Feberkramper

Ingen????

Tack för ditt svar!

Ja han slutade andas under flera minuter. Vi la både hand och ansikte emot men det kom ingen luft varken in eller ut. Dreggel och skum kom ut genom munnen. Larmcentralen sa åt oss att kolla att hjärtat slog och annars göra HLR, och om hjärtat slog skulle vi bara försöka blåsa in luft i honom.

När ambulansen kom så var han inte stabil enligt dom och det tog ett tag innan han blev stabil och de kunde åka. Att man ens behöver stabilisera någon tar jag som ett tecken på att det varit allvarligt? Enligt ambulansen hade han när dom kom en väldigt onormal andning, men då hade han iallafall börjat låte lite (gurgla och kippa efter andan)
Jag vet inte om de gav honom kramplösande i ambulansen, men något sprutade dom in för de satte en nål i handen på honom direkt.

Vi fick order om alvedon eller liknande vid 38 grader eller mer vid temp i rumpan, 37,5 vid temp under armen. Vi har även fått Diazepam utskrivet och fick en Stesolid med oss hem från sjukhuset.

Men det här har satt riktigt ordentliga spår i mig... Jag ser bara mitt barn framför mig hela tiden, hur det kändes osv. Chocken har fortfarande efter 5 dagar inte släppt. För mig känns det helt ofattbart att man kan komma oskadd ur en sådan kramp. Det känns inte ens lopgiskt för mig. Ambulanspersonalen sa även att min sons kramp var extrem, dels pga andningsuppehållet och dels pga han var så VÄLDIGT krampad eller vad man ska säga. Han var extremt stel om man säger, vilket förmodligen berodde på att han har rätt mycket muskler i sig själv. (om man nu KAN ha mycket muskler som 3,5 åring..)
Han hade även svårt att blir medveten efteråt. han vaknade såklart, men hade svårt att fästa blicken och följa med i omgivningen. Det tog säkert 1 timme innan han var såpass medveten att han nickade på frågor.

För mig känns det här som en nära döden upplevelse på nåt sätt, även om det kanske inte riktigt var så nära döden. Men så kändes det. Jag har som ett tryck över bröstet hela tiden, vågar knappt lämna honom osv. Känner mig deprimerad och tänker bara på olika sätt jag kan förlora honom på. Ska flytta till ett hus där det bor en gigantisk schäfer i huset brevid och drömmer mardrömmar om att den kommer anfalla min son... Helt sjukt egentligen....
Men för mig var det här nog det största trauma jag varit med om i hela mitt liv.
Hur kom du vidare efter första anfallet?

Men är det verkligen feberkramper om de får flera i samma sjukdomsperiod?
Läkaren sa till oss att är det feberkramp så får man det 1 gång per sjukdomsperiod och alltid i början av infektionen, då det antiongen är för hastigt stigande feber som orsakar det eller infektionen i sig. Alltså att krampen kan komma innan febern liksom. Ofta när det är fler än 1 kramp i varje period är det andra kramper än feberkramper sa läkaren.

Däremot sa läkaren att det är helt normalt att de beter sig konstigt efter en kramp. En del piggnar till fort, men då har oftast krampen inte varat så länge och kraftigt. Vid kramper i ca 10-15 min så kan dom vara okontaktbara efteråt, precis som vid hjärnskador, men det sa dom var vanligt och helt normalt. Vid så kraftiga kramper så är dom frånvarande efter krampen och sen somnar dom. Oftast är dom som vanligt när dom vaknar igen då, vilket min son var, även om han var extremt trött och helt slut i kroppen.

Dom sa även att feberkramper är gansla vanligt upp till 6 år, men kan även inträffa senare också. Ända upp till skolålder.

Jag trode också han blivit hjärnskadad efter krampen. Det tog väl 10 min innan vi fick träffa läkaren igen (hon var iväg med prover osv) som berättade att det var normalt.

Okej, men då verkar det ju ha varit mer "normala" feberkramper. (enligt definitionen jag googlat som säger att normalt är några minuter). Min son krampade i 10-15 minuter enligt ambulansen som fick larmet 2 minuter efter att vi ringt, och vi ringde när han krampat ca 1 minut. Det tog 10 min innan ambulansen kom och då hade han ju som sagt redan kraampat några minuter. Och tycker man 1 minut är lång vid ett sådant tillstånd, så kan man ju tänka sig 10-15 minuter.... Inte alla de minutrarna hade han andningsuppehåll, men säker 5 minuter iallafall.

Jaha okej, nej våran son var mest groggy, kunde inte fästa blicken, svarade inte på frågor osv. Men det gav sig efter nån timme. Koordinationen vet jag inte för han var så sänkt av feber och krampen att han bara sov.

Tack alla för svaren!

Det känns skönt på nåt sätt att andra har varit med om liknande. Att man inte är ensam.

Har alla era barn varit uttorkade när dom krampat? Kom att tänka på nu att min son inte drack speciellt mycket den dagen, fick feber som steg från normal temp till över 39 på bara nån timme och alvedonen hjälpte inte. Kanske mycket vätska och en alvedon är det som hjälper?

Hur har ni gjort på förskolan? Har ni lämnat alvedon och kramplösande till dom eller hur löser ni det? Om barnet får feber på dagis är det ju inte säkert man hinner dit med alvedon? Det är min största skräck, att han ska få feber och börja krampa på dagis...

För mig var det här en nära döden upplevelse, även om det förmodligen aldrig var fara för hans liv. Det var så det kändes när det varade, och det är så det känns nu efteråt. Det spelar ingen roll vad läkare osv säger om hur ofarligt det är, för KÄNSLAN var att mitt barn höll på att dö framför mina ögon, och det är KÄNSLAN som är den värsta. Förnuftet vill inte alltid hänga med...

Ja, det var det rådet vi fick också faktiskt. Vi har båda medicinerna hemma. Fy fan det är så läskigt...

Jaha, vad konstigt?

Överallt där jag läst står det att dom får kramp när febern kommer plötsligt och att krampen sänker febern? Men det är klart, det är ju säkert olika det med.

Men en sak har väl alla krmper gemensamt och det är att det är fruktansvärt obehagligt...

Det var som sjutton...
Fy fan, jag hoppas jag aldrig mer behöva uppleva det....

Tack snälla...

Vi gjorde mycket fel när han krampade, men vi blev så panikslagna att vi inte tänkte rationellt... Jag försökte lägga honom i framstupa sidoläge, men eftersom jag sprang med honom mot sjukhuset var det svårt... Jag hade honom i så mycket framstupa jag kunde medan jag sprang, men förmodligen fick han nog skum och sånt i halsen...

Diazepam har vi fått med oss hem, läkaren sa att det var viktigt eftersom han fick en så otroligt kraftig kramp.