Feberkramper

Ingen????

Mina tvillingtjejer har det, de är nu 21 månader gamla. Första gången de hade det så var de 15 månader. Och då krampade båda samtidigt!
Den ena tjejen fick de först slut på krampen med hjälp av ett akutteam på sjukhuset trots att hon hade fått kramplösande av ambulanspersonalen. Sjukvårdspersonalen(Drottning Silvias Barnsjukhus & ambulanspersonalen) hade aldrig hört talas om 2 samtidgt innan. Oddsen är väl ganska höga för att det skall hända igen tack och lov!
Sedan dess så har de haft 3 resp 2 kramper var. Eftersom de är långa så måste vi ringa ambulans varje gång vi har även kramplösande medicin hemma iväntan på ambulans. (Vi är tacksamma att vi bor nära ambulanser och 7 minuters ambulansfärd bort från Drottning Silvias barn sj.)
Är du säker på att han slutade andas? De brukar bli blåa om munnen och vitt skum kommer oxå med kramperna och man skall se till andningsvägarna är fria.
Sedan kramperna så tempar(Braun örontemp) vi dem morgon, lunch(förskolan) & kväll när de är friska. Men när de har feber dvs 37.5 och uppåt så har vi mkt höga doser febernedsättande (varvar ipren & alvedon) efter inrådan från läkarna. Och vid feber- tempar vi dem varje timme dygnet runt. (Varannan på natten)
Det hemskaste är att man inte hör när de krampar eftersom de inte kan skrika.
Krampar man mer än 30 min så kan det ge hjärnskador så ofarligt är det inte.

Tack för ditt svar!

Ja han slutade andas under flera minuter. Vi la både hand och ansikte emot men det kom ingen luft varken in eller ut. Dreggel och skum kom ut genom munnen. Larmcentralen sa åt oss att kolla att hjärtat slog och annars göra HLR, och om hjärtat slog skulle vi bara försöka blåsa in luft i honom.

När ambulansen kom så var han inte stabil enligt dom och det tog ett tag innan han blev stabil och de kunde åka. Att man ens behöver stabilisera någon tar jag som ett tecken på att det varit allvarligt? Enligt ambulansen hade han när dom kom en väldigt onormal andning, men då hade han iallafall börjat låte lite (gurgla och kippa efter andan)
Jag vet inte om de gav honom kramplösande i ambulansen, men något sprutade dom in för de satte en nål i handen på honom direkt.

Vi fick order om alvedon eller liknande vid 38 grader eller mer vid temp i rumpan, 37,5 vid temp under armen. Vi har även fått Diazepam utskrivet och fick en Stesolid med oss hem från sjukhuset.

Men det här har satt riktigt ordentliga spår i mig... Jag ser bara mitt barn framför mig hela tiden, hur det kändes osv. Chocken har fortfarande efter 5 dagar inte släppt. För mig känns det helt ofattbart att man kan komma oskadd ur en sådan kramp. Det känns inte ens lopgiskt för mig. Ambulanspersonalen sa även att min sons kramp var extrem, dels pga andningsuppehållet och dels pga han var så VÄLDIGT krampad eller vad man ska säga. Han var extremt stel om man säger, vilket förmodligen berodde på att han har rätt mycket muskler i sig själv. (om man nu KAN ha mycket muskler som 3,5 åring..)
Han hade även svårt att blir medveten efteråt. han vaknade såklart, men hade svårt att fästa blicken och följa med i omgivningen. Det tog säkert 1 timme innan han var såpass medveten att han nickade på frågor.

För mig känns det här som en nära döden upplevelse på nåt sätt, även om det kanske inte riktigt var så nära döden. Men så kändes det. Jag har som ett tryck över bröstet hela tiden, vågar knappt lämna honom osv. Känner mig deprimerad och tänker bara på olika sätt jag kan förlora honom på. Ska flytta till ett hus där det bor en gigantisk schäfer i huset brevid och drömmer mardrömmar om att den kommer anfalla min son... Helt sjukt egentligen....
Men för mig var det här nog det största trauma jag varit med om i hela mitt liv.
Hur kom du vidare efter första anfallet?

