Risk för Downs syndrom?

Vad hemskt det där lät - att du upplever att utvecklingsstörda barns föräldrar inte särskilt ofta behandlar sina barn med kärlek. Överensstämmer inte alls med min erfarenhet. Jag tycker att det är ganska tydligt att de allra, allra flesta som får ett barn med funktionshinder växer med uppgiften och engagerar sig väldigt mycket i sitt barn och ger det väldigt mycket kärlek (lika mycket kärlek som sina andra barn).

Sedan tror jag nog att det stundtals kan tära på parrelationen. Det gör ju alla påfrestningar. Det är ju ingen tillfällighet att många skiljer sig första året efter att första barnet fötts.

Beträffande syskon tror jag de flesta föräldrar är ganska medvetna om problematiken och försöker att undvika att de barnen blir åsidosatta. Ibland blir det nog t.o.m. så att man överkompenserar syskonet/syskonen. Så upplever i alla fall jag att vi har gjort med vårt andra barn. Han har ärligt talat blivit lite bortskämd eftersom både vi och släkten har lagt ner mycket mer tid och energi på honom än vad vi hade gjort om hans bror saknat funktionshinder. Om hans bror t.ex. också hade velat ha en massa fritidssysselsättningar hade vi varit tvungna att dra ner på hans eftersom vi inte kunnat lösa det logistiskt annars.