Myrtille skrev 2009-04-02 10:36:32 följande:
Men det räcker nog inte med att man själv varit med om hemska saker för att skolor etc skall vilja höra en föreläsa. De måste ju ha skäl att tro att du har gjort någon form av analys, har ett kunnande eller så som gör det givande att lyssna på dig. Har du något att säga kan du ju börja blogga, skriv en bok eller en tidningsartikel, ett inlägg på DN debatt. Om detta ger folk något kommer du så småningom vara ett namn som kan dra till en föreläsning. Du måste liksom börja i någon annan ända först. Dessutom är det nog bra om du har någon annan utbildning eller erfarenhet utöver dina personliga traumata. Plugga lite psykologi, engagera dig i någon frivilligorganisation, jobba i vård, socialtjänst, kyrkan eller något sådant.
Det tänker jag också. Det viktigaste är ju hur du har hanterat dessa erfarenheter efteråt. Det viktigaste kanske inte är att du har varit med om en massa hemska saker, utan hur du kommit vidare, vad du har att förmedla annat än det tragiska. Har du läst Mia Törnblom? Jag tycker att hon är ett väldigt bra exempel. Hon har ju varit med om massor av tragiska saker, som hon ibland nämner, men det viktiga hon fokuserar på är hur hon överlever, hur hon går framåt, inte vad hemskt det var.
Att skriva och försöka bli publicerad är bra tips. Om du inte blir publicerad, kanske gå skrivarkurs eller få konstruktiv kritik av sådana som är bra på att skriva. Fundera också över hur du själv tagit dig ur problemen, om du gjort det, för det skulle jag säga är en förutsättning för att du ska bli intressant som föreläsare, och det är nog också den erfarenheten som det mycket frågas efter, snarare än erfarenheter av hemskheter.
