Leksaksvapen

Det känns som om just pistoler och vapen är specialområde på nåt sätt, har blivit, kommersiellt sätt. Inte har man ex barbiedockor med hål och ken-dockor med snopp så barnen kan leka sex, och testa olika ställningar med, för att öva sig inför vuxenlivet? Inte har man "självmords-kit" med rakblad och piller som man kan leka med, eller alkoholflaskor att komplettera leksaksspisen och leksakstallrikarna med. Varför inte? Varför är det mer ok att leka med pistoler än detta? Varför hör barn och vapen ihop - men inte barn och alkohol eller sex? Kan det ha med påtryckningar från marknaden att göra? Men det finns ju alkoholindustri och sexindustri också?

Jag har också funderat över barnprogrammen. Är det möjligt att göra barnprogram utan en massa pang pang?! Ja, nog är det väl det ändå? Men det är skrämmande, för man tror ju knappt på det, när man ser vad som visas

Angelgirl13-> men det är ju knappast så att bara invandrarbarn med krigsupplevelser i bagaget leker med pistoler? Och om det nu vore i terapisyfte, borde det inte vara mer reglerat och inte finnas mängder av i varje leksaksaffär? Och barn i allmänhet _borde_ ju inte vara "utsatta" av samhällets våld i TV, film, eller på gatan, på lekpatserna etc. Det är ju möjligt att undvika.

Tack för alla bra svar Blir alltid så glad när inläggen är trevliga och innehåller mycket intressant Jag ska svara så fort jag kan. Jag har mycket tankar kring det här, det finns mycket att säga känner jag.

Det verkar ju som om barnen kommer att börja leka pang pang då när de uppfattat att det finns sådant att panga med. Men det är ju ett misslyckande från vår sida De skulle inte ha ett behov av de om de inte kommit i kontakt med det nånsin.

Jag har redan förstått hur svårt det är att hålla honom från det. Vi hade en liten mini-vattenpistol liggande nånstans. Och min lille blev SÅ kär i den och började "panga" direkt! Vi blev helt paffa! Herregud, han är inte ens 2 år!!!! Hur kunde han fatta vad det var om han aldrig sett nån! Vi har verkligen försökt att hålla honom ifrån det. Det måste vara på dagis han har plockat upp det där, men där har de nog inga atrapper, så hur kunde han förstå? Detta kan ju hända på dagis så länge det finns 1 enda barn som redan insett att det finns sånt Vad gör man då....?

Auro-> Det var en jättebra idé det där med fingret! Men när ska man börja visa det? Vid vilket "stadie" blir nåt sånt aktuellt? Man vill ju inte uppmuntra det om det inte behövs liksom.

Du skrev->"Ett lekförbud gör ingen nytta, snartare skada...."

Nej inte ett som gäller överallt, men på exempelvis en lekplats, vore det förödande att inte få släpa med sig stora mega-gevär och pistoler dit...? Här springer de runt och pangar friskt, och föräldrarna är så klart inte med så man kan prata med de om det. Är det ett måste för dessa barn? Kan de inte göra det hemma, för att minska spridningen av det "måstet" barn kan börja känna, att de behöver leka med vapen?

Angelgirl, sorry (för att jag kanske var lite övertydlig när jag svarade dig). Jag förutsatte att den seriösa sansade debatten inte skulle kunna infinna sig så där tidigt i tråden Här på FL vet man aldrig

Du har väldigt intressant funderingar i ditt sista inlägg. Det håller jag med om att nog är väl sex sundare och bättre än våld ändå...? Kanske är det så att barnen får lida för vår iver att kriga och vår åsikt att vi får och måste försvara oss. Att vi på nåt sätt rättfärdigar vårat beteende, vi vuxnas. USA är väl typexemplet, "det är min rättighet att få försvara mig!". Klart som 17 att man inte kan förmedla till barnen då att "nej, det är inte bra - men JAG har flera gevär och pistoler", det går ju inte!

Förr i tiden var det kanske en lite råare vardag man hade, om man tänker på barnen och deras familjer, eller vad tror du? Men då fanns inte de enorma propagandamöjligheterna som man har idag. Men de kommer en möjlighet att glorifiera våldet, för att försöka göra det mer rumsrent. Sen på USA:s nyheter om irkakriget till exempel. Flashigt och "här är våra hjältar" och så vidare. Man får en sned syn av verkligheten. Det är coolt och tufft (för att man ska värva folk och rättfärdiga det man gör) - så länge man själv inte har stått i den verkligen skottelden, då vet man hur verkligheten ser ut

Det känns bara så trist att man måste köpa det här rakt av, utan en möjlighet att som förälder påverka. Våld och vapen kan man inte undvika, även om man vill. Man känner sig så handlingsförlamad. Man vill så mycket - men kan inte.

