Händelserik natt om jag får kalla det så!
Vaknade 00.30 av att jag känner mig blöt, tittar ner, trosorna, pyjamasen och madrassen e full av blod..tunt blod, och det bara rinner! Panikslagen väcker jag mannen. Jag känner ingen smärta,,men det rinner ner en massa tunnt blod och lite klumpar. Värk börjar kännas i ryggen och magen och jag känner mig svimfärdig flera gånger. Vi ringer gyn akuten. En otrevlig j*vla tant svarar och säger iskallt till min man att det är början på missfall, och att det inte är någon mening att vi åker in.
Smärtan blir värre, och jag svimmar en gång.. Vi ringer gyn kärringen igen och säger att vi kommer in oavsett vad hon tror eller tycker..
Blodprov tas, urin lämnas och gravtest visar positivt. Lång väntan på på att få göra VUL. Många akutpassienter före oss.
Smärtan minskar och blodet stannar upp. Läkaren ropar in oss. Ställer massor av frågor.. frågar om hur många embryon jag fick tillbaka.. Jag svarr två.. Sätter mig i gynstolen..hon börjar undersöka mig, trycker på magen, känner och klämmer. Sen börjar gynundersökningnen med ultraljud. Hon har skärmen riktad mot sig.. Jag ser inget! Vill inte se något! Jag ber hela tiden,, Hon är tyst,, säger inget på 1 minut, Känns som en timme.
Sen säger hon jag ser ett levande foster och jag ser att hjärtat tickar! Jag börjar störtgråta (glädjetårar), Hon letar noga och länge efter det andra fostret men hittar inget annat.. Fostrets hjärta slår som det ska och det är lika stort som det ska vara vid v 7 (6+2). Jag tittar på den lilla plutten på skärmen och vill inte att hon ska ta bort bilden. Vill fortsätta se den!
Vi frågar vad blödningen kan ha berott på.. Hon svarar att det är väldigt svårt att säga, Kan ha varit tvilling nr 2 som dött i början på grav, men att jag inte börjat blöda för ens nu, Kan även vara att livmodern växer, och det kan skapa blödning..
Just nu känner jag mig tom. trots att jag fick se ett hjärta slå. Oron är i högsta grad! Kommer fostret jag har kvar att överleva? Kommer jag blöda mer? Varför kan jag bara inte njuta och vara glad! Jag är mer än nöjd att jag har en plutt kvar. Men får jag behålla den.. Helt tom känner jag mig..
Så fort jag rör på mig lite hastigt eller gör någon konstig rörelse så kan det sticka till och hugga till i tjejmagen.. Jag undrar om det är normalt att känna så? Dessutom har jag en värk som kommer och går, den är kring äggstockarna.. kan det vara växtvärk? 
.
.
! Jag vill njuta av att äntligen vara gravid!! Jag tror jag kommer vara lugnare efter mitt första VUL