Jag har svårt att tro att någon tar emot ett besked om att allt inte är som det ska med en attityd av "ingen big deal".
Det man har att överväga är en relativt sen abort, så det är liksom inte bara en tankekonstruktion.
Det beror väl också på vad avvikelsen eller missbildningen innebär. I många fall är det svårt att ge en prognos.
Mamman utan barn skriver:
"Jag tycker personligen inte att det är okej att föda ett barn med downs syndrom eller vilka andra "fel" som helst som innebär att barnet inte kommer att kunna klara sig självt, utvecklas normalt osv."
Det är inte en personlig åsikt, eftersom den handlar om andra människors liv. Du har alltså aspekter på mitt och andra människors barn , val och föräldraskap. Och med vilken rätt?
Därav: skitsnack!
Uppsträckning!
Rättning!
"Skärpning!"
Marsch!
Hej!
Jag hör nog till dem som har förmågan att se positivt även på svåra situationer och besked. Som du skriver "jaha, då får vi anpassa oss till det".
Men det är också ett chockbesked som inte är enkelt.
Vi fick besked om tarmmissbildning på vårt andra barn och valde att inte ta reda på ev diagnos genom fvp. Vi ville möta barnet och inte diagnosen. Det var ett beslut som helt grundade sig på vår känsla för barnet och på att en av läkarna förmedlade en rak informativ inställning av att det här kan åtgärdas.
Vi berättade inte om risken för kromosomavvikelser och annat för alla i omgivningen, eftersom vi ville att de också skulle möta vårt barn som individ i första hand.
När man (vi) står inför att livet kan ryckas ifrån en på något sätt, blir frågan inte längre klinisk. Det går inte att lösa vissa saker genom bara hypotetisk etik, eller genom att "avbryta". Det är en verklighet, och det är ens eget liv det handlar om.
För oss blev det som en gåva knepigt nog (är inte religiös det minsta kan jag påpeka)...
Det blev en mycket stark påminnelse om att leva i och ta vara på nuet, för vi har bara det här just nu - så som vi känner det.
Och så fick vi ju ett alldeles enastående fantastiskt barn. Som har rätt till sitt liv och som lever det strålande fullt ut.