Asfyxi/Kylbehandling

Hej! Min ena tvillingtjej fick grav asfyxi vid födseln, ca 25 minuter.
Hon fick sen kylbehandlingen på KS Solna.

Nu är hon en ganska pigg och glad 9 månaders, hittills verkar inga riktiga problem ha hittats och det är jätteskönt!

Hur gammal är din bebis nu?

Ja det är otroligt om ingen skada har uppkommit, och om kylbehandlingen är så effektiv som läkarna tror!
Min tjej varken andades eller hade hjärtaktivitet under de där 25 minutrarna, så det känns som ett mirakel vad man kan göra med nyfödda barn nu för tiden!

Ja jag förstår att det kändes i hjärtat.. Det var en riktigt jobbig tid.. Ovisshet om hon skulle överleva, om hon skulle få några skador.
Jag fick hålla henne första gången efter 8 dagar...
Men nu är det bara att se framåt Och hoppas att vården börjar utveckla kylbehandlingsmetoden ännu mer, för jag tror på den.

vivanco:
ja dom där kollerna betyder mycket. Man är ju extra orolig för att nåt ska ha gått snett, samtidigt som man kan bidra med kunskap om metoden.
Vad för koller går ni på?
Vi går hos sjukgymnast då och då, samt neonatalåterbesök. Hon ska också få göra en till magnetröntgen av hjärnan, men vid ca 2 års åldern.
Psykologbesök har jag faktiskt inte hört talas om.

Några hudförändringar har jag inte märkt. Hon har röda prickar runt halsen och nacken och har haft det länge nu, men det har hennes tvillingsyster med som inte kylbehandlats så det kommer nog inte därifrån. Ska ta upp det med BVC.

Däremot så kan ju en bieffekt vara högt blodtryck och det hade hon under tiden hon låg på IVA, men när vi mätte igen för ett par månader sen var blodtrycket OK, lite lite högt men under gränsen ändå.

Min dotter låg i öppen respirator med CPAP.
Efter kylbehandlingen var klar (3 dygn), några dagar senare fick hon flytta från intensiven till ett annat sjukhus, fast låg då på "röd sal".
Efter några dagar där fick hon flytta ihop med sin tvillingsyster på en bädd (neonatalen). Så det gick snabbt ändå.

Antagligen så är det väl generellt hur lång tid syrebristen varade som är kritiskt. Men om nu min tjej klarat sig undan hjärnskador trots 25 minuter utan livsaktivitet överhuvudtaget, så är ju det fantastiskt.

En jag känner hade syrebrist i någon minut och fick en cp-skada. Inte en livsavgörande, men märkbar.

Det är så lömskt det här med syrebrist. Läkarna kan inte ge några klara svar, det är bara att lida/njuta sig igenom tiden och vänta o se.
Men jag fick höra att det är ett gott tecken om hon inte haft några bakslag efteråt.

Min tjej hade visserligen kramper i flera dagar, men trots det verkar hon frisk i nuläget! Även om jag ibland har svårt att tro på att hon verkligen klarat sig helt.

Jag fick bara tillfällig fp.
Vi fick ej fortsatt försäkring för henne av Trygg-Hansa, men när jag provade med Skandia så fick hon!

Anonym (=)) skrev 2009-06-10 09:01:17 följande:

Jag finns kvar!
Grattis till lilltjejen!
Blir ledsen när jag hör att andra får gå igenom samma sak med deras nyfödda bebis. Det ska ju inte vara så,
hon ska ju ligga i eran famn och allt ska vara bra.

Fick din dotter också asfyxi? Slog hjärtat? Hur länge varade det?

Sagas EEG var också "hyfsat" normalt enligt läkarna, med tanke på alla mediciner hon fick.. MR visade proppar i hjärnan och som läkarna sa lite klumpigt: "hon kan bli allt från en grönsak till en frisk tjej med spring i benen". Det var liksom chans från 0 till 100 att hon blev återställd.

Jag förstår din oro över framtida skador som gnager och inte går att sluta tänka på. Det var ovissheten efteråt som var värst utan tvekan.
Med alla kramper Saga hade dagarna efteråt var jag säker på att hon hade bestående men.
MEN nu är hon 2,5 år redan och hon är precis lika frisk som sin tvillingsyster. Hon är till och med mycket mer utvecklad i talet än Alva.

När det kommer jobbiga tankar, tänk på att kylbehandlingen verkar vara en väldigt bra och effektiv metod som hjälper många barn. Vilket privilegium våra döttrar har fått som har fått möjlighet till den behandlingen!
Och som alla läkare säger, nyföddas hjärnor är så outvecklade ännu så att om det har blivit någon skada så kan hjärnan kompensera för det och hitta nya vägar.

Det är en väldigt omtumlande situation kan jag tänka mig. Jag försökte tänka att ta ett steg i taget, vilket var lättare sagt än gjort. Första leendet, första gången hon satt upp, första krypet... allt visade sig följa "normalkurvan" men jag blev så rädd när hennes tvillingsyster gjorde dessa steg före henne.

Saga var också väldigt trött i början, vilket är helt normalt. Hon orkade inte suga heller och när hon väl började med det sög hon inte bra - jag ammade henne med sugnapp men gav tillslut upp då hon svalde så mycket luft och hon fick sedan flaska som hon fick ett bättre grepp om. Sjukgymnasten trodde att det kunde vara ett tecken på hjärnskada men tji fick hon.

Hoppas allt går bra med er tjej. Bara att höra av dig om du vill prata.