Alla frågar hela tiden hur jag planerar min förlossning eller hur jag vill ha det. Men jag har inte funderat så mycket. Tycker det är svårt när man itne har någon erfarenhet av det. Väntar första barnet. Är man korkad om man tänker att det löser sig när det är dags? Det känns som om det ändå inte kommer bli som man tänkt sig. Vill inte ha masas förväntnignar och viljor heller, kanske bara blir jobbigare om nåt nåt händer som gör att alal ens planer går i stöpet.
Snufsan: O det känns lugnande! Man har ju fött barn i tusentals år, känns ju som att man inte ska behöva fundera på det så mycket!
Det var bra tips, det ska jag göra! Hur är det med bedövning och tatuering i svanken? Min sitter väldigt lkångt ner...
nä, jag hade nog tänkt försöka slippa epidural känner jag nu när jag läst lite om det. Lustgas vet jag inte heller, handskas inte bra med yrsel o sånt. Tänte iaf at bad och masasge kan vara bra. Sen får man ju se när det väl är dags, man kanske bara skriker efter smärtlindring utan att bry sig om vad man får :)
Gummis: Det ska jag komma ihåg!
Grodan12: hihi:) misstänker att jag kommer vilja vara uppe o gå med en massa med. Och man vill ju verkligen inte ha nåt som påverkar barnet.
Ja det är precis det jag också är rädd för!