Jätteångest för livet efter mammaleidgeheten!!

Jag förstår dig, har precis samma tankar. Min son ska börja på dagis i höst. Hoppas allt går bra och att det inte blir så lite tid över som man är rädd för. Det går kanske mycket bättre än man tror!

Hemmaföräldern: jag menar att man aldrig kan veta hur barnet kommer att anpassa sig den dag det är dags att börja den stora separationsprocessen. Själv försöker jag göra det successivt, besöka öppna förskolan så mycket som möjligt t ex så han blir van andra människor. Men visst är jag nervös för de stora dagisgrupperna och att man inte kommer veta allt som händer på dagarna, inte kunna vara där varje minut för sitt barn! Känner inte alla föräldrar så?
Jag står naturligtvis i kö till en hel massa alternativ, så som konkurrensen ser ut. Problemet med systemet är att när man väl har fått ett dagis kan man inte bara byta, om jag har förstått min handläggare rätt. Men om min son verkligen vantrivs kommer vi naturligtvis att lösa det på något sätt.
Och varför skulle dagmamma automatiskt vara bättre? Det beror ju helt på hur barnet är, om det trivs i stor eller liten grupp.

Apropå dagmamma, jag kan tala ur egna erfarenheter.... själv hamnade jag hos en dagmamma som måste ha haft psykiska problem. Hon skrek åt oss barn tills hon blev lila i ansiktet. När hennes dotter satt i matstolen och åt men plötsligt blev nödig och måste gå på toa, tvingade mamman henne att sitta kvar och äta upp. När jag var ledsen och saknade mina föräldrar slängde hon in mig i ett rum och låste och sa surt: där kan du sitta och sura av dig. För min del hade en förskola varit bättre, hur stor och stressig den än varit, än en skogstokig dagmamma.

Det undrar jag också. Man kanske själv får vabba. Skulle tro att barn oftare blir sjuka på förskola än hos dagmamma, så det kanske ändå blir mindre vabbdagar hos en dagmamma. Å andra sidan: vad händer om hon blir långtidssjuk eller något annat händer så att hon plötsligt inte kan vara dagmamma längre? Skriver man något slags kontrakt med kommunala dagmammor så att man alltid är garanterad barnomsorg på något vis?

Det är tråkigt att upplevelsen hos dagmamman inte var bra men det var just den dagmamman och säger inte nåt om ALLA dagmammor.

Nej, absolut inte! Jag var hos flera toppenbra dagmammor också! Men det är väl samma med förskolor, man kan inte dra alla över en kam.
Du har nog en poäng i att det är lättare för föräldrarna att upptäcka att något är fel hos en dagmamma. Samtidigt märker man väl alltid på barnet om något är fel, även om de inte kan prata... man får vara uppmärksam helt enkelt.

Håller med dig där! Det saknas alternativ på många ställen.