bra/daligt ung mamma

För mig:

+ det är superroligt att ha barn, min son får mig att skratta varje dag
+ mitt sociala umgänge har ÖKAT sen jag fick barn (andra mammor osv)
+ jag har nått att "gå upp ur sängen för", ett syfte med varje dag

- jag har ingen utbildning och kan nu inte utbilda mig på länge
- vi har det tufft ekonomiskt eftersom jag inte jobbar och min man pluggar
- det är skitjobbigt att ha barn och ibland vill man bara mörda dem (gäller iofs om man skaffar barn vid 35 också)
- svårt att göra saker man vill, typ åka på tältläger osv, med en liten knodd, svårt att umgås med folk i samma ålder eftersom de flesta gör helt andra saker (men jag har kompisar mellan 11 och 43 så det går bra ändå egentligen)
- På grund av dålig ekonomi måste vi flytta mer än jag skulle önska (svårt att få bra hyresrätter här).

Jag ångrar inte min son, det är svårt att göra det! Han är ju mitt underverk och det bästa i mitt liv. Samtidigt önskar jag att jag hade pluggat på universitetet ett tag (om än bara för att se hur det är!), att min man hade pluggat klart och haft en bättre inkomst och vi hade haft ett fast boende. Och att jag kanske hade mognat lite mer, vetat lite mer vad jag vill med mitt liv.

Glömde, fick barn när jag var 21.

Låter ju lovande i alla fall . Jag kommer inte klara av att sätta min son på dagis för dagis här (bor inte i Sverige) är inte så bra, dessutom är det svindyrt. (Fast man får studentrabatt så jag skulle kunna plugga om jag verkligen verkligen ville, men det känns liksom ändå inte som samma sak när man har barn, på nått sätt.) Svårt om båda pluggar också. Men min mans utbildning är 4 år. Så det är att leva fattigt ett tag vilket jag inte gillar. Men det går ju, och än så länge bryr sig inte vår son. Man får göra mycket roligt som är gratis istället .

Jag tycker det här var en utmärkt sumering faktiskt! Precis så är det (för oss i alla fall).

Men jag känner en massa mammor som är 30+ och 40+ och de är ärligt rätt tråkiga med sina barn så jag känner att det var nog rätt ändå, för mig, för jag kan busa med mitt barn på ett sätt som de inte verkar kunna/vilja. Fast det kan ju bero på personlighet också. Jag kanske bara känner tråkiga mammor .

Jag håller absolut inte med dig! Trygghet beror på så mycket mer än om man blir slagen eller inte. Man kan bli misshandlad både fysiskt och psykiskt, för det första. Sen är trygghet också,
*att mamma och pappa inte bråkar.
*Att alltid få frukost/lunch/middag och tillgång till mellanmål (t.ex. frukt, mackor), dvs inte behöva gå hungrig.
*Att veta att mamma eller pappa alltid finns där, är hemma och bryr sig (dvs inte gå ut hela kvällarna eller bara sitta och glo på tv utan att bry sig om barnen).
*Att man inte behöver flytta en massa, barn behöver stabilitet och rutin. De är inte trasdockor, man kan inte ta med dem var som hellst eller bo hur som hellst. Visst, semester i tält är underbart! Men sen vill de tillbaka till vardagen, det som de känner igen.
* Att ha mer än EN person, ifall nått skulle hända den personen (t.ex. pappa eller farmor osv).

Detta är bara exempel, finns många fler. Men barn behöver mycket mer än att slippa bli fysiskt misshandlade!

Ja visst vill man, man kan ju i alla fall _hoppas_ att man får bli farmor/mormor realtivt ung också .

elink: Tur att det finns internet nu så man kan sitta på FL och ta reda på saker .

Suzz89: Jag är säker på att du är en jättebra mamma, det lät bara så fel att barn är trygga om de bara inte misshandlad, lite brutalt liksom, hehe. Jag kan inte heller sluta pussa på min son . Jag burkar leka pussmonster som ska komma och pussa upp honom och då skrattar han och skriker med förtjusning .

TS: Jag tycker elink hade en bra poäng, det är inte mamma det är fel på att vara, det är underbart, men man måste veta vad MER man vill än att vara mamma, för vissa saker är svåra att kombinera med mammalivet. (Men jag tänker så att eftersom jag fortfarande kommer vara relativt ung när de är lite äldre så kan jag ju göra det mesta då istället! dock får ekonmin lida just nu på grund av det.)

Ja, jag vet, det är sjukt när man tänker på hur en del barn far illa . Men jag kände ett par flickor vars mamma var lite... hmm... inte så bra kanske, hon betalade inte hyran så de blev vräkta (men cigg hade hon råd med), det skapar inte heller direkt trygghet, att inte veta var man ska sova i natt! Usch, en del borde verkligen inte få skaffa barn. Men precis som du skrev så har det ju inte med ålder att göra alls, utan hur man är som människa. Även om man har dålig ekonomi så kan man ju göra allt man kan för sina barn, fast det är ju inte alla som prioriterar så tyvärr , och DÅ borde man nog inte skaffa barn.