Livrädd för förlossningen

Kunskap är makt. Ju mer du vet, desto mindre förvirrad och rädd blir du under förlossningen, för då vet du att allt är som det ska och ingenting konstigt.
Psykoprofylax är något jag rekommenderar till alla, vare sig det är en kurs, DVD eller bok. Bara genom andningen och avslappningen kan du ta kontroll över din egen förlossning, och har du tränat innan, så kanske du inte ens behöver någon bedövning!

Jag kan bara peppa genom att säga att det mesta kommer att gå av sig självt när man väl är där. Mkt av det man oroar sig för innan kommer man inte ha en tanke på när man väl är mitt uppe i allt. Se till att du får den smärtlindring du vill ha och se till att de vet om att du är rädd! Jag lovar att det kommer att gå bra.

Kram till dig och lycka till!

Innan trodde jag aldrig att jag skulle klara det, att det skulle vara möjligt, var ganska övertygad om det under förlossningen också men så plötsligt så låg hon där på bröstet. Ont gör det men i övrigt så får man ju hjälp både med smärtan och att föda barnet. Man klarar mycket mer än man tror.

Jag va också JÄTTE JÄTTE förlossnings rädd när jag väntade min son, fick tid till planerat kejsarsnitt men är idag OTROLIG glad över att jag födde den naturliga vägen. Gå o prata med en aurora barnmorska hjälpte mig mycke..
förstår att du är rädd men när man väl är inne o ska föda så hinner man inte tänka speciellt mycke.. man är så inne i att andas osv sen finns de bra smärtlindring!

Jag är också jätterädd men jag har berättat det för min BM så jag ska få hjälp med det, har vart på första samtalet och det känns bra. Mitt mål är att föda utan snitt.

håller helt med lövet, läs! läs allt du kommer åt om förlossningar. Jag har en fem månaders dotter här hemma och jag vart själv fruktansvärt rädd inför förlossningen. Men när dagen väl kom så vart jag så taggad att adrenalinet vart upp till taket. det gör ont att föda, men det är en smärta som inte liknar nåt annat. Inte en smärta som att man bryter benen eller är sjuk. Det känns helt annorlunda.
Förlossningsdagen blev den roligaste och underbaraste dagen i mitt liv. Spännande och fantastisk. Självklart tror jag att ingen förlossningsupplevelse liknar en annans, men kan tipsa om tre nyckelord:

1. läs på om förlossningens olika faser. Tror att förlossningen skrämmer så många just för att det är en av de få saker i livet som kroppen sköter helt själv. Man kan inte kontrollera förloppet så mycket. Lär dig de olika faserna och jobba MED kroppen. Bli inte rädd

2.Försök försök försööök att hålla en positiv anda genom förlossningen. Du klarar det.

3. (och denna e viktig) ANDAS! andas och frusta högt och ljudligt. Skäms inte för att låta. När värkarna vart som mest iuntensiva för mig så försökte jag överrösta amärtan genom att andas, frusta och sjunga =) låter kanske knäppt, men tro mig, det hjälper. Om man börjar hålla andan, vilket är en naturlig reaktion till smärta, så gör det ont.

Jag är avundsjuk för det du har inför dig. Min förlossning var fantastisk från början till slut. Och glöm inte, Du kommer att träffa ditt livs kärlek =)

Försök att lägga energin på annat än att vara oroligt, såsom att läsa på om förlossning och öva andningsövningar. Kanske inte så lätt, men försök att tänka att det finns inget syfte med att vara rädd och orolig. Kroppen kommer att fixa det och du behelver "bara" hänga med. All typ av proylax är bra, andningsövningar var toppen tycker jag. Som någon skrev här så är det bra att lära sig att andas eftersom man annars kanske spänner sig när det börjar göra ont. Min förlossning (har bara varit med om en) var en fantastisk upplevelse. Visst gjorde det ont men inte alls på samma sätt som jag väntat sig. Man kan helt enkelt inte föreställa sig hur det kommer att kännas om man inte har varit med om det så det tjänar inget till att du går omkring och oroar dig för det! Och desutom var jag positivt överaskad av att det inte är en ändlös smärta. Värkarna går i vågor och om man har övat avslappning innan så kan man utnyttja pauserna mellan värkarna till att ta igen sig. Och när det väl är över så får man världesn bästa belöning.

Jag trodde att det skulle göra ondare att föda än vad det gjorde. Innan hade jag hört att det skulle göra så ont så jag trodde inte att jag var så mkt öppen som jag var. När jag var öppen 6 cm började gnälla på att de skulle kolla upp hur mkt jag var öppen.
Bad om att få epidural och såg till att jag fick påfyllning när jag behövde. jag blev helt smärtfri sedan tills jag var helt öppen. Då fick de ge mig värkstimulerande dropp och då började jag känna av värkarna mera. Fick sedan krysta fram min dotter. Sista krystvärken gjorde ont (men inte galet ont), fast då tänkte jag att detta krävs för att föda en människa till världen.
Sedan var det helt underbart när hon låg på mitt bröst och luktade så gott!
Tro inte för mycket på andra en del försöker skrämmas också!

När jag fått epiduralbedövningen vid min förra förlossning kunde jag ligga och läsa DN och fika. Det fungerade sjukt bra på mig. Så det finns effektiv bedövning att få! Jag ångrar att jag inte krävde det tidigare (jag kunde rent medicinskt ha fått det många timmar tidigare) vilket jag kommer att göra denna gång.

Hej allihopa!
Vill bara säga ett stort tack för era beskrivningar och peppningar!! Jag känner precis som dosedumman86 en stor rädsla inför detta med förlossning och då främst smärtan. Anledningen till detta är att jag för en månad sedan operarade bort min gallblåsa pga fruktansvärda gallstensbesvär.Jag vaknade där på operationsbordet(blev väckt för tidigt) i världens smärtor.Detta har jag gjort mig livrädd..Det är synd för tidigare har jag haft en avslappnad inställning inför förlossningen, så tack ännu en gång för tipsen och trevlig helg på er!

Hej'!! Jag tycker att de är så svårt att ge tips och råd för allt är ju så olika från person till person och förlossning till förlossning. Men jag håller med dom ovan som skrivit att de är bra att läsa om förlossningens olika faser. De va en bra hjälp på vägen för mig. Jag har den minimalaste smärt tröskeln som går att ha "nästan", men de är väldigt liten. Jag läste och läste. När väl förlossning dagen va här så va de som att kroppen tog över och jag va inte alls nervös längre. Ville bara att de skulle va över. Jag väntade väldigt länge med all bedövning, De jag intalade mig hela tiden när jag hade som ondast de va att alla ha klarat de så varför ska inte ja ha de. Visst jag ska inte sticka under stolen med att de gjorde jävligt ont men de va värt va enda liten värk. För efteråt fick man världens bästa belöning.
Du komma klara detta galant.

Jag håller tummarna att de komma gå bra för de komma de att göra.
Kramar