Går era barn barfota ute?

visst springer de barfota här hemma på gården el på stranden,andra gräsmattor.men inte på stan eller i affärer.

Jag går själv gärna barfota (dock inte långa sträckor på asfalt och inne i stan och så, det är inte mysigt), och kommer absolut inte att hindra mina barn från, snarare tvärtom!

Nu är iofs min son bara 10 månader (imorgon), men idag kröp och stod han barfota i en lekpark. Kändes ganska självklart.

Mina barn får gå barfota till sandlådan som ligger precis utanför vår gård. Andra föräldrar i det här radhusområdet är ganska noga med att deras barn alltid har skorna på. Risken finns att man får sticka eller skadar sig, men den är inte så stor.
Jag kan känna mig lite taskig ibland när jag och mina barn går runt barfota och andra föräldrar skäller på sina barn att sätta på sig skorna. Jag känner mig lika konstig när mina barn äter häggbär (som inte smakar bra alls men som inte är farliga heller), medans andra föräldrar jämnt säger till sina barn att man inte får stoppa dem i munnen. Likadant med nypon.

www.barfotakids.com

Nej, vi går aldrig barfota utomhus. Barn gör ju som sina föräldrar och det skulle aldrig falla mig in att springa barfota utomhus; fötterna blir smutsiga samt man får grova fotsulor + att det gör ont att trampa i stenar etc - för att inte tala om att man kan få in något skit i foten!

Varför vill ni gå barfota utomhus?? Förstår inte....man kan väl ha typ sandaler som är öppna om man vill ha luftigt...

Min dotter få gå barfotad , förrförra året så skrek hon på hösten när hon var tyungen att ha sko på sig. Fast iår så går hon i sina "ridstövlar så jag vet inte om hon kommer o gå barfotad i sommar,

Självklart går mina barn barfota så snart det är varmt nog. Och ibland innan dess också, i obevakade ögonblick.

Jag och barnen är nästan alltid barfota när vi är hemma, eller går en kort promenad till skogen, på sommaren.
Ska vi åka iväg har vi bestämt att då ska det vara skor på fötterna. Eftersom vi inte vet vad som ligger på marken.

I stan har det inte hänt, men är vi på landet kastar hon gärna av sig skorna och springer omkring.

Nej de går oftast inte barfota. De har sandaler och flipflop. avskyr själv att vara smutsig om fötterna samt att jag skurit mig svårt ett par ggr då jag gått barfota,.

Nu är det säkert väldigt olika hur man bor.
Men om man bor i ett normalt bostadsområde i en stad skulle jag aldrig låta mina barn gå barnfota.

Nu när vi köpt hur har vi inte gjort annat än plockat glasbitar.
I skogen, på gräsen, på asfalten osv osv.
Dottern trillade härom året och fick in glas i handen. Det var inte kul.

Barnen springer ofta barfota i trädgården. Och jag med för den delen.
Mysigt! Men går vi utanför tar vi oftast på skorna.
Vi har börjat redan. Att det är lite kallt verkar inte barnen bry sig om, så jag låter dem springa.

Vi bor på landet å går gärna barfota (fast inte i "civilisationen" av rent praktiska skäl, skitigt och skräpigt). Barn ett har under sitt första till andra år haft mockasiner när det varit för kallt. Han sprang gladeligen på alla underlag, gräs som grus. Jag vill att barnen ska få en bra balans och känsla för underlaget (det där lät väl präktigt å superpedagogiskt). Nu går snart lillasyster och vi får väl se om hon nöjer sig med mockasiner hon också, eller gå barfota. Fast får hon bättre stadga med sko så får hon väl ha det. Hittills har hon mest slitit av sig skorna och inte gillat dem alls. En förskolelärare sa en gång nåt i stil med: lyckliga, trygga och harmoniska barn kan gå barfota på grus utan att det bekommer dem. Där har ni en lycklig kille. Det har etsat sig fast...

Trevligt med så mycket respons! Vi har just varit på semester i Spanien en vecka och där gick vi barfota så mycket vi kunde, tyvärr var det mycket skräpigare ute än här hemma i vårt område så trots värmen fick vi kränga på oss skor ibland...

Analoga, jag fastnade för din fråga och ser den som ett bra exempel på allas olikhet! Jag får en känsla av att ha svårt att andas när jag har skor eller strumpor, ungefär som att jag har hört att många får av polotröjor. Jag har trampat i glas, bajs, på vassa stenar, ja typ i allt i mitt liv, men den enda anledningen till att jag inte alltid är barfota är faktiskt sociala skäl. Man blir ju smutsig under fötterna, och det är ju inte så kul för dem man kommer hem till om man ska på besök till nån annan. (Men man kan ju be att få låna duschen och tvätta av fötterna när man går in, det gör jag ofta hos dem jag känner lite bättre iaf).

Dessutom vet jag ju att många tycker att det är "äckligt" med bara fötter i affärer, på bussen o.s.v. och har därför av hänsyn till andra skor på mig när jag ska in till stan och så. Men parker, gården här utanför, gräsmattor m.m. känns för mig som acceptabla barfotaställen ur social synpunkt.

Däremot skulle det aldrig falla mig in att använda en disktrasa på golvet hemma och sedan torka av soffbordet med den, trots att det säkert blir samma "snuskighetseffekt" av det som av att gå barfota ute och sen krypa upp med fossingarna i soffan. Det är nog en psykisk/social hangup!

Under min utbildning som idrottslärare fick jag höra att små barn ändå upp i småskoleåren ska gå så mycket barfota som möjligt !

Mina barn går barfota så mycket de vill när jag tycker att årstiden är rätt.

självklart barfota när vädret tillåter det men ej i affärer och på promenader eftersom det alltid finns några som tror att naturen kan återvinna glasflaskor om man krossar dem mot marken.

Barfota i trädgården. Men jag kollar alltid efter humlebon och sådant först. Det är viktigt.

Aldrig barfota i någon park eller liknande. Där kan detfinnas glas som man inte ser, eller bålgetingborn, rödmyror ochjag vet inte vad som man som vuxen kan missa.
Jag har själv blivit stucken av bålgeting, trampat på nässlorm fått rostaggari fötterna, blivit stucken av humlor, getingar och sett andra barn både förr och nu bli det. (Min mamma hade ingen koll på mig)

Så jag vet att det kan finnas risker med att vara barfota litet varstans.
Men i trädgården, helt ok. Skönt att känna gräset under fötterna. Vara lite fri ibland.