• Grodan12

    planera förlossning?

    Jag körde också så första förlossningen - typ, det löser sig, det går inte att förbereda sig när man inte vet vad som ska hända.
    Min rekommendation är ändå att man tränar lite avslappning och andning samt funderar på hur man tror att man kan hantera lång utdragen smärta. Det kan ju bli en lång väntan, bara så att man är beredd på det. Jag fick hålla på i 2,5 dygn - och det var jag inte beredd på!
    Man bör ju också känna till vilka bedövningsmetoder som finns så att man kan be om något när man väl är där, om man vill. Då är det inte riktigt läge att överväga vad som finns och hur det påverkar dig/barnet/värkarbetet.

  • Grodan12
    lindajm skrev 2009-03-26 10:47:18 följande:
    Det var bra tips, det ska jag göra! Hur är det med bedövning och tatuering i svanken? Min sitter väldigt lkångt ner...
    Ingen aning, jag vill inte ha epidural (säger jag nu)
    Trodde att jag ville ha lustgas - men det var superäckligt! Dessutom hade jag en starkt drift att gå omkring hela tiden så jag kunde i stå still och andas i ngn jäkla mask.
    Också svårt att förbereda sig på
  • Grodan12
    lindajm skrev 2009-03-26 10:55:01 följande:
    nä, jag hade nog tänkt försöka slippa epidural känner jag nu när jag läst lite om det. Lustgas vet jag inte heller, handskas inte bra med yrsel o sånt. Tänte iaf at bad och masasge kan vara bra. Sen får man ju se när det väl är dags, man kanske bara skriker efter smärtlindring utan att bry sig om vad man får :)
    Ja, precis så tänker jag, man kanske stormar in där och skriker - sätt epidural för f*n!!! kan ju vara bra att veta vad man har "rätt" till dvs. vad som är möjligt i det förlossningsskedet.
    Jag bangar på det mesta pga att jag är rädd att påverka barnet eller förlossningsarbetet. Vill ju inte sitta fast i en droppställning t ex.
    Men vem vet, den här förlossningen kanske jag vill ligga ner i sängen hela tiden. *hoppas*
    Hade träningsvärk förra gången pga att jag sprang omkring i förlossningsrummet i två dagar
  • Grodan12

    Min kompis hade förberett sig jättemycket, men det hela slutade i akut snitt och hon var jättebesviken.
    Så man kan ju förbereda sig på att det inte alls blir i närheten av vad man tänkt sig.
    Hon var deprimerad pga "förlorad" förlossning s a s.
    Barnet och hon mådde bra - och det är ju det viktigaste, men hon var så inställd på att föda vaginalt. Hon kunder inte prata om annat i ca två mån efter att de kommit hem.

Svar på tråden planera förlossning?