Hej!
Jag hade ett utomkvedshavandeskap i oktober som jag opererades för. Även om sänkningen av hcg gick lite långsamt på slutet och jag fick gå och ta blodrov rätt länge så gick den ner tillslut och jag behövde inga cellgifter. Jag känner igen rädslan för att få det igen. Även om jag så gärna vill ha barn så har jag ibland blivit lättad då graviditetstesten varit negativa för då har jag i alla fall inte utomkveds.
Jag är rejält orolig att det är något fel på mina äggledare så att vi kommer att behöva göra ivf. Då jag blev gravid (som slutade med utomkveds) så hade vi försökt i åtta månader och nu har det ju gått ett halvår efter operationen utan resultat. Jag ringde faktiskt idag och bokade tid för att påbörja en barnlöshetsutredning. Efteråt så kände jag mig så otroligt lättad. Jag har tänkt ett tag att vi nog borde göra en utredning men har skjutit på det där telefonsamtalet. Men nu ska jag inte bara skrämma upp er andra. Jag har läst om folk som blivit gravida ganska snart efter ett utomkveds.
Jag tycker också att det kan vara jobbig att umgås med folk som är gravida eller har bebisar, just för att det påminner mig om hur min graviditet slutade med operation i oktober istället för bebis. Senaste tiden har varit extra jobbig då beräknad förlossning skulle varit i början av juni om allt gått som det skulle och jag har tänkt på att jag skulle kunnat haft ett barn nu. Jag har flera kompisar som fått barn det senaste året och jag har tyvärr inte orkat ha så mycket kontakt med dem på sistonde. Jag har tänkt ett tag att jag borde se till att träffa dem snart men skjutit upp det hela tiden. Nyligen tog jag mig dock i kragen och ringde ett par av dem och bestämde träff nästa vecka. Det kändes jättebra direkt då jag lagt på luren. Jag ser verkligen fram emot att träffa dem och även deras barn.