Det här med "barn har alltid lekt med vapen". Jämför Emil med sin träbössa, 1 st, i hans miljö ute på landet. Tänk er en motsvarande barn idag, med leksaksaffären, som man kan besöka ofta, full med olika varianter av vapen, det ena mer verklighetstroget än det andra, i en miljö med våld på TV hela tiden, även i tecknad film, i TV-spel, dataspel. Och sen senare kommer internet med allt som finns där. Vilken enorm sklillnad på miljöer och möjligheter!!! Jag tycker det är en jättestor skillnad på nu och då. Det kan gå så mycket mer åt fel håll idag än förut för miljön kan påverka så mycket mer. Det hänger så mycket på föräldrarna hur de agerar.

Fast det är väl ändå i stort sett omöjligt?! Nej vänta. Jag vet faktiskt en (!) liten mini-leksaksaffär som säljer trägrejer och liknande *öh*. Alla stora leksaksaffärer skulle ryka direkt. Hur vore det med vanliga mataffärer med leksaker? Antagligen de också.

Ju mer jag funderar på det, ju mer tror jag att det finns nån sorts lobbying för den sortens leksaker. Men jag blir så deprimerad när jag börjar tänka på hur den går till. Vem/vilka sitter och planerar hur man ska göra så barn stöter på vapen?! Företagare? POLITIKER?! Det tycker jag är den värsta formen av "ondska". Den välplanerade sådana. Den välgenomtänkta. Av de som har pengar, makt, kunskap, som har ALLT - men som missbrukar det som de har. Fy Fast de skulle nog aldrig erkänna. "Ja men barnen vill ju ha vapen, vi bara ger de det som de vill ha!" "Marknaden" går det alltid att skylla på, och vips trollar man bort allt deras egna ansvar....

Tycker du likadant då med porrtidningar ex Qetesh..? Sexleksaker?

Gislöv->
"Mina söner, (har tre) har alla haft och har vapenförbud och det har fungerat ypperligt!! Jag har förklarat för mina barn varför man inte ska leka med vapen och att man inte ska hota andra med vapen (leksaker givetvis). Det har fungerat hur bra som helst och det har resulterat i att de själv sagt till kompisarna att de inte leker med vapen för att det är löjligt och inte alls kul. Mina söner har ej lidit av detta förbud och att de börjar leka pangpang automatiskt, är en myt, det finns inte i generna."

Mycket med om man ska lyckas med något eller inte hänger på ens tro på om det kommer att funka eller inte, och det låter jätteskönt att höra att det går i detta fall! Man förmedlar ju omedvetet sin "syn" på det hela, genom att tro eller inte tro att nåt går, så jag behöver höra att det går så det ger mig styrka

Vi 6 barn har aldrig lekt pang pang hemma hos oss. Fastän min pappa är tävlingskytt och jägare. Vi testade nån gång att skjuta med luftgevär när vi kom i skolåldern. Och jag gick och träningssköt nån termin på bana (luftgevär). Det var ett betydligt bättre sätt att komma i kontakt med det. Under kontrollerade och mer allvarliga former, med hårda regler för hur det gick till. När vi var äldre och förstod bättre. Men på nåt sätt kom kontakten att förmedla allvaret i skyttet. Att det INTE är en lek, utan väldigt allvarligt. Fast tävlingskytte... vad är det om inte en "lek", sport? Hm.

Det hade inte behövts komma i kontakt med det alls såklart, men det var bra av mina föräldrar hur de lyckades hålla detta ifrån oss så länge, tills vi var någorlunda mogna för att förstå allvaret i det. De lyckades också med att vi aldrig nånsin slogs eller blev fysiska mot varann. Aldrig nånsin (brukar folk inte tro på, men så är det). Och det tror jag inte ligger i våra gener, utan det har vi på nåt sätt lyckats få förmedlat. Så alltså, det går att förmedla mycket, om man vill. Tror jag. Sen beror det på omgivnigen också om man kommer att lyckas helt. Men man kan i alla fall inte förvänta sig att omgivningen ska göra det åt en. Det kommer inte att ske. Det hänger på en själv som förälder, allra mest.

