Behålla missbildat barn..

Jag har svårt att tro att någon tar emot ett besked om att allt inte är som det ska med en attityd av "ingen big deal".

Det man har att överväga är en relativt sen abort, så det är liksom inte bara en tankekonstruktion.

Det beror väl också på vad avvikelsen eller missbildningen innebär. I många fall är det svårt att ge en prognos.

Jag förstår tanken bakom din fråga, men jag skulle definitivt göra abort om man kunde vara hyfsat säker på att missbildningen/felet är grovt.

Det är inte ego på något som helst sätt att önska ett friskt barn och därmed ta bort ett sjukt barn.

Barnet ska leva hela livet med de förutsättningar det föds med och det är inte det minsta okej att föda ett barn som med största sannolikhet kommer få ett liv med låg livskvalité.

min sin föddes med två missbildningar,dessa såg de inte på UL

idag är han 199% återställd,det ena fick åtgärdas med en operation

så länge det är små missbildningar så bör man behålla barnet.om det är stora och svåra missbildningar så kan abort var den rätta utvägen

Vilka missbildningar menar du? Jag känner att jag vill ha precis det barn som vi väntar nu, så länge som vi längtat efter detta barn så skulle det krävas bra mycket för att vi skulle välja/klara av att ta bort det. Det skulle väl vara om barnet kommer att få ett kort och plågsamt liv.

Ja, det är ju som du skriver, och jag kan tycka att det är provocerande hur lätt barn väljs bort bara för att de inte är "perfekta".

Men kan inte svara på din fråga, har ingen erfarenhet av detta.

Alla ser olika på vad en missbildning är.
En del gör abort för att barnet har läpp o gomspalt och andra skulle inte ens tänka tanken på abort för en sådan sak.
Så jag tror att missbildning för oss alla är otroligt olika.

Jag känner ett par som fick veta ganska tidigt att deras barn skulle få allvarliga missbildningar, skulle eventuellt inte kunna gå, men dom va så glad över att vara gravida så d va ingen tvekan om att behålla d... dom fick förbereda sig lite extra bara på vad som kommer behövas i framtiden för att göra d så smidigt o enkelt som möjligt för sitt barn bara! Jag tror att d helt beror på situationen runt omkring faktiskt... ja vet inte! Men deras barn är helt underbart o världens sötaste tjej O hon e ju lika älskad för d...

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 11:46:08 följande:

Låg livskvalitét? Vem ska bedöma vad som är hög eller låg livskvalitét? Läkare? Du? Jag tror att vi många gånger antar att människor med olika former av handikapp har låg livskválitét utan att vi egentligen vet det. Det där kan vi nog omöjligt avgöra om vi på ett UL ser en missbildning. Har själv en dotter med handikapp som vi såg delvis på UL. Jag är så tacksam att vi inte övervägde abort. Hon är familjens gladaste och mest bekymmerslösalilla solstråle.

Finns det folk som gör abort för läpp- och gomspalt?

Ja, det var ju en bra fråga. Givetvis är det relativt vad som räknas som låg livskvalité, men nog kan de flesta hålla med om att det innefattar grava handikapp av olika slag.

Jag tycker personligen inte att det är okej att föda ett barn med downs syndrom eller vilka andra "fel" som helst som innebär att barnet inte kommer att kunna klara sig självt, utvecklas normalt osv.

Jag snackar alltså inte om mindre "fel".

Och detta är min egen högst personliga åsikt. Så i mitt fall då skulle det vara jag som avgör vad som räknas som låg livskavlité för mitt barn.

Både min mamma och min bästa kompis har valt att inte göra UL på grund av detta (bland annat), de vill inte behöva ställas inför det svåra beslutet.

Min pojkvän och jag diskuterade igenom saken innan vi åkte på rutin-UL och då kom vi fram till att om det skulle visa sig att det var något fel på barnet som inte skulle innebära att barnet troligtvis skulle lida och ha fruktansvärt ont eller leva väldigt kort så skulle vi ändå behålla.

Min pojkvän kände sig helt säker på detta, jag är själv lite osäker men en så sen abort som det skulle innebära om man gör abort efter RUL så skulle det krävas att något var väldigt väldigt fel, inte något fel som barnet skulle kunna leva med alltså, även för mig.