Behålla missbildat barn..

Alla ser olika på vad en missbildning är.
En del gör abort för att barnet har läpp o gomspalt och andra skulle inte ens tänka tanken på abort för en sådan sak.
Så jag tror att missbildning för oss alla är otroligt olika.

liag

Äldre 25 Apr 14:04

#19

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 12:18:31 följande:

Ja, det var ju en bra fråga. Givetvis är det relativt vad som räknas som låg livskvalité, men nog kan de flesta hålla med om att det innefattar grava handikapp av olika slag. Jag tycker personligen inte att det är okej att föda ett barn med downs syndrom eller vilka andra "fel" som helst som innebär att barnet inte kommer att kunna klara sig självt, utvecklas normalt osv. Jag snackar alltså inte om mindre "fel". Och detta är min egen högst personliga åsikt. Så i mitt fall då skulle det vara jag som avgör vad som räknas som låg livskavlité för mitt barn.

Ser att du skriver "jag personligen" men jag måste få kommentera ändå.
Jag vet flera som har DS som klarar sig själva och också de som inte klarar sig själva men som lever otroligt bra liv med massor av fritidsintressen och har det väldigt bra, självklart finns det flera som inte lever bra liv men så ser det också ut bland dem som inte har DS eller andra handikapp också.

Kan meddela att jag är mamma till ett barn med DS som jag i och för sig inte viste om innan hon föddes men jag gjorde ett medvetet val att inte kontroller innan heller fast jag var en gammal mamma.

liag

Äldre 25 Apr 14:08

#20

The Maria skrev 2009-04-25 12:17:26 följande:

Finns det folk som gör abort för läpp- och gomspalt?

Har läst om detta här på forumet och på andra forum.

Till TS vad är missbildning för dig?

liag

Äldre 25 Apr 14:13

#22

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 13:24:26 följande:

Jag har träffat barn och vuxna med dessa problem och jag har alltid känt inom mig att jag aldrig skulle önska något av detta för mitt eget barn. Eller mig själv. Men jag förstår att min åsikt kanske känns provocerande för en del som kanske anser att allt liv är heligt eller något sådant.

Heligt?
Jag är en vanlig person som inte tror på gud eller något annat men jag tror att man kan leva värdiga liv fast man är handikappad eller utvecklingsstörd.
Det största hindret för funktionshindrade är de som tycker synd om dem och tycker att de lever ovärdiga liv.
Men det är ju så klart vad JAG tycker.

liag

Äldre 25 Apr 14:22

#24

Marinero skrev 2009-04-25 14:12:49 följande:

Snowflake72: jag håller verkligen med dig! Jag tror att de som möjligtvis får sämre livskvalitet är föräldrarna som får t.ex ett barn med DS. Men jag har läst, hört och träffat en del föräldrar som i slutändan tycker det är underbart med deras barn trots handikappet, och har själv träffat barn/vuxna med ds och de verkar högst lyckliga i sin egen värld. Många av dem kan dessutom klara sig själv i ganska lång utsträckning, aldrig helt själva... men ändå. Räcker med att titta på "en annan del av Köping" så har man ju ett bevis på god livskvalitet Skulle jag själv få ett barn med ds el ett annat handikapp, skulle jag nog bli livrädd och givetvis ledsen och besviken i början. Men jag skulle aldrig sluta älska mitt barn.

Här tjejernatva.blogspot.com/ bor en lycklig familj med två lyckliga barn det enda som är tråkigt just nu är skolvalet som hindras av personer "som tycker synd om".
Just nu sitter hon som enligt en del inte kommer att leva värdigt liv och pärlar halsband exakt lika som hennes tvillingsyster gör.

liag

Äldre 25 Apr 16:04

#28

Superbia skrev 2009-04-25 15:47:51 följande:

Vet du hur deras omgivning reagerade på detta? Om de höjde på ögonbrynen och undrade varför i helvete de ville ha ett missbildat barn eller om de bara "jaha.. vadå då? Ett barn är ett barn.."?