En del har emot ordet "förbud", men "förbud" kan innebära många saker. Jag tycker knappt det kan kallas förbud när man inte köper något, eller säger till andra att inte köpa något till ens barn. Det kan väl snarare kallas "inte introducera". Barnet vet ju inte om vad det missar. Min son har redan börjat med pang pang ett par gånger nu (2 år gammal) som han måste fått från dagis. Och då uppmuntrar jag inte det, jag hakar inte på och ger honom en massa hjälp att leka den leken och gör likadant själv. Då har han slutat. Och det kan knappt kalls förbud heller. "Inte uppmuntra" eller nåt

Jag menar inte att jag har nåt emot förbud, men det är inte så att man berövar ett barn en massa som de behöver, om de inte VET vad det är som den missar. Det står liksom inte på dörren och man upprepar det flera gånger om dan "nej, det får du INTE!", och påprackar de ett behov genom att förneka att få det uppfyllt. För att de ska ha ett behov så behöver behovet först skapas. Skapas inget behov, finns det inte där. Inte ett så¨nt här behov. Och där kan man alltså göra en insats. Det är som med godis för mig. Min lill-kille vet inte om vad en klubba är ex. Att man kan äta de. Han har lekt med några hemma hos några släktingar, som om de vore leksaker. Men så länge man inte berättar att "kolla här, man kan öppna de och slicka på de!" så lider han inte av det. Han KOMMER att börja "lida" av det, om han vet vad det är, och kommer skrika och vilja ha de i affärerna men inte får det ex. Varför göra så han får ännu fler måsten när han inte behöver? Självklart måste man lära sig om livet, han äter kakor ex. Men det finns nog med frestelser och saker som man kommer att ha svårt att ha kontroll på och hålla borta, och då är det ok med inte då osv, för att man ska ha nog med de sakerna. Alltså får man som föräldrar fundera sig fram till och bestämma vad man vill introducera när.

Problem blir det ju då förstås när det gäller påverkan från andra barn. Men jag tror (som jag skrev till Gislöv) att man kan göra mycket ändå. Ger man bara upp, då gör man inget i alla fall. Jag tycker man ska tänka på då att det man lyckas med för sitt barn, då hjälper man även andras barn, för att de inte blir smittade av det dåliga. Leker inga barn med pistoler så kommer färre andra bli intresserade av de. Stöter man inte på det, så skapas inget behov. Det ligger INTE i generna att man måste skjuta! Stenåldersmänniskornas bebisar och inte heller de vuxna gick och gjorde "pang pang". Det är nåt vi uppfunnit och är ingen naturlag eller måste.

Jindra, menar du seriöst att du tycker att man måste introducera allt på en gång, för annars lär man sig aldrig och kommer aldrig stöta på det?!

->"Jag förstår inte riktigt logiken i de som ser till att deras barn inte får komma i närheten av vare sig leksakspistoler, våldsamma tecknade filmer ( typ Pokemon å liknande)...när är det tänkt att barnen ska få möta det?"

Sex, alkohol, droger, sjukdomar, våld, krig, elände, det kommer, vare sig man vill eller inte., Det behöver man inte "introducera" så tidigt som möjligt för att man inte ska tappa hela barnets livs-utveckling... Jag tror att barn behöver tid. Tid att smälta. Att lära sig. Ta en sak i taget och få prata om det och gå igenom det. De behöver få stöd och hjälp i den processen av de vuxna. Det måste få ta tid. Alltså tycker jag INTE att "allt på en gång bara" är nåt bra! Jag tycker det är trist inställning att man tror att man måste lära barn som är ett par år gamla om sånt, de har ju knappt lärt sig prata och tänka knappt! Hur ska de kunna anlysera världsproblematiken, eller ens kunna fatta om de får infon upplagd för sig?! Tycker du så om sex också, så det ska introduceras i dockvärlden tidigt, porr i barnböckerna, i de tecknade filmern etc. -"Det är ju sånt de måste lära sig!" Eller kanske de lär sig ändå när de blir äldre....?

Anrdrés mamma->Tack för dina inlägg. Bra att det funkat för er.

->"Mina barn har heller aldrig lekt med sina vapen som pang-pang, du är död - utan varit ute och jagat älg och hare med sina vatten och plastpickor!!"

Det är betydligt bättre än att leka pang du är död, helt klart. Om man lyckas med det som du skriver är det ju jättebra.

Ville bara kommentera också:
->"Barn är såååå mycket klokare än vad ni verkar tro!!!"

Barn uppfattar nog mer än man tror, "små grytor har också öron". Men är "kloka"? Jag tycker inte det. De har inte samma förmåga att analysera saker som äldre har. Kritiskt granska. De är som oskrivna blad. Bladen fylls efter hand på med saker. Ju mer fyllda blad, ju större möjlighet att korrekt kunna tolka ytterligare info som kommer till på ett bra sätt, sila och lägga in egna värderingar i besluten som de tar, åsikterna som de anammar. Barn måste få möjligheter att _bli_ kloka. Genom att stegvis få ny info och hjälp med att tolka den. Alltså måste saker få ta tid som jag skrev ovan. Så att man så fort som möjligt når det stadiet så man kan tolka själv på ett bra och nyanserat sätt. Istället för att smacka på med allt på en gång och det blir kaos i huvet och det blir ingen ordning på nånting och kommer inte att bli heller. (alltså jag bara pratar allmänt och inte om din situation eller så).