Här kan vi fortsätta diskutera Anna Wahlgrens tryckpress och hennes övriga metoder.

- fast av hennes memoarer, som hon fö tillägnar den pappa som ställt upp på flera av hennes barn (inte bara sitt/sina egna), framgår att hon under långa perioder flyttade runt i Sverige och utomlands och då (av förklarliga skäl) inte ville flytta med sig barnen. Vill minnas att de "parkerades" hos denna pappa som nog(?) då bodde i Häggvik, utanför Stockholm...

- fast det underliga är att många "kurare" uppger sig inte utsätta sina barn för alla hemskheter dvs man följer inte kuren till punkt och pricka (vilket hedrar dem) - men jag undrar om de törs tillstå det inför AW? För det är ju nämligen att misshandla hennes "barn"!

Hon kallar sig själv för en sektledare! "Ur led är tiden (än) - Skrivet av annawahlgren 2007-01-12 05:40...så för oss är det sen förmiddag och inte alls gryningstimme. Mina tankar går till er alla, som hållit ställningarna så varmt och kärleksfullt medan jag latat mig på semester, den första alldeles jobbfria på jag vet inte hur många år. Så blir jag också äkta pensionär i år, minsann. Och en rökfri sådan! På tiden, båda delarna. Och i ingenting känner jag mig längre så ensam, som jag alltid gjort förut. Här i Gästboken och på alla de så välbesökta föräldraforumen formligen vimlar det av människor som lever och verkar i Barnabokens anda, som njuter sina barn och värnar om deras medfödda livsglädje som så helig som den är och borde få vara, alltid, fjärran all frusen frustration och vanmakt. Vi har blivit kallade sekt, med mig som sektledare, och fått (och får - vissa fortsätter, elakt och tjatigt) ta sk-t av en kaliber som kunde knäcka en oxe, men vad är det som segrar, alltid och till sist? Det är kärleken. Kärleken till de små, och inte så små, barnen är vad som genomsyrar såväl Barnaboken som min livsgärning rakt igenom, och i den kärleken, som talar i handling, står jag inte ensam ett dugg, vilket oavbrutet bevisas på dessa sidor. Jag vet inte hur jag ska kunna tacka er alla, men härmed göres ett tappert försök! Den dag jag lägger näsan i vädret för gott vet jag att tusentals, hundratusentals, hjälpande, stödjande kärleksfulla händer tar vid och de finns där redan nu. Så varför skulle inte en "sekt" kunna vara god, en kärlekens sekt? Kärleken har alltid kunnat värva medlemmar och besegrat hat och småsinthet. För en sådan sekt är jag världens stoltaste över att få vara stormamma!Tack, ni alla mina kära små - och inte så små - barn, i alla åldrar, i växande antal, som lever och verkar i kärlekens styrka, med dess obändiga kraft, och som möts och talar här. Många som hittat hit har skrivit: "Det kändes som att hitta hem." Så ville jag det skulle kännas. Och så känns det för mig. Så känns det i kärlekens öppna, rena famn: man har äntligen hittat hem. Vilken välsignelse det är, detta internet, där en sekt som denna öppet kan få dyrka det mirakel som kallas små barn! Smutsen, misstänkliggörandet, ondskan drar alltid till slut det kortaste strået. Det är den lärdom jag envist tagit av mitt liv och tänker fortsätta tro och veta - med er hjälp, som finns här massiv. Här knäcks inga oxar! Tvärtom! De blir fler och fler och fler! TACK, tusen tack, ingen nämnd och ingen glömd. Innerligen önskar jag er alla en fullkomligt underbar fortsättning på det nya året 2007!"

Fast den pappan tog inte bara hand om sina barn, utan även andras (om nu rätt skall vara rätt!)

AW har kommenterat artikeln på aftonbladet:

Anna Wahlgren, 66 år, Idag 11:06gfx.aftonbladet-cdn.se/template/ver1-0/gfx/sn...); background-repeat: no-repeat; background-attachment: initial; -webkit-background-clip: initial; -webkit-background-origin: initial; background-color: transparent; padding-left: 13px; background-position: 0px -129px;"> Käre Lars H, du anklagar mig för barnmisshandel, talar om Baby Shake Syndrum och varnar folk. Jag är smått bestört. Vi har talat om barnmisshandel förr, du och jag. Efter mitt larm 1980 - SPÄDBARN DROGAS, som det stod med krigsbokstäver på Expressens löpsedel - slutade du (nästan) skriva ut Theralen åt små barn som inte sov. Du talade om det för mig i vår korrespondens. Året efter "Barnaboken" 1983 skrev du "Barnapappa" - vilken söt titel! - och kom hem till mig och gav mig den. Vad har fått dig nu att sälja din själ? Du vet mycket väl att jag inte är någon barnmisshandlare. Du vet mycket väl hur mycken barnakärlek och inspiration du hämtat från mig. Jag är besviken. 

Jag tycker det är intressant att hon inte alls nämner själva tryckpressen som artikeln handlar om utan istället koncentrerar sig på att kritisera Lars H Gustafsson för att sälja sin själ. Även detta sätt att bemöta kritik genom att försöka ge skuldkänslor över en relation är väldigt sektliknande...