Frågan var ej till men:
Men alla har väl inte samma omgivning.
Sedan om jag väljer föda ett barn med en missbildning (vad det nu är) som jag viste innan så har ju ingen annan med detta att göra, det är ju mitt och barnets fars beslut.
Om andra tycker man är konstiga så är det ju inte mina vänner längre och om det avser personer som är ytliga vänner så spelar det ju ingen roll.
Ett bra sätt att se vad man har för vänner.

liag

Äldre 25 Apr 21:35

#37

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 17:50:14 följande:

Jag förstår att du som har eget barn med DS tar åt dig lite grann, men du får nog sluta läsa mellan raderna för jag har aldrig nedvärderat vare sig ditt barn eller något annat med funktionshinder.

Jag tar INTE åt mig av vad du skriver jag endast INFORMERAR andra att det du skriver inte stämmer för många som har DS eller för dem som har barn med DS.
Skulle vara intressant att få reda på vad för andra handikapp den person med DS du känner som inte kunde bo hemma?
Det är inte så vanligt att personer med DS har så svåra andra handikapp att de inte kan bo hemma.

liag

Äldre 26 Apr 10:07

#46

Mamman utan barn skrev 2009-04-25 19:30:43 följande:

Vad är det med dig människa?! Läs mitt inlägg och sluta larva dig, varför ska jag "hålla käft" för att min ståndpunkt i denna hypotetiska fråga skiljer sig från din?! Jag fick själv missfall för att det var "fel" på mitt barn, och det valet gjorde naturen åt mig vilket jag är tacksam för!Skärp dig. För övrigt gäller mina personliga åsikter hur jag skulle resonera kring mitt eget barn om jag skulle varit tvungen att ta ställning, så nej du jag tänker inte "hålla käft", men du och jag har talat färdigt med varandra.

Oj vilka ord du använder.
Vad gör att du blir så arg när någon säger mot dig.
Klarar du inte att få andra åsikter eller?
Tråkigt att det inte går att diskutera med dig på ett diskussionsforum.

liag

Äldre 26 Apr 21:36

#78

Natosh skrev 2009-04-26 12:17:02 följande:

Min dotter föddes med en, i jämförelse, lindrig missbildning som låter mycket värre än vad den nu var. Hon föddes med ett hål i buken och tarmarna på utsidan, detta åtgärdades med operation direkt efter födelsen och hon var helt återställt efter en vecka. Vi drabbades som tur var av en väldigt lindrig variant men det låter väldigt dramatiskt. Varken läkare eller barnmorska ens yttrade alternativet abort utan såg det som en självklarhet att vi skulle behålla och hoppas på det bästa. Det gjorde inte vi heller.Men vanliga dödliga som aldrig har hört talas om något sådant tyckte förstås att det var jätteotäckt och undrade hur man ens kunde överleva graviditeten med en sådan missbildning. Då var det många som undrade om abort men jag förklarade att det inte funnits ens på kartan eftersom att det med största sannolikhet gick att reparera. Det kändes lite skrämmande och absurt att höra ens ordet abort om mitt barn som ju var helt friskt i min värld, men jag förstår ju hur de tänkte.Väntar nu på första ultraljudet med barn nummer två och är jättenervös. Jag har alltid varit säker på att jag skulle göra abort om barnet hade en väldigt allvarligt missbildning, men jag är väldigt osäker på hur jag skulle göra nu. Jag fick höra om min väns bror som hade ryggmärgsbrock. Mamman råddes till abort av samtliga läkare men ångrade sig precis innan. Efter operation är han nu en jättesöt frisk liten grabb som skuttar omkring som vilket annat barn som helst. Det får en att tänka. Det är svårt, det kan ju gå bra men man vill inte utsätta sitt barn för onödigt lidande...Angående DS skulle jag inte göra abort, om det inte var andra missbildningar som ibland kommer med som innebar att barnet garanterat inte skulle överleva spädbarnstiden, eftersom att jag anser att ett barn med DS till och med kan få ett liv med långt högre livskvalitet än en "frisk" människa.

Vilket bra inlägg!

Behålla missbildat barn..

INNEHÅLL