Själv är jag stolt Västgöte, född och uppväxt i Lidköping. Min pappa har lärt mig en massa lustiga västgötska ord som väldigt få andra förstår: feschla, dröschla, klenig, trö, öffsadrôpp m.fl.
Vad har ni andra för dialektala hyss för er? 
Här kommer en klassiker: Uttalas det "kex" eller "tjex"? Jag, som sagt, är från Västergötland så jag uttalar det så klart "tjex" men det brukar vara en het diskussion mellan mig och min sambo som är från Linköping. Fredrik Lindström (min språkguru) har sagt att det mest svenska är att uttala det "tjex" eftersom det är ett låneord från engelska (cakes).
Det vanligate mönstret i svenskan för k före vokal är att k-ord vars första vokal är e, i, y, ä och ö uttalas med tj-ljud (kind, kika, kedja m.fl.) medan övriga vokaler ger uttal med /k/. Vissa lånord följer originalspråkets uttal, medan andra försvenskas. Och rätt ofta kan båda uttalen förekomma, ett som följer originalspråket (kex med k-ljud som i eng. cakes) och ett som försvenskats (kex med tj-ljud).
De som uttalar med hårt k är alltså bakåtsträvare. 
Ha! Det är bara som ni tror! Du vet väl att Sveriges vagga egentligen ligger i Västergötland?
Fniss Det är bara att börja uttala orden som vi gör. Jag kan gladeligen hjälpa dig.
Tro mig, jag tycker inte västgötska är nån fin dialekt. Otroligt bonnig och ful är den, men det finns ju värre. *hostskånskahost*
Jag bor i Småland och det tar ett tag att vänja sig vid den dialekten. De har tydligen en stark ovilja att säga "r".
Jag tror inte det är bara stockholmare som säger med hårt sch-ljud. Jag uttalar det också så, så det måste finnas på fler ställen.
Och på tal om skånska, så fick jag nyligen lära mig att balle på skånska betyder rumpa. Här är det samma sak som snopp.
betsla, det där hade jag lite svårt att förstå 
betsla
Är det nån annan som använder ordet "henka"?
betsla, i mina hemtrakter är "henka" en väldigt specifik aktivitet: när man cyklar och grabbar tag i någon som åker moped (åker snålskjuts kan man säga)
lurv, han/hon kommer att få en VÄLDIGT intressant dialekt!
ninan: Österlen är nästan paradiset på jorden. Vi har sommarstuga i Yngsjö och jag känner mig nog aldrig så mycket hemma som jag gör där. Men jag har problem med skånskan, jag tycker verkligen inte om den. Förlåt alla skåningar.
Grina = skratta måste vara nåt väldigt skånskt. Jag använder det också i betydelsen "gråta". Kanske en missuppfattning av engelskan "grin" - hånle, flina?
Kollade upp det på susning.nu:
Språkproblem, källa till förvirring. Identiska ord med helt skilda betydelser i olika delar av Skandinavien. Betydelserna är till råga på allt varandras motsatser och det är svårt att avgöra vilken form som avses i löpande text - I båda formerna kan man grina av lycka vilket innebär två helt olika saker. Ytterst innebär ordet att göra grimaser vilket även orden grinig? och Grinolle visar.
1. Grina i Sverige
På svenska innebär att grina att man gråter.
På svenska innebär att grina att man visar tänderna i ett grin.
Används flitigt i uttrycket att grina illa.
Att grina upp sig innebär att försöka se glad ut utan att man är det. Som t.ex. i uttrycket: "han grinade upp sig framför spegeln".
2. Grina i Skåne
På skånska innebär att grina att man skrattar, jmfr grin.
3. Grine i Danmark
Liksom i Skåne betyder att grine i Danmark att man skrattar.
Björkeli
Var sjutton kommer de ifrån??
puff 
lapitufa: adressen är swedia.ling.umu.se/