Kristen och ofrivilligt barnlös, stöd- och förbönstråd nr 13

Hej hej

Har inte heller haft tid att vara här. Har själv varit sjuk och släktingar till mig är sjuka.
Efetr ,ycke om och men så blir det kejsarsnitt för oss för att bebis ligger i säte. Imorgon kl10 är det dax.
Behöver era böner.
Är rädd och ledsen och det känns inte alls som om jag kommer att bli en bra mamma.

kram på erm

Hejsan alla

Skrippo: Det är klart att du kommer att bli en bra mamma. Faktum är att ditt barn inte kan få en bättre mamma än just du! Allt har säkert gått mycket bra idag. Gud är med er!

Underbart väder idag. Närmre 30 grader här nere i småland. Så underbart Gud faktiskt har skapat världen, trots allt elände. Tänk vad som väntar i Himlen när jorden kan vara så fantastikt vacker och härlig! ska bli spännande att se.

Är själv i vecka 13 och mår relativt bra. Lite illamående emellanåt och en och annan kräkning. Det börjar så smått sjunka in att vi ska bli föräldrar. Tack älskade Gudför detta lilla mirakel!

Ha det så gott i värmen vänner, och var rikligt välsignade!

/Frostflinga

Hej alla!

Det är verkligen lugnt i tråden nu, men det är väl så att alla är mest utomhus nu på sommaren!

Skrippo: Hoppas och ber att allt gått bra idag, och att du/ni har ert älskade barn i famnen nu!

Undrar också om Duffanns lilla mirakel kommit?

Frostis: tiden går fort, tänk att du är i vecka 13 redan! Snart är er bebis här!

Själv har jag semester, började igår! Så skönt! Håller till en hel del vid vårt garagebygge, ska snart börja måla, och sörjer samtidigt över att vår katt varit borta 4 dygn nu... Vår enda "bebis"... Känns som att allt jag har och hoppas få tas ifrån mig...

Många kramar till er alla!

Vilken fin stöd/pepptråd ni har

Gossevännen: hoppas din kisse har kommit hem.

Hej Lilla Bugger! Tyvärr har hon inte kommit hem än... Tror inte hon gör det heller, men "mister du hoppet, mister du allt"...

Hej vänner!

Igår fyllde vår lilla flicka 1 vecka! Hon kom 10 dagar efter beräknat, men inte ens då ville hon komma ut... Det blev ett "planerat" snitt som bestämdes på någon timma, pga mild havandeskapsförgiftning på mig och hon var stressad så fostervattnet var mekoniumfärgat... Men jag var vaken under snittet och min man fick vara med och klippa navelsträngen.

Försöker komma in i någon typ av rutin, men det är inte lätt... ;)

Igår låg jag i sängen hela dagen med hög feber, men det känns bättre idag. Min man var ner till apoteket och köpte bröstpump och "extra" bröstvårta, så till slut gav sig febern.

Hon vägde 3290 g och var 50,5 cm lång. Imorgon kommer bvc hit och så får vi se om hon växer som hon ska...

Ha det gott!

*kram*

Vad skönt att allt har gått bra Duffan. Hade du mjölkstockning?

Mrs S E >> Ja, det var nog det... Brösten är fortfarande lite ömma, men nu vet jag hur jag ska hantera det... Men det blir säkert fler gånger man råkar på det... Brrr...

Grattis duffann! Ni verkar ha fått en riktigt "vanlig" bebis, vad gäller storleken alltså! Hoppas du kryar på dig från mjölkstockningen fort! Många kramar, och Guds välsignelse!

Hej på er

Nu har vi spenderat första dygnet hemma. Snacka om att känslorna åker berg och dal bana. Hade aldrig trott det skulle va så jobbigt och underbart samtidigt.

Min förlsossnings/ks berättelse.

Vaknade tidigt på tisdags morgonen. Tiden gick långsamt...
Runt 10 i 9 fingde dom från förlossningen och bad oss komma in direkt då det blivit en miss vi skulle varit där vid 10.
Vi var där ca halv tio. Vi fick då träffa våra BM, vi fick två för att en var ny .
De körde en CTG och allt såg fint ut. Bebis var lugn och låg fortfarande med huvudet uppåt.
Vi fick sen komma till vårt förlossningsrum. Där fik jag byta om och de satt kanyl, dropp och kateter. Kirurgen kom och presenterade sig och ritade och kände på mig. Min man fick även byta om till sterila kläder.
Pga en del missförstånd fick vi sen ligga och bara vänta i två timmar. Allt vi gjorde var att titta på klocka och min nervositet bara växte.
Runt kvart i ett kom dom och hämtade oss.
Jag kom ner till förberedelserummet. Fick flytta över på operationesbritsen. De satte EKG, syreklämma och kopplade upp mig. Fick även fler sorters dropp.
Fick sen komma in i operationssalen. Där lade narkosläkaren morfinspinalen och de lade dukar och snart så satte de igång.
Mycket obehagligt att känna allt de gjorde men att det inte gjorde ont. Efter en liten stind så var hon ute. Hon hade navelsträngen tre ggr runt halsen. Men skrek så fort de fick bort den. Jag fick då se henne och min man följde med ut och klippte navelsträngen och fixade med henne. Under tiden började de sy ihop mig.
Min man kom snart in och satt vid mit huvud med vår lilla tjej i famnen. Vi såg direkt att det var en Elsa.
Vi grät och var lyckligast i världen.
När de var klara lade de över mig i en säng och jag fick äntligen lilla Elsa på mitt bröst. Fick fick komma tillbaka till vårt förlossningsrum. Där vägdes och mättes hon. Bajsade första gången. När hon kom till mitt bröst sög hon ganska direkt.
Min man fick in fika, jag fick inte äta pga spinalen. Men vi fick dricka och myste massa. Efter några timmar fick vi komma till BB. Min man fick vara kvar.
Jag hade ganska ont och fick morfinspruta. Katetern skulle sitta 24 timmar efetr spinalen var lagd. Jag duschade iaf .
På kvällen fick vi fika. Min man fick sova kvar. Natten var orolig en det gick bra.
Dagen efetr kollade barnläkaren Elsa. Mankollade även flera gånger så min livmoder dragit ihop sig som den skulle och hur mycket jag blödde. Jag fick tabletter mot smärtorna istället för sprutor.
På em blev jag av med katetern och jag duschade och tog på mig egna kläder.
Min man stannade även kommande natt. Jag tyckte ammningen var super jobbig från start.
Dagen efter bestämde vi oss för att åka hem. Elsa fick bada första gången. De kollade hörseln och gjorde PKUtestet.
En BM gick igenom förlossningen och hela vår vistelse med oss.
Jag fick förband och tabletter med oss hem och en tid tre dagar senare då vi skulle tillbaka för kontroll.

Det är skönt att va hemm. Jag kämpar på med ammningen och alla kämslor är i uppror. Det är super underbart men trodde aldrig det skulle va såhär mycke motstridiga känslor i kroppen eller att det skulle va SÅ jobbigt.

Kram på er