ångrar flytt!

Nyfiken gul:
Egentligen var det inget förhastat nu heller, något vi tänkt och prtat om många år men på slutet blev det nog "bara" bestämt och är det gjort ja då kör man på liksom i förhoppningen att det var detta vi pratat om så länge och trott vi skulle göra.

Jag är ledig med vår minsting så för mig hade arbetssituationen sett likadan ut även om vi stannat kvar. Får söka jobb.

Är nog sant som du säger, man flyttar inte ifrån sina problem. Har inge med familjen men har haft jobbig tid med saker sista tiden som jag kanske trodde skulle försvinna, vet inte riktigt men visst kan jag ibland fråga mig själv om det var en from av "flykt"!!

Det känns som ett stopp på vägen, vi har inte drömboendet än och vännerna står väl inte på rad utanför dörren...antar att TID är det som gäller. Svårt bara att försöka känna sig hemma i något som fortfarane är så splittrat, svårt att hitta ett lugn och kunna njuta av tiden och framför allt ta vara på tiden.

TACK för dina kloka ord!

Nu har det snart gått ytterligare en månad och jag har verkligen försökt att inte tänka tillbaka på livet innan. Jag saknar det fortfarande lika mycket och känner att det är i den miljön och med de möjligheterna som jag vill bo. Här känner jag lite att "livet slutar" för allt runt om kring är i mindre skala och det är inte mig. Nu minns jag tydligt varför jag flyttade härifrån.

Jag har insett att flytten var något av en flykt från en mycket intensiv och jobbig period och nu när jag flytta därifrån så kan jag se vad det var som gjorde att min sambo ville bo kvar ett par år till...han kände det jag inte haft tid att känna.

Sambon säger att jag måste bestämma mig! Om jag fick göra det utan att nån skulle tänka eller tycka nåt så skulle jag stå flyttklar imorgon. Vet dessutom att jag har jobb om jag vill där.

Är det så fel att flytta tillbaka? Inte imorgono men till nästa vår. Måste man känna att man gjort rätt, finns det ingen ånngervecka?

Tacl Nyfiken gul för bra inlägg. Har tänkt mycketoch grundkänslan är att jag vill bo "mitt i smeten" med allt liv runt omkring och möjligheter överallt. Jag vill ha det som vi hade fast jag då inte kunde se det då. Jag vill inte bli kvar här.

Vi gjorde många fel när vi flyttade, vi kolla aldrig upp stället, vi åkte inte hit och spenderade längre tid för att känna efter, JAG tog ett på tok för hastade slutsatser och pushade oss till en flytt. ag kan lätt säga att det är det sämsta beslut som jag någonsin tagit. Jag saknar dock inte huset utan allt runt om kring.

Starlight mamman: Tråkigt att höra att det är fler som jag. Det är en hemsk känsla! Min man frågar ofta vad det är jag saknar men et är svårt att specificera, det ar allt...på olika sätt. Jag tror mer på oss som familj där än här. Visst skulle jag säkert kunna hitta en gyllene medelväg i ett hus och jobb och allt vad det ska vara....men jag vill inte bara nöja mig med att "det är bra". Jag vill verkligen vara nöjd och glad över var jag bor. Har svårt att känna det nu.

Vi har några år kvar till förskoleklass men hur som helst vill man ju börjar rota sig där man vet att man ska vara så snart som möjligt. Flyttar vi nu känns det som att vi inte kommer ångra oss.

Vad säger din man om dina känslor. Är ni överens?