Feberkramper

Min äldsta son har haft kramper från han var 1 år och typ 8 månader då fick han det två ggr på en dag, ambulans eftersom vi satt i bilen, och vi stannade två nätter.

Ett halvår senare fick han det igen. denna gången fick han också två ggr, den andra vaknade jag av.

när han var nästan 4 fick han en gång till, men då var han uttorkad. bara en gång.

Det som överraskade oss var att han fick det igen, när han var 6 år...Det var också bara en gång...Vaknade också av att han krampade...(några dagar innan lillesyster skulle födas). Efteråt var han helt konstig, som om han hadde fått en hjärnskada...så var det inte de andra gångerna...Men han blev helt återställd...de behövde inte stanna nästa natt.

Min andra son har haft en allvarlig kramp, men det var ingen feberkramp...Då kom det tilslut två ambulanser och två läkarbilar, det var osäkert om han andades bra nog, inget fick slut på kramperna....(fick söva och koppla honom till respirator på akuten för att ge honom överdos av kramplösande).
Det gick som tur var också bra tilslut...Bor i gåavstånd från sjukhuset, är så glad för det... (står mer i min  FL blogg)

ANg., att ta det hårt...Feberkramper är inte alvarligt i sig, men emils feberkramper tog vi hårdare än jonathans farliga kramper, tror vi stängde av känslorna när jonathan var så sjuk...

Min sambo får panik varje gång det händer, för det var han som körde bilen, EMil satt brevid..Jag såg inte det ens före han sa till..

Andra tilfället var det sambon som busade med honom (emil klättrade upp för hans ben och snurrade runt, plötsligt ställda han sig inte, då krampade han istället...). Samma med sista gången när han krampade på natten....Fast då fick jag också panik, för vi fick ju veta att efter 5 år SKA han inte ha kramper, då är det nåt fel....MEn det var det inte...han är hur frisk som hälst...

Vi var ju på sjukhuset båda gångerna han fick den andra, så det är läkare runt oss efteråt..
Han har alltid somnat efter sina kramper (så obehagligt......)

Kramperna brukar bara vara en kort stund..Nu vet vi ju inte för säkert hur det var när vi vaknade av kramperna, förhoppningsvis vaknade vi direkt, han sov ju mellan oss sista gången...den gången på sjukhuset låg han i en säng brevid min säng.

Det var koordinationen han hade problem med, men det var bara den dagen...

i sängen piggnade han lite till och ville dricka vatten. Jag höll muggen för honom, men när den närmade sig munnen förde han muggen till hakan (han höll också i den) fast han förde den mot munnen...och såg helt påvärkad ut...

Jonathan var groggy av allt krampställande i flera dagar efteråt...(han var inlagd en vecka pga diverse inflamationer och kräksjuka..han var tvungen att få penicillin intravanöst eftersom han kräkte)

JAg var också jättenervös varenda gång han var sjuk...

catchie, EMil var bara uttporkad den ena gången (när han ahdde kräksjuka) annars har han inte ens varit sjuk...Han fick febern med krampen...

Man krampar för att hjärnan inte har medelat kroppen om att febern är på väg (kroppen kan därför inte kyla ner kroppen som när man inte får kramper).
Kroppen gör därför det enda den kan, krampar..

Det är vad jag har fått för mig när jag har läst runt..Den teorin kan ju stämma med det hochm skriver (har häller inte hört det innan).

Ja, suppar och flytande är det stor skillnad på...Men det allra bästa var glass..En av gångerna låg febern på 40-41, den vbille inte gå ner, sen fick han glass, då gick den tilräckligt ner för att ipren/alvedon kunde ha den under kontroll..