Hur är det att leva med ett barn som har FAS?

Hej!!

Det som slog mej direkt när jag läste var att det var ngn slags bokstavssyndrom hon kan ha.. Barn m adhd tex är ju som vilka andra barn som helst men brister på koncentration bla. Har du testat eye-q?
Det är oerhört effektivt på just koncentrationen och väldigt många barn får bättre koncentation.

Många barn kan vara fulla av energi utan att behöva ha en diagnos! Skolpersonalen är (förhoppningsvis) utbildade för att möta alla elever och särskilt elever i behov av stöd. Mitt råd är att du ska försöka att inte oroa dig för skolgången så här långt i förväg, det kan hända mycket innan hon ska börja skolan. Finns det möjlighet att sätta henne i en förskola istället för hos dagmamman? På förskolan arbetar utbildad personal som kan hjälpa din dotter med att skapa de strukturer hon kanske är i behov av och som dessutom är experter på lekens betydelse för barns utveckling. De kan säkert hjälpa din dotter att finna aktiviteter som tränar samspelet med andra barn. (Förskolebarn är dessutom oftast bättre "förberedda" inför skolstarten än de barn som enbart gått hos dagmamma.)

Mitt svar kanske blev lite luddigt men jag hoppas att du förstår hur jag menar!

Jag håller med om att du inte ska fundera för mycket på skolan nu även om jag förstår att det är svårt.
Barn är olika och läkarna har kanske erfarenhet av detta så de har olika kriterier de ser på men bara för att man tycker om att springa och leka ute behöver man ju inte ha någon diagnos. Inte heller tycker alla barn om pussel och pärlplattor, och definitivt inte vid en viss ålder. Sådant kan också svänga jättefort. Vår pojke gillade mest bilar och att gunga och inte trodde jag han någonsin skulle sitta och pyssla men så från en dag till en annan var det plötsligt just pärlplattor och pussel som gällde men då var han fyra snarare än 3,5 och vi hade inte alls tänkt att det var dags för det steget eller så. Att rita gillar vår son inte alls och det oroar mig inte då jag har två bröder som aldrig ritat om de inte varit tvugna och de är vanliga, ansvarfulla vuxna som har funkat bra i skolan.

Jag tycker ni ska fokusera mindre på FAS och mer på er dotter så att säga. Hur funkar hon bäst? Vilka miljöer och med vilka barn? hur många? Hur är hon med andra vuxna? Hör med kommunen om hon kan få komma till en förskola med mindre grupp kanske, någonstans där de har erfarenhet av att jobba lite mer med barn som individer. Er dotter är adopterad och har eventuellt andra svårigheter och det är ju viktigt att de som har hand om henne om dagarna förstår och känner att de har kapacitet att hjälpa henne utifrån just hennes förutsättningar.

För övrigt tror jag att ett av Junos barn har FAS-diagnos.

Lycka till med er söta lilla tjej!

Jag håller med. En barnpsykolog sa till mig att vid 3-4 års ålder så kan man "bocka av" mer eller mindre alla symptomen för t.ex. ADHD hos större delen av barnen utan att de för den skull har denna diagnos. Hon sa också att man inte kan se ordentligt om barnet har diagnosen förrän barnet är i 6-7 års ålder. De flesta barn som man tidigt funderar på om det finns en diagnos, utvecklar sig normalt och visar senare inga vidare tecken.

Jag kan förstå att om man får höra något sådant från läkare m.fl. så tänker man inte på något annat, men jag håller verkligen med om vad 'Cerdrica' skriver, att ni bör fokusera på henne och inte på någon diagnos. Det är alldeles för tidigt att "blåsa basunen". Se vad som funkar och vad man bör undvika, ta saker i små portioner och i hennes takt. Hon utvecklas väldigt mycket på alla plan i den här åldern, saker och ting kan ändras från dag till dag och de är inte alltid sig själva. Jag tror också att en förskola med små grupper erbjuder en bättre lösning än en dagmamma som redan nu flaggar för att hon inte orkar.

Jag önskar dig verkligen lycka till och skickar massor av styrkekramar.

