Hur tidigt börja med varannan vecka?

Innan dom är tre år ska dom inte bo veckovis och därefter så beror det på det enskillda barnet. alla barn klarar inte att bo veckovis. det blir för tufft för dom att inte ha en fast o trygg punkt utan måste bo lika mycket på 2 olika ställen. så jag tycker man ska vara väldigt uppmärksam på hur barnet reagerar. Lycka till

Jag tror att det är väldigt olika från barn till barn.
Min bonus bodde mest hos mamma från början, umgänget med pappan utökades allt eftersom och efter 3½år fick han äntligen lika mkt vardag med bägge föräldrarna. Min uppfattning i just det fallet är att han hade mått bättre av att bo några dagar åt gången hos bägge föräldrarna. Att vara borta från pappa i 12 dagar och sen bara ha två dagar på sig att "hinna i kapp" är för mycket begärt av nån så liten, det är svårt nog som vuxen ju!
Min uppfattning är att trygghet inte ligger i väggar och möbler, utan i kärleksfulla relationer med de vuxna som tar hand om barnet. Att se till att ha liknande rutiner hos mamma och pappa hjälper till - särskilt med mindre barn - och ett mjukdjur eller liknande som alltid finns med.

Kanske varannan helg kan funka för somliga, men jag har faktiskt svårt att föreställa mig att nån mår bäst av det, och det känns gräsligt att det är vad som rekommenderas av många. Som om barnen inte har rätt till en god relation till bägge sina föräldrar redan när de är små?

Bonusen är drygt 4 år nu och vv är fortfarande för långa perioder för honom, det är helt klart ett system mest för de vuxnas bekvämlighet snarare än hans bästa. Han växer upp med att ständigt längta efter den ena föräldern och se fram emot fredagen då det är dags att träffas igen...

min dotter är nu 18 månader.
hon är hos sin pappa varannan tors-sönd (tors-lörd från början). hennes pappa kommer även och besöker henne minst 2ggr de veckor hon inte är hos honom. så det går sällan mer än 3dagar utan att hon träffar oss båda.

vi har ständiga diskussioner om hur vi ska göra när hon blir äldre. då båda tycker att vv blir för lång tid för henne (och oss). men man vill ju inte göra det för hattigt för henne heller.
sen är jag väldigt skeptisk till hur välgrundade alla dessa rekomendationer är? och vad de baseras på. efter 3år är det vi hört men ingen kan svara på varför.
att det inte skulle gå mer än 3dagar mellan när hon var liten var vad de sa på bvc pga hennes minne.

så jag tror att man helt enkelt får ta det som passar just det barnet bäst. för alla är ju olika. och visa barn klarar säkert vv från 2år. medans andra kanske inte ska ha det alls.

Fy vad jobbigt ni och era barn verkar ha det... jag kommer aldrig låta mitt barn åka fram och tillbaka som en jojo...

Vi har det så att pappan får helt enkelt komma hit och träffa sin son, eller vi kommer till honom. Barn ska inte lida för att vi vuxna inte kan hålla ihop! Barn behöver en trygg och fast miljö och ska inte behöva leva ett kringflackande liv. Bara mina tankar.

Åsa- men så kan man ju inte heller resonera. barn behöver båda sina föräldrar lika mycket. Jag och min sambo ska separera med barn 2 och 4. Ska de behöva berövas sin pappa bara för att vi separerar. Knappast samma sak att jag åker och hälsar på honom med dem en gång i veckan. Jag har ingen rätt att separera min barn från deras pappa som de är uppvuxen med bara för att vi inte kan hålla ihop. de skulle fara mycket mer illa att skiljas från honom än att de bor hos oss 3 dar och 3 dar...

Jo jag resonerar så och tycker inte det är något fel i det, Min son som är 15 månader lider inte av det just nu. Men självklart när han blir äldre och själv kan vara med och bestämma så är det en annan sak, då blir ju kontakten annorlunda.

Det viktiga är att ha trygga vuxna människor i sin uppväxt, bara för att man är pappa innebär inte det att den människan är lämplig och det bästa alternativet.

Har läst i andra trådar där mammor lämnar sina barn till pappor som är våldsamma t ex är det bra? En mamma sa att hon vågade inte sätta sig emot. När ska vi börja sätta barnen i första rum, det undrar jag! Man slänger dem hit och dit en vecka där en vecka här osv.. Är verkligen det det bästa alternativet för små barn... nej tycker inte jag. Ledsen om ni tycker min åsikt är fel men så resonerar jag.

jag har barn som bott varannan vecka hos sin pappa... tror det är upp till barnet om den klarar det. min dotter klarade inte att bo växelvis så hon bodde fast hos mig., därimot dom två grabbarna har det inte vart problem med... viktigt att man är lyhörd. min dotter blev dålig i magen av flyttandet så dom behöver ju inte säga det utan kan visa sig på andra saker... För dom små liven behöver ju sin pappa oxå. roligt och höra att papporna vill ha sina barn lika mycket, finns pappor som aldrig har sina barn

men ingen har väl snackat om en pappa som slår sina barn i de här fallen?
då är det ju en helt annan sak.
här handlar det om barn som är lika trygga hos båda sina föräldrar.

