Leksaksvapen
Jag tycker inte om vapen, alls. varken riktiga eller attrapper. Alltså kommer jag förbjuda alla slags vapen hemma och min dotter kommer inte få ha vapen. (Hennes pappa har dock gjort dilemmat än värre för mig genom att hävda att han måste få ha sin hobby att smala på japanska svärd!!!)
Som förskollärare har jag tuggat denna fråga om och om. Ett är säkert: barn bearbetar vad de upplever i sina lekar. Det är nödvändigt att de får göra det. Samt att barn tittar på teve och lyssnar på vad vuxna pratar om - alltså upplever de krig. Andra barn har dessutom upplevt krig på egen hand. Ett lekförbud gör ingen nytta, snartare skada....
...men då det samtidigt är viktigt att vuxna visar sin närvaro även i leken genom att sätta gränser, är det befogat att däremot förbjuda vapen t e x. Barnen kommer användda pinnar istället där de finner det nödvändigt. jag brukar lära barn med krigslek-behov att skjuta med pekfingret. Det är ok - en pekfingerpuffra kan småningom assimileras till egen styrka, något som adderas till självförtroendet. För pojkar blir det en ännu mäktigare symbol, som fallisk maktfaktor.
Hm, låter det här för teoretiskt? -Jag utbildar mig även till barnbildsterapeut, det utvecklingspsykologiska tänkandet är ständigt närvarande. varje dag i arbetet på förskolan ser jag belägg för dess teorier.