Detta vill jag aldrig göra om - bebisen dog i magen..
I fredags, en underbart solig vårdag. Vi skall på RUL (rutinultraljud) i vecka 20. Som ett slag i ansiktet fick vi veta, att det fanns ingen hjärtaktivitet. Helt oväntat, jag hade ju känt av bebis ganska mycket på sista tiden.
Så vi fick vi åka till sös. Blev inlagd och fick genomföra det absolut värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag fick tvinga fram ett missfall av min lilla bebis. Det var otroligt jobbigt psykiskt och fysiskt, jag hade fruktansvärda smärtor.
Efter 7 timmar kom den lilla ut.
Fick vänta 4 och en halv timme på att bli skrapad, kunde ha blivit 18 timmar.
I dag söndag innan vi åkte hem, fick vi se våran "Lilla C", som den får heta. Så liten och fin, med fingrar och tår. En liten, liten näsa. Kommer aldrig glömma den stunden.
Vi vill ju veta varför det blev så, så vi får vänta några veckor på det.
Nu är det bara, HUR BERÄTTAR MAN DETTA FÖR BARNEN?
Det fanns ingen psykolog eller kurator på hela sös.