Min äldsta son har haft kramper från han var 1 år och typ 8 månader då fick han det två ggr på en dag, ambulans eftersom vi satt i bilen, och vi stannade två nätter.

Ett halvår senare fick han det igen. denna gången fick han också två ggr, den andra vaknade jag av.

när han var nästan 4 fick han en gång till, men då var han uttorkad. bara en gång.

Det som överraskade oss var att han fick det igen, när han var 6 år...Det var också bara en gång...Vaknade också av att han krampade...(några dagar innan lillesyster skulle födas). Efteråt var han helt konstig, som om han hadde fått en hjärnskada...så var det inte de andra gångerna...Men han blev helt återställd...de behövde inte stanna nästa natt.

Min andra son har haft en allvarlig kramp, men det var ingen feberkramp...Då kom det tilslut två ambulanser och två läkarbilar, det var osäkert om han andades bra nog, inget fick slut på kramperna....(fick söva och koppla honom till respirator på akuten för att ge honom överdos av kramplösande).
Det gick som tur var också bra tilslut...Bor i gåavstånd från sjukhuset, är så glad för det... (står mer i min  FL blogg)

ANg., att ta det hårt...Feberkramper är inte alvarligt i sig, men emils feberkramper tog vi hårdare än jonathans farliga kramper, tror vi stängde av känslorna när jonathan var så sjuk...

Min sambo får panik varje gång det händer, för det var han som körde bilen, EMil satt brevid..Jag såg inte det ens före han sa till..

Andra tilfället var det sambon som busade med honom (emil klättrade upp för hans ben och snurrade runt, plötsligt ställda han sig inte, då krampade han istället...). Samma med sista gången när han krampade på natten....Fast då fick jag också panik, för vi fick ju veta att efter 5 år SKA han inte ha kramper, då är det nåt fel....MEn det var det inte...han är hur frisk som hälst...

Men är det verkligen feberkramper om de får flera i samma sjukdomsperiod?
Läkaren sa till oss att är det feberkramp så får man det 1 gång per sjukdomsperiod och alltid i början av infektionen, då det antiongen är för hastigt stigande feber som orsakar det eller infektionen i sig. Alltså att krampen kan komma innan febern liksom. Ofta när det är fler än 1 kramp i varje period är det andra kramper än feberkramper sa läkaren.

Däremot sa läkaren att det är helt normalt att de beter sig konstigt efter en kramp. En del piggnar till fort, men då har oftast krampen inte varat så länge och kraftigt. Vid kramper i ca 10-15 min så kan dom vara okontaktbara efteråt, precis som vid hjärnskador, men det sa dom var vanligt och helt normalt. Vid så kraftiga kramper så är dom frånvarande efter krampen och sen somnar dom. Oftast är dom som vanligt när dom vaknar igen då, vilket min son var, även om han var extremt trött och helt slut i kroppen.

Dom sa även att feberkramper är gansla vanligt upp till 6 år, men kan även inträffa senare också. Ända upp till skolålder.

Jag trode också han blivit hjärnskadad efter krampen. Det tog väl 10 min innan vi fick träffa läkaren igen (hon var iväg med prover osv) som berättade att det var normalt.

Vi var ju på sjukhuset båda gångerna han fick den andra, så det är läkare runt oss efteråt..
Han har alltid somnat efter sina kramper (så obehagligt......)

Kramperna brukar bara vara en kort stund..Nu vet vi ju inte för säkert hur det var när vi vaknade av kramperna, förhoppningsvis vaknade vi direkt, han sov ju mellan oss sista gången...den gången på sjukhuset låg han i en säng brevid min säng.

Det var koordinationen han hade problem med, men det var bara den dagen...

Okej, men då verkar det ju ha varit mer "normala" feberkramper. (enligt definitionen jag googlat som säger att normalt är några minuter). Min son krampade i 10-15 minuter enligt ambulansen som fick larmet 2 minuter efter att vi ringt, och vi ringde när han krampat ca 1 minut. Det tog 10 min innan ambulansen kom och då hade han ju som sagt redan kraampat några minuter. Och tycker man 1 minut är lång vid ett sådant tillstånd, så kan man ju tänka sig 10-15 minuter.... Inte alla de minutrarna hade han andningsuppehåll, men säker 5 minuter iallafall.