denna. Men det ska jag diskutera med BM. Nu när vi diskuterat här så har jag kommit fram till att jag ska kräva att få diskutera mina ev bristningsproblem med en förlossningsläkare/gynekolog, de har nog mest kunskap att ge.

Vad jobbigt att du får sån ångest! Du behöver nog verkligen komma till någon som lyssnar på dig, så att man får ta plats själv. Det betyder jättemycket att få prata igenom sina känslor inför en kunnig bm som verkligen lyssnar på en. När var det du skulle få komma till Aurora?

Skönt att du kan tänka så. Själv har jag svårt att vara så positiv. Men, de som blir sydda på operation går det väl som regel bättre för. Egentligen fattar jag inte att de klarar att sitta och pilla ihop den där köttfärsen med bara en pannlampa och lokalbedövning. Det gäller ju att sy ihop mellangården ordentligt, för att få ordentligt stabil vävnad i området mellan anus och vagina (ursäkta mitt öppna språk). Där tror jag de har missat lite på mig, det är svagt där och det kan ge problem vid samlag etc. Jag bad om att hon skulle kalla dit läkaren för att sy, men det var deras rutiner att göra det själva sa hon, ganska ung bm. Nästa gång kan man ju kanske kräva att de syr ordentligt, pga mina problem.

Jag tror verkligen att man ska kräva att en läkare syr ihop. Jag sprack inte så förskräckligt mycket. Men tillräckligt för att bli sydd och inte kunna sitta ner ordentligt på två månader.

Jag tröstar mig verkligen med att vi verkar våg ställa krav denna andra gång.

Angående det där med att spricka mycket. Jag fick en partiell sfinkterruptur (också sugklocka), och i det landstinget sys alla rupturer av läkare på operation. Och jag har verkligen INGA besvär så här 1 år efter förlossningen. Jag har hört från flera håll att när man spricker så mycket är de väldigt noga med att det ska bli ordentligt hopsytt, och att det i själva verket kan bli bättre än de som inte behöver sys på operation.

Visst är det så va? Både min och min systers igångsättning med första barnet var en riktigt seg historia. Men när min syster satts igång med de två andra barnen har det gått riktigt fort.

Måste googla på detta.