Tack för synpunkter..... Jag försöker att inte tänka på aktivitetsnivån utan möta henne på den utvecklingsnivån hon befinner sig men det är supersvårt när ALLA kommenterar hennes framfart hela tiden. "Oj vilken fart", "oj viket aktivt barn", "oj vilken energi", "här gäller det att hänga med ser jag"....detta får man höra nästan varje dag. Känns som man hela tiden måsta försvara och förklara varför hon gör som hon gör. En del tittar på oss och ser ut och tänka "får de aldrig pli på sin unge".....

Vi valde dagmamman för att hon skulle få vara i hemmiljö och inte ha så många barn omkring sig för vi trodde att hon skulle må bäst av det men det kanske är en annan typ av stimulans som krävs. Hon har ju också bara varit inom barnomsorgen sedan i feb i år så det är kanske lite snabbt att utvärdera. Hon har i a f varit tvungen att lära sig att umgås med andra barn igen. Tidigare kommunicerade hon genom att skrika, rivas och knuffas men det har hon helt slutat med. Nu när hon börjat prata och kan göra sig förstådd på annat sätt har en stor del av hennes frustration avtagit vilket jag ser som mkt positivt.

igen tack för synpunkter, tips, råd och stöd...ni är guld värda

Jag håller med flera tidigare inlägg där det står att hur svårt det än kan vara så försök att inte fokusera på att sätta en diagnos på barnet utan försök vara lyhörd för vad hon behöver och mår bra av. Ta hjälp av en psykolog men inte med fokus på en diagnos utan som vägledning och stöd hur ni ska hjälpa er flicka bäst att utvecklas och må bra.
Efter vad jag läst och hört så är det omöjligt att sätt en diagnos på så små barn. De utvecklas hela tiden och förändras fort.
Jag tror också att det kan vara en fara att fokusera just på FAS bara för att hon kommer från ett Polen. Det finns en mängd problem som barn kan ha som inte är FAS men som kan ge snarlika symtom. Förutom de vanliga bokstavsdiagnoserna finns det en mängd diagnoser som har med anknytningsstörningar att göra, den mest kända är RAD, men det finns flera varianter.
Jag har flera bekanta som har kämpat sig till bokstavsdiagnoser när barnen fått problem i skolan. Det har varit ett sätt att få extra hjälp i skolan. Flera av barnen är nu äldre och några har kvar sina problem och för några så har problemen försvunnit. Det visar också på hur svårt det är att sätta diagnoser på barn.

Hej ACK

Som du nog vet så har vår ena dotter FAS. För att diagnosen ska kunna ställas måste man veta en del om bio-mamman och om Isabells födelsevikt/mått samt hur hon växte som bebis. Två kriterier för FAS är nämligen att man vet att modern missbrukat och att bebisen var mycket liten och växte dåligt. Vet ni nåt om det?

Utöver det tycker jag själv att det är jättesvårt att veta vad som är FAS, vad som hänger ihop med adoptionen och Nikitas bakgrund, och vad som bara är en normal 10 åring.

Om du vill prata "leva med FAS-barn" så får du gärna skicka ett meddelande till min inbox så kan vi tjatta där.

Jag har själv ingen erfarenhet av detta, jag har inga barn. Men någonstans har jag läst eller hört att barn som bott på barnhem kan ha vissa beteenden som påminner mycket om FAS-skador, men som med större sannolikhet kan försvinna med tiden.

Att inte ha "FAS-utseende" är ingen garanti.. det handlar om när i graviditen alkoholskadan uppkom... Det vanligaste symptomet på FAS/FAE är, som jag förstått det, ögonskador - har hon _inte_ det kan ni nog vara tämligen så lugna, för detta i alla fall...

Jag har ett boktips, en bok på engelska, men den är lättläst och gav mig MÅNGA insikter när vår dotter var så där oerhört energisk i 2-3-års-åldern. "Raising your spirited child" heter den, jag minns tyvärr inte författarens namn.

Nu är hon som vilken 4,5-åring som helst. Men hon var oerhört energisk och aktiv när hon var yngre. Eller, ja, det är hon fortfarande, med under lite mer kontrollerade former :)

Sen tror jag också generellt sett att förskola är bättre än dagmamma, i stort sett pga utbildningsnivån hos personalen. Och att de är fler personal som kan se barnen.