Jag förstår tanken bakom din fråga, men jag skulle definitivt göra abort om man kunde vara hyfsat säker på att missbildningen/felet är grovt.
Det är inte ego på något som helst sätt att önska ett friskt barn och därmed ta bort ett sjukt barn.
Barnet ska leva hela livet med de förutsättningar det föds med och det är inte det minsta okej att föda ett barn som med största sannolikhet kommer få ett liv med låg livskvalité.
Nu vet jag inte varför min önskan väcker sån ilska bland er. Jag har aldrig någonsin nedvärderat någon människa med funktionshinder, och skulle aldrig drömma om att göra det!
Mitt svar till detta i ts är att jag personligen skulle iallafall överväga abort beroende på hur långt jag kommit i graviditeten och hur gravt handikappet/missbildningen eller sjukdomen eller vad det nu må handla om, kunde uppskattas till.
Jag förstår att ni hängt upp er lite på mitt ordval livskvalité, och visst där har ni kanske lite rätt, det är ju främst föräldrarnas livskvalité som påverkas eftersom barnet beroende av "fel" förmodligen inte skulle kunna förstå vad som är annorlunda eller vad den går miste om så att säga.
Men de föräldrar jag känner som fått barn med t ex downs syndrom, har varit bl a ensamstående och handikappet varit så gravt att de inte ens kunnat ta hand om barnet hemma utan tvingats låta det växa upp på den typ av vårdhem som tar hand om sådana barn.
Jag, återigen, personligen skulle tänka på en två och tre gånger innan jag väljer att utsätta mitt barn för ett vad jag anser vara ofullkomligt liv, och inte minst mig själv.
Hemskt ledsen att min ståndpunkt som tvärtemot ts åsikt och tro verkar vara den som provocerar er så.
Jag förstår att du som har eget barn med DS tar åt dig lite grann, men du får nog sluta läsa mellan raderna för jag har aldrig nedvärderat vare sig ditt barn eller något annat med funktionshinder.
Rul görs ju normalt i vecka 18-20, så hur i hela friden skulle dessa aborter hinna göras innan vecka 18 menar du?
Nej, det går inte alls ihop.