Heidi 81 skrev 2009-06-08 08:17:56 följande:

vem snackar om en pappa som slår sina barn?????

såg det nu

Jag hade inte själv tyckt om att flytta varannan vecka. Inte ens i vuxen ålder! Vad jobbigt det måste vara att behöva ställa om!

Jag är själv uppvuxen som skilsmässobarn. Jag bodde med mamma, och träffade pappa någon gång i månaden när jag var liten, ca 1 månad på sommaren, varannan jul och en hel del av loven. Jag har inte känt att jag har saknat en pappa för det. Jag hade ju ingenting att jämföra med! Tvärtom uppskattar jag att mina föräldrar kunde komma överens så där, för jag upplever min barndom som trygg, kärleksfull och harmonisk!

Jag pratade också ofta med pappa på telefon, han var bra på att hålla kontakten med mig även när han träffade sin nya fru och fick nya barn. Jag tyckte att det var jätte spännande att åka och bo hos pappa, det var värsta roliga äventyret!

Hoppas att ni kan komma på en bra lösning TS.

Jag har vid flera tillfällen som vuxen bott på två eller fler ställen, för mig funkar det bra så länge jag har tillgång till allt jag behöver för att ha det bekvämt... Snacka om att jag hade gott om trosor och sockar när jag flyttade ihop mig till ETT ställe sen, haha!

Visst får man anpassa det till barnet, jag tror verkligen inte att det finns nån magisk ålder där det är DAGS att börja. Somliga bor växelvis från födseln och det funkar fint, andra klarar det inte alls hur gamla de än är.

Det bästa för de flesta barn vore antagligen att ha ett hem, som föräldrarna turas om att bo i. Men det är ju inte så många vuxna som skulle gå med på en sån deal, särskilt inte när man börjar gå vidare med nya relationer och så... =)

Det är svårt att jämföra föräldrasituationen idag med hur vi hade det som barn. Då det var mer en självklarhet att mammorna hade huvudansvaret för barnen.

Det blir mer och mer vanligt att föräldrarna delar 50/50 på barnansvaret vilket gör det inte lika självklart att mamman är den dom ska bo hos mest.

Visst håller jag med om att det är tryggast att ha en fast bas hos den ena föräldern men samtidigt är det ju grymt orättvist med den andra (om den vill vara lika delaktig i barnets liv).

Man kanske kan byta "fast punkt" varannan månad. Så man kör 3 dygn mamman sen 2 dygn pappan i en månad och sedan byta? Någon som provat det? Jag säger absolut inte att det är det bästa alternativet för jag har absolut ingen aning själv. Tror också på att man får gå på hur barnet är och vad det klarar och vänja sakta sakta in den nya situationen.

Jag håller med dig. Som sagt, så vill mitt barns pappa också vara lika delaktig och vem är då jag att hindra honom? Vem är jag att säga att jag har bättre hand om henne än vad han har och att hon skulle ha det bättre med mig än med honom?

Vi separerade när dottern var 3 år och har haft vv från dag ett. Allt har fungerat super hela tiden, även då vi har haft 2 dagis periodvis då vi bott på helt olika orter pg av jobb. Från det att hon började skolan så flyttade vi till samma kommun så att vi kan ha vv trots att hon nu går i skolan. Vi har kanske haft tur vad vet jag, men en öppnare och gladare tjej får man leta efter. Sista månaderna har hon börjar bo lite mer hos mig men nu är hon också snart 10 år och det är pg av att hon tränar mer med hästarna som står hemma hos mig.

Har en son på 2,5. Jag och hans mamma separerade i slutet av förra året och vi har haft växelvis boende varannan vecka, har funkat bra hittills vad jag kan se på min son. Om det är något som är ett problem så är det väl min och hans mammas kontakt emellanåt, då vissa perioder tycker sig ha rätt i allt och jag fel i allt, men det är ju en helt annan konflikt och något som, lyckligtvis, Jonathan sluppit bli inblandad i än så länge.

Vet inte om det är till någon jättefördel just för oss, men jag och hans mamma bor bara 200 m ifrån varandra, så på så sett kanske Jonathan har lättare att känna sig trygg i miljön runt hemmet på ett helt annat sätt i a f..

Jag och mitt ex har 50/ 50 men vi kör så här.
mån och tis- pappa
onsd och tors- mamma
växla varannan helg.
På så sätt får vi ett 5/ 2 schema. Min dotter, som är fem nu, tycker att det är för långt med 7 dar. Och det tycker jag med... Med vårt schema så kan tösen och hennes pappa ha aktiviteter för sig på "sina" vardagar. Typ simma. Samma sak gäller ju mig och dottern. Jag gillar vårt schema. Lagom långt lagom kort.