Inlägg från: Snowflake72 |Visa alla inlägg
  • Snowflake72

    Behålla missbildat barn..

    Mamman utan barn skrev 2009-04-25 11:46:08 följande:


    Jag förstår tanken bakom din fråga, men jag skulle definitivt göra abort om man kunde vara hyfsat säker på att missbildningen/felet är grovt. Det är inte ego på något som helst sätt att önska ett friskt barn och därmed ta bort ett sjukt barn. Barnet ska leva hela livet med de förutsättningar det föds med och det är inte det minsta okej att föda ett barn som med största sannolikhet kommer få ett liv med låg livskvalité.
    Låg livskvalitét? Vem ska bedöma vad som är hög eller låg livskvalitét? Läkare? Du? Jag tror att vi många gånger antar att människor med olika former av handikapp har låg livskválitét utan att vi egentligen vet det. Det där kan vi nog omöjligt avgöra om vi på ett UL ser en missbildning. Har själv en dotter med handikapp som vi såg delvis på UL. Jag är så tacksam att vi inte övervägde abort. Hon är familjens gladaste och mest bekymmerslösalilla solstråle.
  • Snowflake72

    Mamman utan barn skrev 2009-04-25 12:18:31 följande:


    Ja, det var ju en bra fråga. Givetvis är det relativt vad som räknas som låg livskvalité, men nog kan de flesta hålla med om att det innefattar grava handikapp av olika slag. Jag tycker personligen inte att det är okej att föda ett barn med downs syndrom eller vilka andra "fel" som helst som innebär att barnet inte kommer att kunna klara sig självt, utvecklas normalt osv. Jag snackar alltså inte om mindre "fel". Och detta är min egen högst personliga åsikt. Så i mitt fall då skulle det vara jag som avgör vad som räknas som låg livskavlité för mitt barn.
    Inte Ok att föda ett barn med DS? Jag respekterar att det är din personliga åsikt men för mig är den ytterst skrämmande.Här har du verkligen ett ex på människor med hög livskvalitét som inte lider av att de inte kan klara sig själva. Att vara oberoende av andra är kanske livskvalitét för dig och mig men många som är födda med att vara beroende av andra ser inte det som något som sänker deras livskvalitét. Träffa gärna barn och vuxna med DS så kommer du att upptäcka människor fulla med livskvalitét utifrån deras värld.
  • Snowflake72

    Mamman utan barn skrev 2009-04-25 13:24:26 följande:


    Jag har träffat barn och vuxna med dessa problem och jag har alltid känt inom mig att jag aldrig skulle önska något av detta för mitt eget barn. Eller mig själv. Men jag förstår att min åsikt kanske känns provocerande för en del som kanske anser att allt liv är heligt eller något sådant.
    Det är nog ingen som önskar sitt barn annat än att vara helt utan handikapp både vid födseln och för resten av sitt liv! Det tror jag alla kan skriva under på. Men man ska inte nedvärdera människor med handikapp de har precis samma värde som oss andra! Jag tror inte på helighet osv men jag tror att vi ibland utifrån oss själva bestämmer vad som är bra livskvalitét osv utan att kunna sätta oss in i hur andra människor känner det.
    Jag hoppas att alla får friska barn men om barnen föds med handikapp hoppas jag att vi tillsammans arbetar för att de ska känna sig värdefulla och uppskattade för dem de är. En dag kan vi själva råka ut för något i livet som gör oss beroende och handikappade-förlorar vi vårt värde då?
  • Snowflake72

    Mamman utan barn skrev 2009-04-25 17:50:14 följande:
    [citat]
    Nu vet jag inte varför min önskan väcker sån ilska bland er. Jag har aldrig någonsin nedvärderat någon människa med funktionshinder, och skulle aldrig drömma om att göra det! Mitt svar till detta i ts är att jag personligen skulle iallafall överväga abort beroende på hur långt jag kommit i graviditeten och hur gravt handikappet/missbildningen eller sjukdomen eller vad det nu må handla om, kunde uppskattas till.

    Ja din "önskan" väcker inte ilska hos mig men sorg. Du skriver att du inte nedvärderar människor med funktionshinder men din ståndpunkt gällande barn med DS är: Gärna människor med DS i samhället men inte hos mig. Det är dubbelmoral för mig!
    Angående föräldrars sänkta livskvalitét så tror jag många gånger som någon skriver att den kan sänkas inledningsvis. Hela ens värld slås omkull då det händer något oförväntat. När vi fick vår dotter som har ett handikapp så var jag ledsen och tänkte att jag blir aldrig glad igen i ca 1 år. I dag är tror jag min livskvalitét är högre än tidigare. Jag glädjer mig åt småsteg i hennes utveckling ( hon är 9 år idag) Jag var nog den lyckligaste människan i världen när hon tog sina första steg, sa sitt första ord osv. Med sonen har jag ockå blivit glad men det har varit en självklarhet att dessa första steg kommer osv. För min del är livskvalitéten högre än innan men självklart önskar vi att hon var utan handikapp!

  • Snowflake72

    Mamman utan barn skrev 2009-04-26 13:02:15 följande:


    Precis så här känner jag. Jag tycker inte det är rätt att föda ett barn om man kan misstänka att det kommer behöva lida på olika sätt.Det handlar alltså om grava missbildningar m.m.
    Fast du tyckte tidigare i tråden att det inte det var OK att föda ett barn med DS och det är väl ändå exempel på ett kromosomfel som inte personerna med DS lider av..
Svar på tråden Behålla missbildat barn..