Pojkar får inte leka med dockor?

Jag tycker att barn ska uppmuntras att bredda sina könssnäva repertoarer. Pojkar ska bli pappor och kan mycket väl uppmuntras att leka med dockor och utveckla empati och omhändertagande. Flickor ska bli bilförare och kan mycket väl uppmuntras att leka med bilar och utveckla teknikintresse. Jag tror inte föräldrar eller samhället behöver uppmuntra flickor att leka med dockor eller pojkar med bilar, det sker ändå.

Det speciella och ytterst tragiska är ju att för flickor är det mesta gångbart, medan pojkar många gånger begränsas mycket hårdare. Tyvärr! Jag hade inte tyckt det var okej med en blivande pappa som redan innan ville begränsa barnets repertoar...

Precis!

Nu är du i gång igen och hela tiden vänder på resonemangen för att provocera. Alla ska få leka med vad de vill och det menar nog skribenten också, det är bara det att man inte behöver uppmuntra det som samhället redan föreskriver... Det är ett mycket tuffare uppdrag att uppmuntra och bekräfta sådant som samhället inte "föreskriver".

Individen är samhället, vi är socialiserade av ett samhälle och det är därför världen med sin bristande jämställdhet ser ut som den gör. Ingen individ kan frigöra sig från socialisationsprocessen.

Om min son skulle bara enbart vilja leka med bilar så skulle jag låta honom göra det och vara glad om han var glad, jag skulle inte behöva uppmuntra det eftersom han väljer bilarna. Däremot skulle jag säkerligen presentera den docka för honom och vill han leka med den så "fine", vill han inte så är det "fine" det med. Jag skulle aldrig tvinga ett barn såklart.

Däremot så skulle jag mer än gärna medvetet vilja vidga mina framtida barns lekrepertoarer genom att erbjuda "det andra". Precis som jag i skolan som lärare erbjuder det andra till elever som aldrig fått se teater, aldrig läst en bok etc. Det man redan vet behöver man inte introduceras för eller uppmuntras till för det gör man redan.

Ursäkta den könsmaktsordning som sådana som du då upprätthåller är inte mindre ideologisk. Genusmuppars barn klarar sig inte alls sämre, de får bredare repertoarer och kanske blir tryggare i sin manlighet/kvinnlighet än de barn som hela tiden sanktioneras när det bryter mot normerna. Barn blir trygga av trygga föräldrar och genusmuppar som du kallar oss är inte ett dugg mindre trygga än sådana som du, vad du nu kallar dig själv. Din filosofi är inte ett dugg mindre ideologisk än vår, bara annan...

Du vet mycket väl vilken könsmaktsordning jag menar, även om du inte erkänner den. Självklart ingår det i en medveten förändringssträvan att vara rollmodell för sitt barn. För mig ingår det i ett jämställt levnadssätt att vara just jämställd och byta däck, spika eller vad du vill för min egen del, precis som min man sytt alla våra gardiner och sköter städning och tvätt här hemma. Detta är något som blir än viktigare när man är förälder så att barnen inte får en skev uppfattning om vad kvinnor/mön gör/bör göra.

Det är inte att experimentera med sitt barn, det är att medvetet vilja ge sitt barn en rik mångfald av möjligheter! Jag skulle aldrig använda mitt barn som något slags slagträ, men jag vill erbjuda mitt barn alla möjligheter!

För mig är könsmaktsordningen självklar när jag ser mig om i samhället och ser orättvisor som drabbar oss som människor utifrån vilka kön vi tillhör. På olika områden är vi över- och underordnade och det ger oss olika möjligheter till makt och inflytande som är oförenligt med ett demokratiskt samhälle. Denna könsmaktsordning bottnar i skeva föreställningar om vad kön är och bör vara och vad vi kan och vill utifrån det. Denna könsmaktsordning drabbar oss båda kön. Jag förväntar mig inte att du ska tro på den, men förstå och hänga med i mitt (och andras resonemang).

Du vill få det till att vi vill experimentera med våra barnnär det handlar om att bredda deras repertoarer... Det är ditt ord "experimentera" inte vårt..