Jag ska föda för första gången i augusit och jag är livrädd för att spricka, och då menar jag till ändtarmen eller spricka mycket överhuvudtaget!
Vad gör man på förlossningen för att förhindra eller minska sprickor?
Hur stor ska bebis vara för att den skall vara för stor för att komma ut vaginalt?
Hur stor ska bebis vara för att det ska bli snitt?
Har vi någon "gräns" eller rekommendation i Sverige??
Någon som vet hur det fungerar på BB i Lund??
åh den där weleda ska jag använda! är lika rädd som TS för det här med att spricka =/
Man brukar rekommendera att smörja mellangården från v 34. Profylaxgruppen säljer också bra olja. Jag tog med min till förlossningen och så använde barnmorskan den även under själva utdrivningsskedet.
Att smörja 10 min per dag gjorde jag dock INTE, känns lite småkonstigt att stå och massera sig mellan benen i 10 minuter 
Att spricka var även min största skräck. När jag inte hade spruckit fast det kändes som det bad jag barnmorskan att kolla en extra gång så hon var säker på att jag inte hade spruckit för jag trodde henne inte :P Men hon hade rätt såklart.
Men så krystade jag nästan i två timmar och hon höll emot med handdukar. Hon höll på att utbilda sig till barnmorska och var helt suverän!
Jag fick mitt första barn för 4 veckor sen. Jag var också orolig för att spricka så det var ju det första man frågade barnmorskan när han var ute, men jag sprack inget alls :) Min pojke var 57 cm lång och vägde 5220 g.
Gumman, du behöver inte vara orolig......tro mej:)
Konstigt faktiskt att det är just rädslan för att spricka som dominerar när det är det som känns minst under hela processen...
Jag har två förlossningar bakom mig. Den första för snart 14 år sedan och den senaste för 4,5 månader sedan. Förlossningarna var helt olika. Den första på BB var låååååångdragen. Den andra hemma och jättekort. Jag sprack ingenting under någon av förlossningarna.
Den första förlossningen hade jag krystvärkar i timtal och var väl som en ladugårdsdörr där nere. Så då var det inget "trixande".
Den andra förlossningen gick som sagt snabbt. Vad den ena BM gjorde var att hon höll en handduk eller dylikt med ganska hårt tryck över anus och mellangården. Det var jätteskönt och minimerade den där känslan av att man ska spricka. Jag märkte inte vad hon gjorde förrän hon lättade på trycket och då sa jag åt henne att fortsätta. Under krystvärkarna coachade BM mig jättebra och jag avbröt 3-4 krystvärkar bara för att tänja ut ordentligt. Funkade hur bra som helst. Be om lite mellangårdstryck och aktiv coachning i krystskedet så kommer det gå jättebra!
Lycka till!!!
jag tycker att du ska skriva det i ditt "förlossningsbrev" och berätta för personalen under förlossningen. Läs på om vilka ställningar som kan vara bra för att minska risken att spricka.
Jag var livrädd och hade läst på vad som ökade risken och hur man kunde undvika osv, och sedan på förlossningen gick inget som jag planerat. Jag fick föda i gynställning, vilket jag hade läst inte var en optimal ställning, samt med sugklocka, vilket man också läst en massa negativa saker om. Läkarna trodde att bebisen var för stor för mig eftersom det tog så lång tid och det blev nästan ett akutsnitt, men sedan så gick det ändå, för barnmorskan lyssnade till mina önskemål och såg till så att det blev så nära jag ville som möjligt, så trots att jag är ganksa liten och sonen var ganska stor 4180 g och 52 cm (till mina dryga 150 cm) och gynställning och sugklocka så sprack jag inte. Barnmorskan höll en varm trasa vid mellangården och sa till när jag skulle krysta och när jag skulle hålla tillbaka för att inte spricka, så det går.
Nu är det ju sällan barnets vikt och längd som gör att man spricker utan barnets huvudomfång. Samt om det går för fort eller blir inblandat "våld" (läs sugklocka eller tång som iofs är ruggigt ovanligt i Sverige tack o lov).
Jag var också livrädd för att spricka men jag kan nästan lova dig att det är det sista du tänker på när du ligger på britsen med värkar och ska få ut ditt lilla mirakel.
Jag var i slutskedet så led på att ha ont, hade inget smärstillande alls under värkarbetet under öppningsskedet mer än de sista två cm då jag bad om lustgas att jag till slut bestämde mig för att nä nu ska han ut så t.om barnmorskan uppmanande mig att sluta krysta då det gick på tok för fort för både min bebis och mig själv. Man tappar all resonas och begrepp och i det läget struntade jag helt i att jag kunde spricka, ville bara få ut honom..