CP-prinsar och prinsessors skryt och infotråd nr 12!

Måste fråga en sak.

Sjukgymnasten på HAB tycker att O behöver ståskal. Hans muskler på baksidan av låren måste stretchas o hon menade att ett ståskal skulle ge bra effekt på honom.

Jag är väldigt skeptisk till detta. Jag tror inte att han accepterar att stå fastspänd i 45-60 min/dag. O har ett fasligt humör, är väldigt bestämd och är svår att locka till något som han inte vill. Han är dessutom väldigt aktiv, kryper, klättrar och springer runt i sin rullator som han äntligen fattat vitsen med. (dessutom känns det som att de kunde kommit med detta lite tidigare. Musklerna har ju varit korta jämt så det är inget nytt. En ettåring är ju lättare att övertyga än en 3 åring som han kommer hinna bli innan ett skal är klart)

Är det någon som vet om det finns alternativ ? Jag känner att jag har nollkoll på detta.
Sjukgymnasten skulle prata med läkaren och några kollegor och sen skulle vi bestämma om en månad när vi ska dit igen o då vill jag gärna veta om det finns andra sätt än ståskal.

tack alla för alla positivta och glada tillrop ang ståskal som O antagligen kommer få. Jag är nog så anti för att jag inte vill fatta att han behöver. Jag trodde jag hade accepterat och kunde hantera att han har en cp-skada, men tydligen inte. Problemet ligger nog hos mej, snarare än hos ståskalet...

På CPUP-mätningen var en ny arbetsterapeut med och hon såg direkt att han greppar omoget/felaktigt främst i vänsterhanden o att ha måste stretchas i armarna. Vi har frågat om händer o armar tidigare, men fått svar att "det ser så bra ut". Konstigt att man inte får något förtroende för dom när saker bara ploppar upp helt plötsligt, saker som dom borde sett för över ett år sen när vi var där första gången.

Jag är less och arg. På allt. Dessutom orolig för jobbet. Det ska dras in massa tjänster och jag är borta stup i kvarten så det känns som att jag ligger j-kligt risigt till. Och hur lätt är det att få jobb när man själv har en cancerdiagnos och har ett barn med cp-skada som båda kräver en hel del frånvaro. BLÄ. Näe, man skulle varit miljonär, det hade i alla fall löst en del problem.

Snuffe: näe, det får de väl egentligen inte, men jag sitter lite på en specialtjänst som skulle kunna bli överflödig i en ny organisation. Jaja, jag får väl ta tag i det då, om.

Nattass känns ju solklart att man måste få, hur sjutton ska det annars gå till ? Sova MÅSTE man.

Sofia S: jag längtar också efter ett nytt hus. Vi letar febrilt efter stora ytor, inga trappor o trösklar och en liten täppa där jag kan få pyssla. Grattis !!

Välkommen hit Fröken J.

Jag har ingen svärmor, men en knasig mamma
När O var 18 mån kunde han typ ingenting...mer än att ligga på golvet o sitta i sin babysitter. Ändå tyckte mamma att det var jättekonstigt att han skulle bli inskriven på barnhabiliteringen, och vaddå, cp-skada, näe, det kan väl inte han ha, han som är så go o glad. Och då har vi ändå vetat om att han har en skada sen han var 2 v gammal...ibland tar det lång tid innan det sjunker in.

värmlänningen: mammakänsla o magkänsla är starka grejer. åk in igen om du är orolig.