Polyamorös?
Jag känner igen mig i det du skriver TS, jag har hade samma funderingar som du innan jag insåg att jag är polyamorös. Jag har alltid haft romantiska känslor för flera personer samtidigt, och när jag pluggade så levde jag (har jag insett nu!) polyamoröst. Jag hade 2-3 relationer pågående samtidigt, och alla visste om varandra. Då såg jag det som att jag skulle "skärpa mig" så fort jag hade slutat leva studentliv och hittat den enda rätte. Och nu har jag hittat min rätte. Jag älskar min man så oerhört mycket och jag vill inte leva med någon annan. MEN så insåg jag att de här andra känslorna inte försvann...och då kom en kris som ett brev på posten. Är jag en dålig människa som inte kan hålla mig till en person? Är jag rent av en psykopat som inte tycker att det är konstigt att åtrå andra?
Men så började jag inse att det inte är fel, och att det här är jag. Jag tog upp saken lite försiktigt med min man...och efter några månader av diskussioner fram och tillbaka så förstår vi varandra. Han är inte heller strikt monogam, och vi har kommit fram till en överenskommelse som passar oss. Så vi lever i en form av öppet förhållande nu.
Mitt råd till dig är att du försöker börja prata som såna här frågor rent objektivt, t ex om det är något på tv om flersamhet, så kan du höra vad han tycker om det...och prata om att attraheras av andra osv. Börja i liten skala och se vad du får för gensvar.
